Han försvann....

Min sambo dog helt plötsligt för drygt 2 år sedan. Jag har en grav att gå till, men vet att det inte är där han finns utan i mitt hjärta. Saknaden efter honom är stor och kärleken som fanns mellan oss kan aldrig ersättas. I dagsläget kan jag inte ens tänka mig en ny partner. Precis som du skriver så går jag också och väntar...... förmodligen på att få träffa honom när mitt liv är slut.

Jag försöker tänka att jag fått vara riktigt lycklig i så, så många år och att många andra aldrig fått uppleva riktig kärlek. Samtidigt kan jag liksom inte acceptera att denna olycka drabbat mig och frågan -Varför? dyker ständigt upp, och jag känner mig liten och hjälplös.

Man försöker nog alltid hålla kvar en bra känsla, samtidigt som den känslan kan göra att man missar chansen att åter vara riktigt lycklig. Hur man ska göra för att bli hel igen vet jag inte, men jag försöker jobba på min självkänsla och mitt självförtroende.

Jag hoppas att det ska gå bra för både dig och mig

Tack. Ja, det här med sorg och saknad är svårt. Det är sällan någon vill prata om den, men alla drabbas ju av den någon gång i livet. Jag hoppas att du ska finna dig själv, finna ro och bli hel igen för att kunna ta tillvara det du har.