Wilma45

Äldre 13 Mar 13:48

62 svar

Så svårt att vara farmor ibland

Mitt problem är hur man som farmor/svärmor på ett fint sätt ska kunna hjälpa söner och svärdöttrar i deras eget hem och med barnen, utan att såra, kränka eller gå över några gränser. Vi gamla far- och morföräldrar äanses ofta mossiga och att vi inte hänger med, men de unga bortser också från våra erfarenheter och har svårt att ta råd och hjälp från oss.
När jag ser hur särskilt min ena son och hans sambo curlar mina barnbarn, passar upp och plockar efter dem, skjutsar hit och dit och ger dem större penningsummor utan att blinka, så blir jag allvarligt bekymrad. Barnen, som är mellan 8 och 15 år är lata, dryga , självupptagna och i mitt tycke dåligt uppfostrade. När de besöker mig blänger de surt om jag ber dem hänga jackan i hallen när de slängt den över en köksstol, eller om jag ber dem kasta bort godispapper och fruktrester i stället för att bara lämna det på bordet.

Föräldrarna skryter över hur smarta och intelligenta barnen är och hur bra det går för dem i skolan, och visst är jag glad för deras framgångar där. Men måste de inte också lära sig att uppföra sig, hålla ordning omkring sig och ta ansvar för sina egna prylar? Och det måste de lära sig hemma!
Jag har sedan de var små försökt putta på lite, tipsa och hjälpa till, men i synnerhet ena sonhustrun blir väldigt stött om jag gör minsta påpekande.
Ordningen i hemmet är också under all kritik, trots att mamman bara har deltidsarbete. Disk lämnas, barnen saknar rena kläder ibland, och alla prylar dräller överallt. Varför har de så mycket grejer liggande framme? Jag får sådan lust att röja upp, plocka in i skåp och lådor och göra fint, men jag måste ju behärska mig, och vågar knappt tänka tanken att be att få hjälpa till.
Det här blev en lång och lite bitter utläggning. Jag vill poängtera att jag trots allt har ett bra förhållande till mina söner och deras familjer, och jag älskar barnbarnen trots deras slarv och ibland fula språk. Jag är inte så mossig som jag kanske låter, utan en ganska modern farmor som hänger med hyfsat. Men jag skulle så innerligt gärna vilja hjälpa till med det jag kan.
Finns det flera farmödrar/mormödrar där ute som också känner den här vanmakten över "fel" som görs i barnens familjer, och som man så gärna skulle vilja hjälpa till med om man bara vågade och fick?

Och ni unga föräldrar, hur har ni det, låter ni er mamma/svärmor hjälpa till, och hur ser ni på om de tillrättavisar era barn eller kritiserar ordningen i ert hem, antingen genom påpekanden, förslag eller rent handfasta initiativ?

Wilma45

Äldre 13 Mar 14:17

#5

Det är just det där "med finess" som är så svårt. Jag försöker verkligen vara lyhörd, och min tanke är inte i första hand att kritisera, utan att erbjuda hjälp. Jag brukar fråga om jag kan hjälpa till med nåt när jag ser att det är snudd på kaos, och jag diskar gärna, dammsuger, kör en maskin tvätt eller vad som helst, men får oftast till svar, "nej det är okej", eller "jag har läget under kontroll". Om jag då säger "Men jag tar disken" eller nåt liknande så får jag ett lite surt "ja men gör det då om du tycker du måste" till svar. Jag förväntar mig ingen översvallande tacksamhet, utan vill bara vara till lite nytt när jag är där.

När 11-åringen gnällde över sin mobil som han inte ens haft ett år, säjer min son: Ja men vi får väl köpa en bättre då. Jag kan gå med dej på lördag så får du visa vilken du ill ha. Då föreslog jag att han kanske kunde få en ny till sin födelsedag i stället, ett par månader senare, men nej, köpet skulle ske nu. Barn behöver lära sig vänta och längta och hjälpa till att spara till grejer de vill ha. Eller är sådant helt omodernt. Måste hela månadspengen gå till godis, chips och nöjen?

Jag vet hur kränkt och ledsen man kan bli över för mycket hjälp och råd i all välmening och hur värdelös man kan känna sig som förälder när de äldre alltid vet bättre. Just därför vill jag gå försiktigt fram.

Wilma45

Äldre 13 Mar 14:48

#9

Tack för era svar och synpunkter! Det är alltid intressant att se hur andra utomstående ser på saken, och jag ska ta till mig av det ni skriver.
Jag brukar nog i första hand vända mig till sonen, och ett ibland har jag sagt: "så där hade aldrig du fått säga/göra när du var i den åldern. Då får jag höra att det är andra tider nu. Jag tycker det är sorgligt om "andra tider" ska betyda att barn inte längre behöver lära sig respekt, hyfs och lite ansvar.
När hela familjen är hemma hos mig verkar båda föräldrarna helt släppa ansvaret, och de varken håller med eller lägger sig i om jag säjer till barnen.

Wilma45

Äldre 13 Mar 16:45

#15

Jag är faktiskt på besök hos sonen just nu Och idag när svärdottern kom hem från jobbet suckade hon över att hon adrig hinner ut i det fina vårvädret. Men då sa jag: Gå du ut och ta en lång skogspromenad, så fixar jag middagen. Hon tittar på mig och säger: Men vill du verkigen det?. Och hon gav mig en kram och gick iväg. Yngste sonen är hemma med mig, och han är så mysig när vi är ensamma. När syskonen kommer hem tar han efter dem och blir mera tuff och dryg.
Min son kommer snart hem och då kommer maten att stå på bordet, och hans sambo kommr förhoppningsvis att vara avstressad och glad efter utevistelsen. Och själv känner jag mig också väldigt glad över att fått vara lite till nytta.

Wilma45

Äldre 13 Mar 17:44

#18

Ja det kändes som lite islossning.Jag tror hon innerst inne bara vill visa sig duktig inför mig och klara allt själv. Men idag var hon verkligen trött efter jobbet.

Wilma45

Äldre 13 Mar 23:37

#24

Jag vill definitivt inte börja möblera om eller omorganisera köksskåpen hos mina söners familjer. Några sådana ambitioner har jag verkligen inte. Jag ser att en del av er har dåliga erfarenheter av svärmödrar, och det är ju ett välkänt problem.

Beträffande mina söners uppfostran så kan jag bara säja att vi aldrig hade några större problem under deras uppväxt. Vi var vanliga arbetare med ordnad ekonomi, men vi hade absolut inget överflöd och ingen möjlighet att ösa pengar och dyra presenter över våra pojkar. De fick lära sig att spara, och att jobba för lyxigare saker som de önskade sig, och de har minsann fått lära sig både att städa, laga mat och sköta tvättmaskinen. De respekterade oss och uppförde sig hyfsat, utan att på något sätt vara kuvade, och vi har aldrig behövt skämmas för dem.

Min son har eget företag och jobbar mycket, och han håller nu på och renoverar och bygger uterum, så det blir väl inte så mycket tid över för honom att hjälpa till med hushållssysslorna, och min sondotter har valt att jobba deltid för att minstingen ska slippa vara på fritids. Jag vet inte hur hon vanligtvis spenderar eftermiddagarna, och den dag i veckan som hon är helledig, men när ena sonen skriker att han inga rena jeans har och frågar henne om hon aldrig ska tvätta, så undrar man ju. Jag erbjöd mig då att hjälpa honom och lära honom tvättmaskinen så han själv kunde fixa det (han är faktiskt 13) Då svarade han:" Fuck you farmor!"
Och ingen reaktion alls från mamman!

Wilma45

Äldre 15 Mar 01:10

#32

Det är just såna uttryck och tillmälen från barnen som jag skulle vilja reagera lite tuffare mot, men jag vet inte riktigt om jag vågar. Om det varit hemma hos mig hade jag sagt att såna ord använder vi inte i det här huset, men när inte mamman reagerar? Nu sa jag bara: Välj dina ord unge man! och då fick jag ett lite retfullt leende av honom.
Nu är jag i alla fall tillbaka hemma efter att ha ryckt in som barnvakt ett par dagar när minstingen varit sjuk. Jag är glad att jag får hjälpa till och jag känner mig inte utnyttjad. Trots allt älskar jag ju de där fräcka och uppnosiga barnbarnen

Wilma45

Äldre 15 Mar 11:39

#43

Till Anonym(Bluff!) vill jag bara säga att du får tro vad du vill om min ålder och huruvida jag är farmor eller ej. Jag har faktiskt fyllt 67, och varför skulle jag inte kunna tycka att min son och hans sambo skryter om sina barn? Ni skulle ha hört dem efter utvecklingssamtalet för en tid sedan! Jag frågade, när jag fått höra allt positivt, om läraren inte haft nåt negativt att säga. Nej då, bara småsaker (vilka de var fick jag inte veta)
Men OK, klart att de har rätt att vara stolta när det går bra, och jag blir också glad att höra det.
Jag blir dock lite ledsen över att läsa att jag talar illa om mina barn och barnbarn. Jag är ju bara bekymrad!
Jag hoppas verkligen att jag inte är en sådan svärmor som är hatad, men det tror jag faktiskt inte. Vi umgås ju ganska mycket, åtminstone med ena sonens familj, och med tanke på avståndet och hur de är upptagna med arbete och annat, träffar jag andra sonens familj också ganska regelbundet, och ingen av mina svärdöttrar har visat någon ovilja mot mig.

Wilma45

Äldre 15 Mar 11:58

#44

Tittij skrev 2015-03-15 11:25:09 följande:

Jag hade lite problem med "kan själv" när jag flyttat hemifrån. Min mamma ville gärna hjälpa till, men jag kände det som ett övertramp och kritik mot att jag inte skötte hemmet på ett tillräckligt bra sätt.

Det som gjorde att jag fick en ny syn var min svärmor. En dag satt vi och pratade och hon berättade att det var jobbigt att bli gammal och inte längre göra nån nytta, att kunna vara till hjälp. Nu hade hennes söner sina egna familjer och hon behövdes inte längre. Jag har ju själv samma behov av att få hjälpa och mår bra när vänner och familj blir glada.

Så idag har jag släppt garden och ringer gärna och ber om hjälp. Jag kan ringa svärmor och säga att vi har slut på bullar, eller att barnen skulle bli superglada över en ny farmor-stickad vårtröja. Det dröjer inte många dagar innan hon dyker upp med ett stort leende och en tröja, bullar, hemkokt saft eller vad det nu kan vara.

Samma sak när mamma är här. Hon blir jätteglad om jag ber henne att ordna lite bättre i köksskåp, linneskåp eller liknande som inte hinns med mellan heltidsjobb, dagishämtningar, simträningar och livet :)

Vi ser det som win-win. De gamla känner sig nyttiga och vi får massor av hjälp :) Långt inlägg, men jag ville bara försöka få fram att du kanske också kan prata med dina söner och svärdöttrar och verkligen få fram att du VILL hjälpa till. Nån gång kanske polletten trillar ner, att det inte handlar om prestige och kan själv. Småbarnslivet är tufft och man är inte en sämre mamma för att man tar hjälp ibland :)

Man blir riktigt glad, och en liten smula avundsjuk när man läser det du skrivit. Det är ju precis så jag önskar att det ska kunna vara! Du har verkligen kommit till insikt, och din förståelse för att man som pensionär har behov av att känna sig nyttig gör mig hoppfull. Tyvärr arbetade jag fortfarande när barnbarnen var små, och nu borde de inte vara så krävande, så kanske jag är för sent ute?

Jag tror att många svärmödrar blir missförstådda och avskydda "helt i onödan". Att kunna prata igenom och försöka förstå varandra är ju så viktigt. När naturlig välvilja och hjälpsamhet tas som intrång och kritik har man kommit fel från början. Det är just därför jag vill försöka gå försiktigt fram och gärna vill ha synpunkter från såväl svärdöttrar, döttrar och andra farmödrar/svärmödrar.

Jag har fått många trevliga och nyttiga svar här, men också lite kritik och varningsord, och jag uppskattar alla svar, utom möjligtvis den som ifrågasatte hur jag uppfostrat mina egna söner. Det var en småelak och helt onödig kommentar som inte tillförde något matnyttigt till diskussionen.

Wilma45

Äldre 15 Mar 12:11

#45

Anonym (älskar svärmor) skrev 2015-03-15 10:29:46 följande:

Åh, jag är alltså inte ensam om att gilla sin svärmor! Gud vad vi bråkade i början Min svärmor är ganska rakt på sak, men hon tål samma tillbaka. Hon har inget emot att man tycker annorlunda, hon gillar en het diskussion, men går aldrig till personangrepp. Har en ganska dålig relation till min egen mor som favoriserar min lillebror, så min svärmor är en gudagåva.
Mina barn älskar henne också, jag tror hon skulle gå genom eld för dem. När hon är barnvakt frågar honom om det är ok att hon dammsuger tex. Hon kan inte sitta stilla när barnen somnat, så hon röjer i vårt hem tills vi kommer tillbaka. Ni skulle bara veta hur skönt det är att komma hem när tvätten är klar, golven torkade och alla leksaker undanstoppade. Det är ingen kritik från hennes sida, hon har själv varit småbarnsmamma och vet hur svårt det är att hinna med, hon sträcker ut en hand och jag tar tacksamt emot dem.
Jag vågar knappt berätta för mina vänninor om min underbara svärmor, för de hatar sina svärmödrar. Men jag vet att om jag verkligen är i knipa så är det svärmor jag ringer, jag får säkert en avhyvling, men hon skulle hjälpa.

Härligt att läsa om ditt förhållande till din svärmor! Ni har en rak, ärlig och hjärtlig kommunikation, och ni tycks båda tåla kritik. Jag skulle gärna ta öppen och rak kritik om jag trampade någon på tårna, men jag ha svårt för tvetydiga kommentarer, suckar och menande blickar.
Jag skulle släppa allt om jag blev ombedd att komma och hjälpa till, och det händer, som nu senast, att jag får rycka in som barnvakt med kort varsel. Flyttstädning har jag också fått hjälpa till med, och då blev jag erbjuden betalning, vilket jag naturligtvis tackade nej till.
Jag tycker du ska låta alla dina väninnor veta att din svärmor är underbar och att man kan ha ett så bra förhållande.

Wilma45

Äldre 15 Mar 12:16

#46

SJLN skrev 2015-03-15 07:38:47 följande:

Jag vill bara sprida lite hopp Wilma45.

Mina bonusbröder, idag 21 och 23 år gamla, var riktigt curlade ända tills de flyttade hemifrån 16 år gamla för att plugga. Deras mamma hade till och med frukostmackorna färdigbredda när de vaknade på morgonen. Den äldre brodern var dessutom väldigt ouppfostrad och for med fula ord och respektlöst beteende. Trots detta har det faktiskt gått riktigt bra! De är idag två trevliga pojkar som äter vad som serveras när de är bortbjudna. Det hade jag aldrig trott när min bonusmamma stod där vid spisen och lagade 3 olika rätter till middag - för att det som serverades inte dög.

Min pappa och hon fick även en dotter för snart 9 år sedan, som i dagsläget är lika bortskämd som pojkarna var. Hon får nygräddade våfflor varje morgon bara för att hon vill det och man kunde tro att det var hon som var mamman så som hon styr och ställer där hemma. Det är ju så att man blir mörkrädd. Men jag försöker då tänka på hur fina mina bonusbröder blivit, och tänka att det finns ju hopp ändå!

Låter verkligen hoppfullt! Hoppas jag får vara med tills mina barnbarn är vuxna och att de då lärt sig hyfs och ansvar.

Wilma45

Äldre 15 Mar 16:35

#51

Batmamba skrev 2015-03-15 13:46:52 följande:

TS, jag reagerar på att du skriver att en förälder här har "kommit till insikt" när hon ändrat inställning till sin svärmor. Det tyder på att du faktiskt inte respekterar dina söner och sonhustrun och deras val att inte vilja ha din hjälp. Du pratar om dem som små barn som inte förstår sitt eget nästan Du tycker att de inte kommit till insikt, när det kanske i själva verket kanske bara är så att de inte är intresserade av att få hjälp för tillfället.

Om du har ett behov av att få känna dig behövd är det inte deras plikt att tillfredsställa det. Du kan tex engagera dig i en förening eller hjälparbete av någon sort. Omsorg ska vara något fint både för den som ger och den som tar emot. Oombedd omsorg är förminskande och lite förlöjligande.

Jag vidhåller att signaturen Tittij kommit till insikt, och då avser jag det hon själv beskriver som " jag fick en ny syn ". Att komma till insikt kan vara att plötsligt förstå att man inte måste orka/hinna fixa precis allt själv, och att det inte är något fel att ta emot hjälp. Och min sondotter tog ju faktiskt emot min hjälp med middagslagningen så hon själv hann ut på en uppfriskande promenad efter jobbet.
Naturligtvis ska inte den yngre generationen se det som sin plikt att tillfredsställa föräldrarnas behov av att vara behövda. Men de kan gott förstå att de inte alls är till besvär om de ber om hjälp, och att det inte är farligt att fråga. Jag ställer upp när jag kan, men är jag förhindrad så måste jag säga ifrån. Och jag brukar faktiskt inte tränga mig på. Jag åker aldrig dit objuden eller prackar på dem hjälp de inte vill ha. Du dömer mig väldigt hårt tycker jag. Var tycker du att jag pratar om dem som små barn?

Wilma45

Äldre 15 Mar 16:38

#52

Inte sondotter, utan svärdotter, naturligtvis! Börjar jag bli dement, ha-ha?

Wilma45

Äldre 15 Mar 20:17

#56

Batmamba skrev 2015-03-15 18:55:18 följande:

Då förstår jag bättre hur du menar (ang komma till insikt).

Jag inser att jag nog låter mer dömande än jag är. Du ger inte alls intryck av att vara en sån som stormar in objuden och byter alla gardiner etc. Anledningen till att jag skriver att du verkar vara för "på" är att du noterat himlanden med ögon, suckar och att en sonhustru verkar irriterad (minns ej exakt ordval). Det är ju väldigt tydliga tecken på att du redan gått för långt. Du anser ju också att de gör fel och det tror jag att de märker.

Du vill hjälpa till, och på ett bra sätt dessutom, vilket är jättesnällt. Men det jag menar är att de själva måste få formulera problemet, som häromdagen, då det ju också blev trevligt.

Vi har valt en nivå på städningen här hemma som vi är tillfreds med, på samma sätt som du har. Om någon kom hem till dig och sa att du behövde bleka persiennsnörena, nästa gång lacka trösklarna, nästa gång sortera böckerna i färgordning, nästa gång bona dörrarna osv. Skulle inte du också uppfatta det som en kritik mot hur du sköter ditt hem?Och skulle det inte kännas lite konstigt att en gäst kritiskt inspekterade din städning och bedömde om du gjort det som gästen tycker att det ska göras? (För du är ju en gäst när du är hos dina barn.)

Däremot om du ojade dig över de gulnade persiennsnörena och gästen erbjöd sig att bleka dem, eller berätta hur man gör - skulle inte det kännas annorlunda?

Var det en begriplig liknelse?

Jodå, fullt begripligt! Det där med menande blickar och suckarna var inte de vuxna utan tonåringarna som stod för, så där var jag nog lite otydlig. Sonhustrun brukar mest säja att hon har läget under kontroll, även om det är snudd på kaos.

Min son påpekade faktiskt förra sommaren att jag behöver måla om på altanen, och han har erbjudit sig att hjälpa mig nån helg i sommar. Jag tar tacksamt emot den hjälpen, och jag tog absolut inte illa upp för hans påpekande. Han är bättre på sånt än jag. Och jag vill gärna hjälpa till med sånt som jag är bra på.
Jag har väl heller aldrig tänkt klaga på städningen hos dem. Mera då att få barnen att plocka undan, t ex sånt som de lämnar på köksbänken, på hallbyrån eller var som helst och som de sedan letar efter och inte vet var de har lagt. In på deras rum med det som tillhör dem! Det är ofta bortkomna nycklar, läxböcker, mobilladdare plånböcker och annat smått och gott som det härjas om.

Wilma45

Äldre 15 Mar 20:36

#58

Penida skrev 2015-03-15 18:35:57 följande:

Jag älskar min svärmor djupt. Vi är eller var väldigt olika när det kommer till hur vi tänker kring hushållet och barnuppfostran och det har varit apjobbigt i perioder eftersom hon med sitt orädda och något oförskämda sätt gärna "tar över" och säger sin åsikt utan att tänka ett steg längre. Jag å andra sidan har varit feg och konflikträdd och låtit henne hållas, tänkt att när hon åker eller lägger på luren gör vi vår sak igen även om jag i mötet med eller i samtalet kokande inombords. Hon är galet pedant och dessutom väldigt traditionell (kvinnan städar typ) och har en riktigt auktoritär syn på barn. Jag är inte den.
För ett par år sedan hamnade i på en restaurang själva och det förändrade allt, hon fick i sig för mycket vin och i den där vindimman började hon berömma mig och de personer våra barn växer upp att bli, hon sa att hon själv önskat att hon varit mer avslappnad, att hon hade fått uppleva en man likt hennes son som delade ansvaret med henne, inte varit så hård mot sina barn jämt..Det fick mig att se henne i ett annat ljus, hon var inte så svartvitt som jag hade uppfattat henne och fegisen jag var gentemot henne försvann den kvällen. Idag är vår kommunikation en annan, tyvärr får jag inte chansen att träffa henne så ofta som jag skulle önska men vi pratar ofta och hon kan framföra sina åsikter men samtidigt se att de inte är de enda riktiga. Jag försöker vara lika accepterande tillbaka men ibland blir det heta debatter vilket bara är skoj. Jag anser mig påläst när det kommer till barn, hon tycker sig ha all den där erfarenheten jag inte har vilket är sant.
Jag vet inte vad jag vill ha sagt med min lilla historia men jag upplever att du fokuserar på det negativa, det som du upplever vara negativt, om du tänker ett steg längre finns det säkert fina sidor hos dina barnbarn, är dessa något du uppskattar och lägger vikt vid och kan se delvis är ett resultat av föräldrarnas syn på barn som må skilja sig från din syn men inte behöver vara fel för den skull? Dina ungar är säkert inte perfekta heller eller hur?;) Se att ni är olika, din svärdotter kanske prioriterar annat än att städa (saker som är helt okej) framför att städa även om hon arbetar deltid. Vad spelar det egentligen för roll? Fundera på om det är värt det att lägga sig i, vad som skulle bli bättre. Lägg fram det på ett sätt som inte verkar dömande, som tydligt speglar din åsikt men är öppen för en annan. Se det positiva också.

Jag tyckte mycket om din berättelse! Och jag ser mycket positivt hos både barnbarnen och deras föräldrar. Det är sant att jag här har fokuserat mest på det negativa, eftersom det är det jag funderat över och ville ha lite synpunkter på och liksom ventilera och höra hur andra har det. Allt det positiva har jag lämnat därhän, just för att det är inget problem. Tänkte inte på att det fick mig att framstå som en gnällig och petig svärmor/farmor som bara ser fel hos mina närmaste.
Barnbarnen är av allt att döma ganska ambitiösa i skolan, och vi gillar nog varandra, trots att jag har svårt att acceptera deras språk och vissa attityder både mot varandra och sina föräldrar och mej. Och den lille sladdisen är så fin och go när det bara är han och jag.

Wilma45

Äldre 18 Mar 01:08

#59

Jag vill tacka er alla som kommit med så mycket kloka råd! Jag tar till mig av era tips och synpunkter, och det har varit jättetrevligt och nyttigt att få ventilera saken med er!
Jag ska försöka kommunicera mera och bättre med sönerna och deras respektive, utan att tränga mig på.
Jag ska försöka tagga ner lite, vara lyhörd och gå försiktigt fram, och jag ska försöka överse med barnbarnens slarv i deras eget hem, men hemma hos mig kommer jag inte att tolerera samma slapphet. De har som väl är humor, och även om de är lite väl frispråkiga ibland så är de faktiskt roliga och charmiga mitt i sitt tonårstrots.
Allt gott till er!

Så svårt att vara farmor ibland

INNEHÅLL