Stödgrupp att leva med sambo med ADHD
Flisan79 skrev 2015-11-15 21:32:39 följande:
Varför vill ni inte att andra ska veta att han har en diagnos?För oss är det precis tvärt om. Så otroligt skönt att kunna förklara för folk att han har en diagnos som gör att han tex lovar för mycket, glömmer eller avbryter mitt i en mening. Alternativet är ju att de bara tror att han är oärlig, nonchalant och totalt ointresserad.
Barnen är fullt medvetna och har därför mycket mer överseende med sin pappa. De vet att hans ord måste tas med en nypa salt och att löften ofta inte blir. Sorgligt men bättre att de inte förväntar sig något. De vet ju att han verkligen vill men förstår att han glömt andra saker han skulle göra. Vi pratar mycket om det och skojar lite om hur "tokig" pappa kan vara.
Vi har ju en dotter som håller på att utredas och även där ser vi fördelen i öppenheten. Att diagnosen är inget man döljer eller skäms för.
Instämmer i det mesta folk har skrivit i tråden, men en av de jobbigaste grejerna (iallafall för mig) är att hans diagnoser (har även Aspergers) är hemliga. Ingen får veta, ingen får veta något om medicinering eller nånting. Han går hos en privat klinik för att inget ska finnas i några offentliga journalsystem osv.
Då vi har tre barn varav två med exakt samma diagnoser samt en tredje som många gånger undrar varför pappa är så av/på, så sur, så konstig, inte går att prata med osv så är det för mig obegripligt varför han inte vill prata om dem någonsin.
Barnen vet ingenting, hans föräldrar vet ingenting (fast jag har pratat med hans mamma, jag var helt enkelt tvungen). Ingen på jobbet vet. Ingen.
Jag får aldrig ta upp någon av diagnoserna i någon form av diskussion, som en anledning till vissa reaktioner eller tankegångar eller liknande.