Stödgrupp att leva med sambo med ADHD
Hej!
Har också en sambo med diagnosen adhd. Det konstaterades för ca sex år sedan, vi har varit tillsammans ca tre år. För det mesta märker man inte av hans diagnos, han är i sociala sammanhang rolig och pratar och skrattar. Hemma kan han vara en mussla i flera dagar, säger inte god morgon eller god natt - konfronterar honom varje gång det händer för så svårt är det inte att se sin sambo... Han medicinerar och anses vara väl balanserad.
För ett år sedan fick han en psykos efter att tagit för många tabletter av sin adhd-medicin. Jag fick tvinga in honom till psykakuten och där blev han omhändertagen enligt LPT. Fick stanna inlåst nästan två veckor.
Tiden därefter har varit en bergådalbana. Mycket mörker. Vi hade precis köpt vårt hus och var lycklig för det. Det kom av sig lite.
Efter tvångsvården insisterade jag på psyk att vid varje läkarkontakt vara med, dela hans mediciner och hålla resten gömd. Det har hjälpt oss båda att komma på benen igen och på rätt kurs.
Fick anhörig-samtal med ssk på psyk. Så många tillfällen jag behövde, kändes fantastiskt! Äntligen ngn som lyssnade på mig och såg mig, man hade ju kämpat i det tysta själv hela tiden.... Fick även delta i anhöriggrupp med sex deltagare som avslutades med en föreläsning.
Nu har ett år gått sedan den händelsen och livet börjar kännas gott igen. Han ska bli pappa i december för första gången. Mycket lycka men också mycket oro i mig kring detta. Men hoppas att detta gör oss ännu starkare tillsammans.
Ha en fin kväll!