Min pappa är sjuk, orkar inte

Min pappa blev sjuk när jag var runt tio år, hjärtproblem som man i dag skulle kunna bota.
Jag visste att han var sjuk men inte hur allvarligt det var, min pappa var ju såklart också odödlig.
Det sista året slutade han nästan att äta, efter hans bortgång fick vi veta att han också hade cancer. Det valde han att hemlighålla... fast min mamma har sagt många gånger att hon misstänkte det.
Varför han inget sa antar jag var för att skona oss andra.

Min pappa gick bort i en hjärtinfarkt några veckor innan jag skulle fylla 13, det var en sådan obeskrivlig chock. Det fanns inte i min värld.

Det hade varit bättre att låta mig få veta hur allvarligt hans hjärtproblem var... det hade också varit bättre om vi fått veta om sjukdomen i hans mage. Men jag klandrar honom inte, han gjorde det han trodde var det rätta för oss.

Min pappa var överviktig största delen av sitt liv, han älskade mat och gärna lite godis då och då trots sin diabetes. Han var storrökare och borde slutat när hjärtat protesterade med inte då... han hade också en lindrig form av diabetes.
Han blev 57 år.

Tiden efter hans bortgång levde jag i förnekelse, det tog många år innan jag tog tag i saken och idag minns jag honom med glädje. Men ibland kommer sorgen tillbaka trots alla år som gått.

Min pappa var och förblir min hjälte, han hade ett hjärta av guld och guldhjärtan håller inte så länge... tyvärr.