• Batmamba

    Så svårt att vara farmor ibland

    Att kommentera hur andra ordnar sina hem är oförskämt! Mina svärföräldrar kommer ofta med käcka tillrop om hur vi borde möblera eller organisera oss. Vi är skittrötta på det och ömsom suckar ömsom skrattar åt deras förslag när de har åkt.

    Våra föräldrar får gärna tillrättavisa våra barn om de gör det inom ramarna för hur vi har valt att uppfostra dem. Det är också ok att de har andra regler hos sig (tex förbjudet att hoppa i soffan) än vi har hemma. Givetvis sätter de också egna gränser för hur mycket barnen får klättra på dem, busa med dem etc.

    Jag och min sambo har en massa åsikter om hur våra föräldrar, syskon och vänner lever, men det skulle aldrig falla oss in att berätta det för dem! Är de nöjda är det bra. Vill de ha våra råd ber dem om det.

    Om du verkligen anser att barnen skadas av den uppfostran de får, ta upp det med föräldrarna när barnen inte är med och ni har mycket gott om tid. Men har du hållit på och småkommenterat under åren kan jag förstå om de är ganska trötta på att du lägger dig i och därför bara stänger av när du påpekar något. Så funkar iaf jag. Håll tyst om det i något år så har du kanske ett bättre utgångsläge sen.

    Tänk på att det är vuxna människor du pratar om. De har gjort sina val och med stor sannolikhet är det så att på de punkter ni har valt att göra olika tycker de att du gör lika fel/konstigt/omständligt som du tycker om hur de gör.

  • Batmamba
    Modesta skrev 2015-03-13 14:13:57 följande:

    Jag är en svärdotter som tyvärr har jättesvårt för min svärmor ibland - delvis pga att hon lägger sig i! Men samtidigt vet jag ju att hon gör det i all välmening och omsorg om sin son och hans familj, så jag försöker vara snäll... Det som stör mig absolut mest är att hon är så fast i gamla könsroller, så om hon ska prata något om barnuppfostran, hushållssysslor etc vänder hon sig bara till mig. Det gör tyvärr att jag får taggarna utåt direkt...

    Så, mitt lilla tips är att du testar att rikta dig till din son/söner ibland även när det gäller hem och barn som för att tydligt visa att du förstår och förutsätter att de båda har lika mycket ansvar och att säga till om i de frågorna!


    Samma här!
  • Batmamba
    Wilma45 skrev 2015-03-13 14:17:47 följande:

    Det är just det där "med finess" som är så svårt. Jag försöker verkligen vara lyhörd, och min tanke är inte i första hand att kritisera, utan att erbjuda hjälp. Jag  brukar fråga om jag kan hjälpa till med nåt när jag ser att det är snudd på kaos, och jag diskar gärna, dammsuger, kör en maskin tvätt eller vad som helst, men får oftast till svar, "nej det är okej", eller "jag har läget under kontroll". Om jag då säger "Men jag tar disken" eller nåt liknande så får jag ett lite surt "ja men gör det då om du tycker du måste" till svar. Jag förväntar mig ingen översvallande tacksamhet, utan vill bara vara till lite nytt när jag är där.

    När 11-åringen gnällde över sin mobil som han inte ens haft ett år, säjer min son: Ja men vi får väl köpa en bättre då. Jag kan gå med dej på lördag så får du visa vilken du ill ha. Då föreslog jag att han kanske kunde få en ny till sin födelsedag i stället, ett par månader senare, men nej, köpet skulle ske nu. Barn behöver lära sig vänta och längta och hjälpa till att spara till grejer de vill ha. Eller är sådant helt omodernt. Måste hela månadspengen gå till godis, chips och nöjen?

    Jag vet hur kränkt och ledsen man kan bli över för mycket hjälp och råd i all välmening och hur värdelös man kan känna sig som förälder när de äldre alltid vet  bättre. Just därför vill jag gå försiktigt fram.


    Jag tycker inte som att det låter som att du går försiktigt fram tyvärr. Att lägga sig i vad föräldrarna vill lägga pengar på (dessutom inför barnet!?) är inte att göra det med finess.

    Jag tror att om du vill nå fram med din oro om uppfostran tror jag det är bättre att ta det i lugn och ro någon gång och förklara att det är just en oro för barnen. Det du beskrev här kan lika gärna tolkas som att du tycker att de är slösaktiga med pengar.

    Det är snällt att erbjuda sig att ta disken, men säger de nej så släpp det. Säg istället vid något neutralt tillfälle att du gärna vill vara till hjälp, kanske med en kommentar om att du själv tyckte att det var slitigt när dina barn var bodde hemma, så om de vill ha hjälp är det bara att be om det. Sluta sedan med dina "erbjudanden". Jag tycker att man hör på hur de svarar att du har lagt dig i lite för mycket. Det verkar vara läge att backa.
  • Batmamba
    Wilma45 skrev 2015-03-13 16:45:45 följande:

    Jag är faktiskt på besök hos sonen just nu  Och idag när svärdottern kom hem från jobbet suckade hon över att hon adrig hinner ut i det fina vårvädret. Men då sa jag: Gå du ut och ta en lång skogspromenad, så fixar jag middagen. Hon tittar på mig och säger: Men vill du verkigen det?. Och hon gav mig en kram och gick iväg. Yngste sonen är hemma med mig, och han är så mysig när vi är ensamma. När syskonen kommer hem tar han efter dem och blir mera tuff och dryg.

    Min son kommer snart hem och då kommer maten att stå på bordet, och hans sambo kommr förhoppningsvis att vara avstressad och glad efter utevistelsen. Och själv känner jag mig också väldigt glad över att fått vara lite till nytta.


    Åh, vad fint! Så bra!
  • Batmamba
    Wilma45 skrev 2015-03-13 17:44:47 följande:

    Ja det kändes som lite islossning.Jag tror hon innerst inne bara vill visa sig duktig inför mig och klara allt själv. Men idag var hon verkligen trött efter jobbet.


    Ja, och du inväntade ett tecken från henne på att hon behövde hjälp innan du erbjöd den. Hon berättade om ett problem och du erbjöd dig att lösa det åt henne - till skillnad från att du påtalar ett problem som hon inte tycker är något problem (eller vill ta emot hjälp för iaf...).

    För min del har det varit så att ju fler små kommentarer om att vi borde ändra saker här hemma desto mer har jag velat bevisa för svärföräldrarna att vi kan själva. Precis som du skriver, vi vill visa oss duktiga inför dem. Detta eftersom de så ofta ifrågasätter vår förmåga med sina "erbjudanden" om hjälp. Så tokigt det kan bli!

    Förresten, vad snäll du är som vill hjälpa till och ber om råd här för att göra det på ett bra sätt.
  • Batmamba
    Wilma45 skrev 2015-03-15 01:10:19 följande:

    Det är just såna uttryck och tillmälen från barnen som jag skulle vilja reagera lite tuffare mot, men jag vet inte riktigt om jag vågar.  Om det varit hemma hos mig hade jag sagt att såna ord använder vi inte i det här huset, men när inte mamman reagerar?  Nu sa jag bara: Välj dina ord unge man! och då fick jag ett lite retfullt leende av honom.

    Nu är jag i alla fall tillbaka hemma efter att ha ryckt in som barnvakt ett par dagar när minstingen varit sjuk. Jag är glad att jag får hjälpa till och jag känner mig inte utnyttjad. Trots allt älskar jag ju de där fräcka och uppnosiga barnbarnen


    Det du alltid kan säga är hur de får behandla DIG. Det bestämmer du ju själv, var du än befinner dig.
  • Batmamba

    TS, jag reagerar på att du skriver att en förälder här har "kommit till insikt" när hon ändrat inställning till sin svärmor. Det tyder på att du faktiskt inte respekterar dina söner och sonhustrun och deras val att inte vilja ha din hjälp. Du pratar om dem som små barn som inte förstår sitt eget nästan Du tycker att de inte kommit till insikt, när det kanske i själva verket kanske bara är så att de inte är intresserade av att få hjälp för tillfället.

    Om du har ett behov av att få känna dig behövd är det inte deras plikt att tillfredsställa det. Du kan tex engagera dig i en förening eller hjälparbete av någon sort. Omsorg ska vara något fint både för den som ger och den som tar emot. Oombedd omsorg är förminskande och lite förlöjligande.

  • Batmamba

    Förstå sitt eget BÄSTA, skulle det stå.

  • Batmamba

    Jag kanske skulle förtydliga att vi både ber om och glatt tar emot hjälp från både mina och makens föräldrar (tex barnpassning, städning och matlagning), men jag har också erfarenhet av svärföräldrar som lägger sig i (men själva ser det som att hjälpa till).

  • Batmamba
    Wilma45 skrev 2015-03-15 16:35:21 följande:

    Jag vidhåller att signaturen Tittij kommit till insikt, och då avser jag det hon själv beskriver som " jag fick en ny syn ".  Att komma till insikt kan vara att plötsligt förstå att man inte måste orka/hinna fixa precis allt själv, och att det inte är något fel att ta emot hjälp. Och min sondotter tog ju faktiskt emot min hjälp med middagslagningen så hon själv hann ut på en uppfriskande promenad efter jobbet.

    Naturligtvis ska inte den yngre generationen se det som sin plikt att tillfredsställa föräldrarnas behov av att vara behövda. Men de kan gott förstå att de inte alls är till besvär om de ber om hjälp, och att det inte är farligt att fråga. Jag ställer upp när jag kan, men är jag förhindrad så måste jag säga ifrån. Och jag brukar faktiskt inte tränga mig på. Jag åker aldrig dit objuden eller prackar på dem hjälp de inte vill ha. Du dömer mig väldigt hårt tycker jag. Var tycker du att jag pratar om dem som små barn?


    Då förstår jag bättre hur du menar (ang komma till insikt).

    Jag inser att jag nog låter mer dömande än jag är. Du ger inte alls intryck av att vara en sån som stormar in objuden och byter alla gardiner etc. Anledningen till att jag skriver att du verkar vara för "på" är att du noterat himlanden med ögon, suckar och att en sonhustru verkar irriterad (minns ej exakt ordval). Det är ju väldigt tydliga tecken på att du redan gått för långt. Du anser ju också att de gör fel och det tror jag att de märker.

    Du vill hjälpa till, och på ett bra sätt dessutom, vilket är jättesnällt. Men det jag menar är att de själva måste få formulera problemet, som häromdagen, då det ju också blev trevligt.

    Vi har valt en nivå på städningen här hemma som vi är tillfreds med, på samma sätt som du har. Om någon kom hem till dig och sa att du behövde bleka persiennsnörena, nästa gång lacka trösklarna, nästa gång sortera böckerna i färgordning, nästa gång bona dörrarna osv. Skulle inte du också uppfatta det som en kritik mot hur du sköter ditt hem?Och skulle det inte kännas lite konstigt att en gäst kritiskt inspekterade din städning och bedömde om du gjort det som gästen tycker att det ska göras? (För du är ju en gäst när du är hos dina barn.)

    Däremot om du ojade dig över de gulnade persiennsnörena och gästen erbjöd sig att bleka dem, eller berätta hur man gör - skulle inte det kännas annorlunda?

    Var det en begriplig liknelse?
  • Batmamba
    Wilma45 skrev 2015-03-15 20:17:48 följande:

    Jodå, fullt begripligt! Det där med menande blickar och suckarna var inte de vuxna utan tonåringarna som stod för, så där var jag nog lite otydlig. Sonhustrun brukar mest säja att hon har läget under kontroll, även om det är snudd på kaos.

    Min son påpekade faktiskt förra sommaren att jag behöver måla om på altanen, och han har erbjudit sig att hjälpa mig nån helg i sommar. Jag tar tacksamt emot den hjälpen, och jag tog absolut inte illa upp för hans påpekande. Han är bättre på sånt än jag. Och jag vill gärna hjälpa till med sånt som jag är bra på.

    Jag har väl heller aldrig tänkt klaga på städningen hos dem. Mera då att få barnen att plocka undan, t ex sånt som de lämnar på köksbänken, på hallbyrån eller var som helst och som de sedan letar efter och inte vet var de har lagt. In på deras rum med det som tillhör dem! Det är ofta bortkomna nycklar, läxböcker, mobilladdare plånböcker och annat smått och gott som det härjas om.


    Ok, då får jag en tydligare bild om vad det rör sig om. Jag påverkas mycket av mina egna erfarenheter och har tolkat det du skrivit utifrån det.

    Du är mån om att det ska bli bra och det är ju toppen! Råden från mig blir desamma ändå. Ge hjälp först när de ber om det!

    Ha det gott!
Svar på tråden Så svårt att vara farmor ibland