min sambo har blivit så otrevlig mot mig
Vi har vart tillsammans många många år och har tre barn hus stuga och hela paketet.
Men på senare år har han blivit så fruktansvärt otrevlig mot mig. Han gör inte många knop i hemmet. Sitter mest och surfar på mobilen.
Saker som bara måste göras tjatar jag om ett tag och sedan gör jag det själv. Är det saker jag av någon anledning inte fixar själv tjatar jag lite till. Efter mycket suck pust och stön kan de då bli gjort, men alltid under sura miner och alltid 'halv gjort'
Ett ex var när vi behövde en grind i trappan på övervåningen. Trappan är bred och lustigt formad och jag begrep inte att få dit den själv.
Jag köpte grind och skruv och hade fixat allt runt ikring. Jag går hemma med minstingen ochpå öövervåningen har vi alla sovrum samt kontor och tv. I två månader var det lönlöst för mig att ens vara på övervåningen då sonen var vaken eftersom jag hela tiden fick passa honom för trappan.
Så jag bad och bad och tillslut tjatade om att få upp grinden.
Tillslut kom den upp, men när han är 'klar' ligger samtliga verktyg och överblivna skruvar mm kvar på golvet. I tvättstugan där vi har verktygsskåpet ser det ut som ett bombnedslag efter att han letat de verktyg han behövde.
Så här är det med allt praktiskt som görs. Dessutom tjurar han gärna en hel dag när han behövt göra nått.
Och givetvis anser han att han gör precis allt hemma.
Jag handlar städar har hand om barnen betalar alla räkningar håller reda på alla tider vare sig det gäller besiktning av bilen eller föräldrarmöten.
Och det skulle vara helt ok, OM jag bara fick uppskattning för det. Istället för att få höra att han gör allt.
Utöver detta är han då allmänt dryg och otrevlig i tonen mot mig. Det är något som smugit sig på. Jag har eg inte tänkt på det, utan det är mer att jag börjat reagera när jag är hemma hos någon annan och hör hur snällt deras karlar bemöter dem.
Jag kan skämmas ibland när vi är bortbjudna eller har gäster och han sitter och är dryg mot mig. Oftast handlar det då om att jag tex ber honom gå och hjälpa barnen med något eftersom jag själv redan lämnat middagsbordet sju ggr för att hjälpa dem.
Rörigt inlägg, men känner någon igen beteendet? Hur ska vi komma ur det?