Studerande 23 år och vill ha bebis

Ja precis så känner jag med. Vårt utgångsläge känns ändå helt ok om man jämför med en del, sen med andra kanske man har fast jobb.

Kör på. Låter som om ni har koll på läget

Hej

Jag var 23 när jag fick första barnet. Jag och min man hade levt ihop i 4 år och han hade fast anställning. Jag gick andra året på universitetet och gjorde 1 års uppehåll för att vara hemma. INGA problem! Vi var mycket noga med våra utgifter och hade kontroll över vår ekonomi. Jag blev garanterad plats på min utbildning så det var bara att fortsätt plugga när min man tog över föräldraledigheten. Oplanerat var jag gravid med nr 2 så jag pluggade 1 termin och sen var jag hemma 1 år till. Idag är jag glad och tacksam för den tiden. Jag gick ut med examen och har nu jobbat i 5 år. Är fast anställd och planerar att få barn nr 3.

Lycka till!

Hej Riolina! Vad skönt att höra att det fungerar:) min sambo är helt inställd och vill ha bebis nu, jag är lite "feg" och mer orolig av mig. Händer det så händer det :) tack för ditt svar!

Jag ser inte riktigt varför det skulle vara jobbigare att skaffa karriär för att man har barn än om man inte har det. Det är klart att man får kanske vabba en del, men idag är det inte något fult, utan helt naturligt. Småbarnstiden kommer ju förr eller senare för de flesta ändå.

Att plugga är ju inte värre än att jobba med barn, snarare tvärtom då man ju faktiskt kan styra pluggandet själv till större del än ett arbete. Du skulle ju t.ex. kunna plugga till klockan två på dagen och sedan hämta barnet på dagis och plugga lite mer på kvällen när barnet sover när det blir lite större. Det känns helt klart att föredra från att hämta vid 17 som många måste göra som jobbar dagtid med heltidsjobb.

Det enda som tryter är som sagt ekonomin, men en heltidslön och ett bidrag klarar man sig helt ok på om man inte har ett väldigt dyrt liv i övrigt

Jag är i samma sits som dig! 22 år gammal (23 i juli) och har just nu 2 år kvar på min utbildning medan sambon är har en fast heltidsanställning. Vi hade egentligen tänkt vänta tills jag är klar med min utbildning men vi ändrade oss. Sambon har lite åldersnoja (Han är 28 så egentligen inte gammal alls) och vi insåg att du har möjlighet att kombinera barn och studier på ett helt annat sätt än om du hade jobbat. Som någon skrev tidigare kan du förlägga dina studier till olika tider och då min utbildning är baserad på en hel del självstudier så kan jag troligtvis vara hemma lite längre och oftare med barnet. Jag har alltid tänkt lite som du, att jag gärna vill ha allt klart innan men insåg att det egentligen inte finns en "perfekt" tid att bli förälder, det kommer säkert alltid finnas något som man vill ha "klart" innan och vi känner oss redo nu, så varför inte? Vi tror att det är mer som talar för än emot så vi kör på.

Det enda som blir kämpigare är ju ekonomin, men vi är väldigt noga med budget osv och har ett sparkapital så jag tror inte att det kommer bli några större problem.

Vi plussade faktiskt i december men det slutade i ett MA men nu försöker vi igen :) Det kan ju ta tid att bli gravid också så det får man ju tänka på.

Jag är i samma sitts som dig, jag pluggar på universitet (går andra terminen nu) och sambon har fast jobb.

Jag vill ha barn innan jag går ut skolan för att undvika att ha ett "tomt" åt mellan examen och karriären. Så vi har börjat tillverka en (får se när den kommer) och vara hemma ett år för att sen plugga klart och ta karriären. Jag är 27 nu och skulle jag plugga klart så blir det inte barn försen tidigast när jag är 29-30 och de tycker jag personligen är lite sent att skaffa första barnet när man vill ha flera. Så nummer två kommer när karriären är mer fast. Ekonomin, ja ett barn kostar, men vad gör det.. Det ordnar sig alltid på något sätt :)

Ja men precis och jag känner lite att om man väl väntar och SEN börjar jobba så kommer det hända något då som gör att det inte "känns rätt" och man väntar ÄNNU längre. Jag vill också ha en stor familj och att bli gravid har jag förstått blir svårare ju äldre man är. Så lika bra att sätta igång antar jag :) Jag kommer dock få en ganska låg fp... men min sambo har fast jobb och vi har en helt okej bra inkomst ändå. När ska ni sätta igång? =) 

Ja fp är ganska låg när man studerar, men har levt på a-kassa (väldigt låg 2000 i månaden) så när csn kom blev jag en rik student i stället, ;) så det ser jag inte som problem. Å som sagt min sambo har fast jobb och helt inne på vilken barnvagn som han vill ha :)

Vi har gjort första riktiga försöket nu i mars! :) sjukt spännande att hålla på med ÄL-tester och vänta på BlM, ett annorlunda inslag i allt plugg ;)

Jag håller också på med ÄL-tester och inväntar bim nu. Så spännande! Har ju dock varit gravid tidigare men fick mf i januari och detta är första försöket sen dess och första gången vi använder ÄL-tester :)

Jag har aldrig varit gravid (vad jag vet) så det är verkligen ett nytt kapitel i livet :) Jag tog första testet i söndags och tyckte att måndag-tisdag va starkare och sen va det lite svagare. Så jag tror att ÄL va i början av veckan. Är dock inne på då 38 i cykeln ( oregelbunden mens) så det blir extra spännande och se om det tog sig ;)

Vart i Sverige bor ni? Jag bor i Småland :)

Är i exakt samma situation förutom att jag är väldigt bestämd vid att jag inte ska ha några barn innan jag tagit examen och jobbat ett år. Om vi skulle få barn nu så skulle min fp vara den lägsta och när mannen sedan är föräldrarledig och jag i skola så hade det nog inte gått ihop sig alls. Han får ca 20k före skatt i lön.

Jag vill dessutom ha hus och ett fast jobb att komma tillbaka till. Så när jag är minst 28 blir det dags för första.

Tänk på att det kan bli tvillingar (eller fler)

Då blir många sjukskriva mycket tidigare (ca efter halva graviditeten), får kopiöst mycket mer kostnader än ett barn...

Vi hade endast planerat ett barn, pga vårt önskemål om att fortfarande kunna ha fritid och bra ekonomi.

Det gick sådär, när det blev två.....

Självklart är det det bästa som hänt oss nu i efterhand, men mycket komplikationer blev det på vägen. Det är ju också en fördel om man klarar sig på sin egen ekonomi, så att man slipper vara låst vid sin sambo.

Behöver du ta studieuppehåll? Din sambo kan väl vara föräldraledig istället? Om du pluggar på uni så är man ju oftast inte ens borta hela dagarna så du skulle också vara hemma en del, trots att du inte är föräldraledig.

Min kusin gick klart sin utbildning fast hon hade en nyfödd hemma. Dottern fick helt enkelt följa med på föreläsningar och vänta utanför med pappa. När det blev sommar så var hon föräldraledig istället och pappan hade semester.

På det sättet sparar du många av dina FP-dagar också..

Jag bor nere i Skåne :) Har dock haft problem med ÄL-testerna nu då de har varit positiva i 6 (!) dagar nu så jag vet inte alls hur jag ska kunna räkna ut ägglossningen :(

Hm om jag va dig så skulle jag fortsätta testa med en digital ÄL-test, vet inte men de känns som om man kan läsa av resultatet lättare på dom. Sen är det ju alltid svårt när man är hyffsat ny på det :)

Hur klarar ni er ekonomiskt under hans föräldraledighet? Klarar ni ett halvår på 80% av hans lön?