Han försvann....

Jo, och det är många dagar jag tänker på henne. Kan ibland försjunka i tankar
så min nuvarande dam undrar vad jag tänker på. Kommer dock aldrig berätta
sanningen där. Säger att det är nåt på jobbet jag klurar över.

Samma här. Kan också bli försjunken i tankar. Ofta. Ska livet vara så här alltid? Hur länge har det gått sedan du förlorade din kärlek?

Min sambo dog helt plötsligt för drygt 2 år sedan. Jag har en grav att gå till, men vet att det inte är där han finns utan i mitt hjärta. Saknaden efter honom är stor och kärleken som fanns mellan oss kan aldrig ersättas. I dagsläget kan jag inte ens tänka mig en ny partner. Precis som du skriver så går jag också och väntar...... förmodligen på att få träffa honom när mitt liv är slut.

Jag försöker tänka att jag fått vara riktigt lycklig i så, så många år och att många andra aldrig fått uppleva riktig kärlek. Samtidigt kan jag liksom inte acceptera att denna olycka drabbat mig och frågan -Varför? dyker ständigt upp, och jag känner mig liten och hjälplös.

Man försöker nog alltid hålla kvar en bra känsla, samtidigt som den känslan kan göra att man missar chansen att åter vara riktigt lycklig. Hur man ska göra för att bli hel igen vet jag inte, men jag försöker jobba på min självkänsla och mitt självförtroende.

Jag hoppas att det ska gå bra för både dig och mig

Jag beklagar din förlust <3 Du har så rätt. Han finns i hjärtat och det är det allra viktigaste.

Denna sorg som man lärt sig leva med- för det går att leva med den. Den finns där bredvid, varje dag, år efter år. Men saknaden och den intensiva kärleken blir inte mindre fastän många år har gått.

Jag brukar också tänka på- varför drabbade detta oss? Så mycket kärlek som vi upplevde. Varför hände detta? Man blir tyvärr svarslös. Det finns inga svar.

En ny partner kanske du kommer få upplevde igen och jag hoppas du får uppleva kärleken på nytt. Men den kärleken man upplevde med sin partner där och då kommer aldrig mer åter. Det gäller tydligen att lära sig att acceptera detta. Det är så svårt bara......

Tack. Ja, det här med sorg och saknad är svårt. Det är sällan någon vill prata om den, men alla drabbas ju av den någon gång i livet. Jag hoppas att du ska finna dig själv, finna ro och bli hel igen för att kunna ta tillvara det du har.

Det finns en väldigt vacker låt som på många sätt speglar det ni skriver om. Den heter god damn you, artist Jay Smith. Finns klipp på youtube. 

hur vet du om han vart med om en olycka om ni aldrig hittat honom?

Jag vet inte vad som hände här men det är knappast svårt att komma på scenarion. Typ, två personer i en båt som kantrat. En håller sig flytande, en sjunker under ytan. Personen som sjunker under ytan hittas aldrig. En olycka där personen aldrig hittades men man vet vad som hände.

Om en olycka sker till havs kan man få personen dödförklarad efter några år för att få just en grav att besöka och få ett avslut.

Om 1. man ansöker om dödförklaring och 2. väljer att iordningställa en tom grav och ser detta som en grav att besöka. Jag personligen ser en tom grav som just det. Inte en plats att besöka och inte ett avslut. Men där är vi alla olika.

Det är för övrigt inte bara när någon försvinner till havs som dödförklaring är ett alternativ. Det kan man alltid ansöka om efter fem år. Så oavsett hur sambon försvann är han troligtvis dödförklarad efter 11 år. TS anser ändå inte att hon har en grav att gå till vilket jag förstår eftersom han inte hittades.