Min pappa är sjuk, orkar inte

Själv har jag haft Ucerös Kolit i 30 år. Han kan vara glad att han fick det nu o inte när han var 18.

Själv går jag på Remicade som funkar mkt bra.

Kanske inte funkar med dålig levef men då finns stomipåse.

Trots allt är han 50 år gammal o de flesta får sjukdommen som unga.

Sedan förstår jag inte vad som är så jobbigt. Låter som din pappa är en riktig dramaqueen.

UC får man inte av osunt leverne. Däremot är den ärftlig. Jag själv fick den av min far som i år fyller 80. I hans fall är det Crohns. Likaså uppvisar min dotter tecken. Själv fick jad diagnosen efter att barnen fötts.

Därför bör du själv vara vaksam.

Men som med alla sjukdomar så har det med inställning att göra.

Skulle tro att en psykolog o stomi skulle göra susen.

Vi släpper anledningen till hur sjukdommen uppkom. Vi kan vara överens att vara oöverens där.

Men det är tre saker du ska ta fasta på som anhörig.

Det första är ärftligheten o tecken att spana efter. Med UC får man ofta dålig hy. Den syns långt innan blödningarna o som i mitt fall har jag haft problem med acne redan i tidig ålder.

Sedan har vi din pappas psyke. Antagligen är det inget fel på honom medan resten av världen är sjuk i huvudet. Han måste sluta tycka synd om sig själv. För det gör han.

När det bröt ut på mig så erbjöds jag psykologhjälp. Något jag nekade o det var dumt.

I dag har jag gått KBT av annan anledning och det har hjälpt mig. Min sambo har även hon UC ( Nej, vi träffades inte genom det). Jag kör mkt KBT mot henne och det hjälper.

Det sista är att du ska ignorera hans sjukdom. När han gnäller o ska "prata" om sjukdomen så sluta lyssna. Bytt demonstrativt ämne.

Anledningen till det är just KBTn.

Jag ska erkänna några saker nu. Min UC är i dag lugn i tarmen. Däremot så har jag problem med fistlar samt leder. Vissa dagar är ett helvete att ens ta sig upp ur sängen. Likaså så gick jag min KBT under övervakning på ofrivilligt boende när jag blev oskyldigt dömd till ett långt fängelsestraff.

De inom myndigheter som varit i kontakt med mig efter frigivning har alla tappat hakan över mig o min positiva syn. Killen på frivården trodde på min oskuld samt att vi hade kontakt under ett av mina värsta skov där jag till o med fick blodtransfussion.

För honom var det obegripligt att jag fortsatte kämpa med mitt liv.

Alla mina anhöriga vet att vi inte pratar om min sjukdom. Bortsätt min far som du gav mig den. En dag med honom är en plåga eftersom han hela tiden ska gå och tycka synd om mig medan jag fräser mot honom. Hans ömkan får mig att må dåligt medan resten av de anhöriga får mig att må bättre.