Stödgrupp att leva med sambo med ADHD
Jag lever inte med någon som har ADHD men jag har det själv och nu när jag är gravid så har det exploderat inom mig. Jag saknar helt energi och blir trött för minsta lilla. Jag orkar knappt göra någonting hemma längre men jag kan bli tokig på röran omkring mig.
Helt utan förvarning kan jag bli vansinnigt arg. Jag slår i dörrar, skriker, gråter och beter mig som en idiot. Jag försöker sluta och jag försöker hålla mig lugn men det går inte. Efter utbrotten så blir jag låg och mår väldigt dåligt, får extremt dåligt samvete. Men det hindrar mig inte från att bara någon timma senare få ett nytt utbrott.
Jag äter ingen medicin och i normala fall så kan jag hantera min ADHD väldigt bra men nu som gravid med alla hormoner som spökar är det värre än någonsin.
Jag har två barn och djur som skall skötas samt en sjuk förälder som tar upp mycket av mina tankar. Mitt största intresse har jag inte tid för just nu och det brukar hjälpa mig mycket annars och ge mig positiv energi.
Stress är det värsta, det är det som gör att jag flippar. Jag kan stressa upp mig för allt. Att jag är en dålig mamma, att jag inte hjälper till mer hemma, att jag är så trött, att jag inte räcker till, att jag inte har gjort det jag vill i livet, att jag inte kan sova, att jag sover för mycket osv. Allt snurrar i huvudet samtidigt och jag får inte stopp på det.
Min sambo är precis tvärt om, han stressar aldrig upp sig för samma saker som jag och tycker att allt går att lösa. Tyvärr vill han inte lösa saker lika fort som jag. Jag tycker att han är sävlig, han hänger inte med i tankesvängarna.
Jag tycker så synd om er som ska ha det så här med era partners, jag blir imponerad av att ni klarar av det. Jag hade aldrig fixat att leva med en som är som jag när jag mår så här. Samtidigt tycker jag synd om era partners, men det låter som de kommer undan med lite för mycket. Det är viktigt att de förstår hur ni mår av situationen.
Tala om det när allt är bra och försök att inte döma när det är dåligt. Det värsta jag vet är när min sambo säger att jag är onormal och sjuk i huvudet och att jag tänker fel. Jag vet att jag är impulsiv och överreagerar men jag tänker inte fel. Hoppas att ni och era sambos får ordentlig hjälp så att ni orkar fortsätta kämpa tillsammans.