Vi som är gravida efter IVF i januari/februari 2015

Hej!
Jag smyger in här! Jag och mannen försökte i flera år få barn, och gjorde fertilitetsutredning på Sophiahemmet i Stockholm för 4 år sedan. Lyckades tjata till mig en operation av en pytteliten polyp i livmodern, och efter ett första tappert litet enda försök själva så blev jag gravid! Jipphii! Så vi har nu en dotter på 3 och ett halvt år. Vi vill hemskt gärna ge henne syskon, och har försökt o försökt. Fått ett par missfall, och råddes  av ortens gyn att söka IVF hjälp.
Blev självklart Sophiahemmet igen, där vi kände många av läkarna, plus att det ligger nära makens jobb. Själva bor vi 5 mil ifrån Stockholm.

Vårt första IVF-försök i höstas var en pärs. Ja ni vet ju alla hur det kan vara.
Jag blev VÄLDIGT trött, håg-, och orkeslös av nässprejen. Usch! Och stressad. Tokstressad. Och inte blir man ju mindre stressad av alla resor man måste få in för att ta prover. Och sju äggblåsor visade sig bara innehålla ett enda ägg. Som inte heller var toppen, men ett embryo sattes in i alla fall. Fick tokblödning.
Ja...skönt var det med jullov sen. Då upptäckte jag att jag ÄR en glad och positiv själ innerst inne. Jag blir verkligen knäpp under medicinerande!
Den 4:de januari var det dags igen. Denna gång behövde jag inte spreja lika länge (eftersom jag mått så dåligt tidigare) (bara sprutor kan jag inte få, då jag har svåra eksem och allergier som skulle kunna ställa till det). FY vad trött man blev ändå.....Jisses! Och min vackra sångröst!!! Jag kunde knappt ens prata på jobbet. Jag lät som att jag ständigt hade halsinfektion! (Då vet man vad man har att se fram emot senare i livet! )
Nåväl...någon storproducent av ägg var jag inte denna gång heller. Endast TVÅ ägg trots full sprutdos....men de var i alla fall helt ok båda två. Båda blev till embryon som sattes in. (Jag är 40 och chansen att överhuvudtaget bli gravid är inte så stor)
Jag blev MYCKET förtvivlad när jag kände att mensen var på gång och jag hade blodblandade flytningar i flera dagar. Tröståt mögelost som en tok! (Trots strikta förmaningar!!!) (Och jag är dessutom allergisk mot mögelost) Tog ett gravtest fem dagar innan testdag bara för att kunna äta mer mögelost, MYCKET förvånad var jag när extrastrecket dök upp. Svagt förstås, men FULLT synligt!

Nåväl. Hur hispig som helst har jag varit. Trots vissa tydliga gravidsymptom som onda svullna bröst och en svällande kroppshydda. För att inte tala om denna enorma HUNGER jag hade i början. Har ALDRIG ätit så mycket o ofta förut!

För ett par veckor sen dök svullen snippa och blodflytningar upp igen. Och tydligt småont varje gång innan det rann. Då bara visste jag att det var kört.

Så jag kontaktade en lokal gynekolog som kunde ta in mig på en akuttid. Jag skulle kollas ihop m maken på Sophiahemmet en vecka senare, så jag bad faktiskt bara om att få veta om det överhuvudtaget fanns något foster i mig. Jag tittade inte på skärmen och ville inte veta hur många där fanns. (ville få veta ihop med maken)
Hon sa att där pickade ett hjärta. MEN fostret var inte mätbart i längden och hjärtat pickade MYCKET långsamt.
Jag var ändå glad när jag gick därifrån. Googlade och upptäckte att hjärtan SKA slå fort. Annars orkar de inte så mycket längre. Bara att vänta på missfall då. Men ändå kul att det blivit NÅGOT tycker jag.

på Sophiahemmet förklarade jag för vår läkare att det nu redan var kört eftersom jag börjat få blodflytningar o känningar igen, plus att gynekologen berättat om det svaga hjärtat.
Men i min livmoder fanns det nu ett foster. I rätt storlek och med fullt pickande hjärta. Men där fanns också en blödning under en tom hinnsäck. Det var alltså var det andra fostret som höll på att blöda ut. Men jag ÄR i alla fall gravid!!!! Jipphiii!
Den 23 mars skall vi tillbaka igen.
Nu hoppas jag att det var rätt av mig att våga gå in i den här tråden.

Siri74 är 40 år. Bor i Roslagen. Går på Sophiahemmet Stockholm, första (egna) VUL 3 Mars. BF 25 oktober.

Symptom: Hungrig först. Jättebröst. Gråtmild och lättirriterad. Men glad i allmänhet.

Tack, tack snälla!
Alla har vi väl gjort våra resor för att ta oss hit!
Nu är det bara hålla tummarna för att det går vägen för oss!

Hej! Ja jag känner igen mig för det där med skräpet faktiskt. Jag som är världens mest stökiga människa, blir nu GAAALEN om det ligger hudhår, skräp, saker, tidningar på fel ställe.

Tittade på "CSI" här om dagen och en inspelat "Criminal minds". oj....jag får gå ifrån tv:n hela tiden för jag klarar INTE se blod, otäckheter och orättvisor.
Börjar gråta för i princip allt. Och jag klarar INTE se folk som håller på och kör med andra, och skojmobbas eller vad man ska säga. Typ som för Larry/Garry/Terry i "Parks and recreation" (Komediserie)

När jag var gravid för 4 år sedan så tokgrät jag när de visade förra årets målfoto från Vasaloppet. För att jag verkligen FÖRSTOD hur det måste känts för den arme vinnaren! Det är väl det tydligaste exemplet på gravidkänslighet jag varit med om tror jag. Jag är inte alls sportintresserad bör sägas. Bara Vasaloppet någonsin som jag följer. (För att jag är från Dalarna kanske...)

Vidare så visade min man en film som heter "Spit on your grave", för mig och svärföräldrarna under en "mysig" helgkväll när de hälsade på oss.DET var droppen! Inte för att det på något sätt INTE var en förskräcklig film på alla sätt. Jag hade reagerat även om jag inte varit gravid. (En ensam kvinna i ett hyrt hus. i skogen...3 eller 4 karlar kommer dit och är sugna, inte hon...ja ni fattar. Jag såg inte klart den...men hon hämnas tydligen å det gruvligaste, fast de tror att hon är död) Men efter detta är jag tvungen att ALLTID fråga honom om det är en sådan slags film han tänkt visa mig, så att jag kan gå och lägga mig direkt i så fall. För säkerhets skull!

Jag rekommenderar er som vill undvika extremt känslomässigt, äckliga och jobbiga filmer under graviditeten att INTE se:
1. Spit on your grave
2. Passion of the Christ
3. Antichrist

Någon som vill fylla på listan?

Hej! Då vi skall till Turkiet om ett par veckor, så har jag verkligen sökt som en galning under våren efter gravidbadkläder. Jag googlade friskt på mammakläder badkläder, gravid badkläder, gravid tankini, gravid bikini.

Finns en del på Bon Prix t ex, och på HM. Sen finns det betydligt dyrare exklusivare ställen också förstås. Själv tänker jag att badkläder ÄNDÅ aldrig tål saltvatten eller klor och ramlar i sär så småningom. Därför ville inte just jag köpa dyrt.
Själv är jag en baddräktstjej, och har alltid varit. På mig ÄR det helt enkelt inte passande med bikinisar. (Har gått ner en massa i vikt och har liksom mjuka bilringar precis överallt. Ser därför äldre och skruttigare ut än vad jag är i kroppen) Jag tyckte det fanns en del fina tankinisar på Bon Prix, men vet att det där tar slut på snygga saker fort. Till slut beställde jag en svart (Ja URTRÅKIG färg ju, men ville vara helt säker på att hinna få tag i en) på graviditetskollen.se.
http://www.graviditetskollen.nu/se/search.php?id=44071Det var fraktfritt och bästa priset på en sån så därför valde jag att beställa därifrån. Blev tack och lov jättenöjd. Och bra kvalité verkar det faktiskt vara också. Trots bara 349 kr. Fast färgen...nej inte kul. Jag bor bara ute i en småstad och vill vara rädd om mina stressnivåer under graviditeten, så jag valde att inte åka in till Stockholm och stressa runt mellan en massa affärer för att kolla. (Jag ska försöka vara en glad och pigg mamma till en treåring samtidigt också)
Men jag vet att det finns bäbisaffärer som säljer badkläder för gravida också. HM hade baddräkt t ex på nätet, inte i affärerna.
Lycka till!

Hej alla ni också som kollat in könet. Det är ju helt klart praktiskt att veta innan men med vår förra bäbis tog vi inte reda på könet. Den kallades sonika för bäbisen under hela graviditeten. Men vi och många med oss gissade stensäkert på att det skulle bli en pojke. Nu var det inte det utan en liten flicka och vi blev verkligen häpna. Men den där känslan av överraskning var SÅ häftig tycker jag.
Trodde starkt att jag denna gång skulle vilja veta könet av praktiska skäl, men det var innan jag de facto var gravid. Nu vill jag inte alls veta utan bli överraskad vid förlossningen igen.
Vi var på ultraljud i måndags och då skulle mannen få veta. (Han är analytisk och oerhört planerande och praktisk) Men jag sa till bm att jag INTE ville veta.
Och vad gör barnmorskan då??? Jo medan jag håller för både öron och ögon, visar hon mannen om, och om, och om, och om, och om, igen. Och några ggr till för säkerhets skull, och frågar 15 ggr: -Ser du? Förstår du nu?
Och jag är ärligt talat grymt besviken. Jag ville ju inget veta, men det är väl klart att om pappan förväntas kunna se tydligt vad det är (Jag bad henne skriva en lapp) så kan det ju inte vara så mycket annat än en kille eller hur!!!?
Jag är inte besviken över att få en son, men jag VILLE verkligen inte veta. Alls!
Jag var ledsen i stället för glad när jag gick därifrån. Jättefånigt ju, eftersom allt såg så bra ut annars. Tror pappan också blev lite ledsen eftersom han visste att jag inte ville veta något.
Nu är det som det är. Jag får väl gilla läget, men det var INTE så här jag hade velat ha det. Även om jag kanske så småningom förstått av pappans beteende att vi väntade en som behövde nya och andra kläder. (Vi har dock släkt som vi kommer ärva av, och därför kan jag oansvarigt säga att det ordnar sig ändå även om jag inte vet)
Nu är det dock så att jag inte VET om det blir en kille. Och jag tänker inte fråga honom, men ja...det är inte som jag hade velat ha det. Och jg klan väl verkligen inte skylla på bm heller. Hon gjorde väl bara som hon brukar. Men om jag skulle ha ett tredje barn skulle jag definitivt säga ifrån och förklara hur jag INTE vill att informationen skall delges pappan.

Skriv : Ville inte veta men det blir nog en pojke på mig.
Siri74 Beräknad förlossningsdatum 22 oktober

Jag som har en treåring hemma så jag minns vad jag tyckte om bodys. Jo sådana bara skulle man ha liksom... Hade jag hört. Vi hade fått allt ärvt så vi kunde välja och vraka som vi ville. Blev alltså bodys nästan jämnt. Men  testade väl till slut tröja och byxor också, och fick en ahaupplevelse.

Denna gång kommer jag välja och vraka bland samma kläder men faktiskt helt välja bort småbodysar ihop  med byxor. Alltså...man blir lätt gaaaaaaaalen det sker tok- och nedbajsningar. då blir liksom ALLT, ALLT bajsigt. Inkusive en själv förstås. Krångligt och bajsigt är bara förnamnet.
MYCKET smidigare med enkel tröja och byxor till. Jag älskade också pyamasar. Min flicka fick ibland ha det på sig hela dagarna. Liksom sparkdräkter. Gör liksom inget om allt blir nerbajsat. Bara ETT plagg som skall hanteras i så fall. Sparkdräkter MED fötter är gulligt, men blir urvuxna DIREKT!

Pyamasar är smidigt att ha och ett HETT tips till alla, är att skaffa sådana med DRAGKEDJA. Supersmidigt!

Angående storlekar så är 56 och större att föredra på de flesta bäbisar. Tråkigt när man köpt något JÄTTEgulligt som växs ur efter bara några dagar. Tänk på att båbisar ALLTID är gulliga i lite för stora kläder. Men inte alls när de är för små.

Åh vad ni är smarta! Mycket bra idé! Skötbordet kan liksom aldrig vara för nära där man befinner sig med bajsigt/kissigt barn.
Vi har använt ett billigt från IKEA och är jättenöjda med det.

Hej alla som köper bäbissaker som tokar i detta nu.
Ville bara berätta att vita små handdukar från IKEA var OVÄRDELIGT att ha för oss. Vi hade (o)turen att få ett kräkbarn.  Hon kräktes precis överallt och jämnt. Vi gick alltid omkring med en vit handduk på axeln, eller täckte andra med som skulle hålla henne. Superbra skydd. Och billigt.(några kronor kostade de) Små dräggelskydd eller haklappar..nej det hjälpte oss inte ett dugg.

Det var alltså inte IKEAS allra minsta kvadratstora tvättlappar utan handdukar vi köpte. Men det kan vara bra att köpt på sig ett lager OM man råkar få kräkbarn. Och kostar en inte så mycket i inköp.

[quote=75555863][quote-nick]MaryoMary skrev 2015-07-23 13:28:53 följande:[/quote-n

Har alla köpt vagn än? Jag har inte gjort det än, men det känns som det är dags att bestämma sig! Det blir nig en Kronan för oss, någon som har erfarenhet av dessa?

[/quote]

Vi köpte en begagnad Kronanvagn för 4 år sen och kör vidare med den nu. Vi har varit nöjda. Speciellt med tanke på allt som ingick om man fick tag på en fin begagnad utan att bli ruinerad. Men jag skulle årligen önska en modern med "rörliga hjul" denna gång. Speciellt med tanke på foglossning och kommande kejsarsnitt. Det verkar SÅ mkt skonsammare än den vi har.(kronanvagnar lär väl ha det numera tror jag).

Jag trodde att man bara MÅSTE ha en pump, MEN många släktingar berättade att det faktiskt funkar utmärkt om inte t o m bättre att göra det för hand. Jag provade aldrig pump förra gången men handmjölkning var inte alls svårt. Inte på mig i alla fall. Men läste på massor förra gången och förstod att vissa pumpar anses värdelösa av många. Googla! ???? Lycka till!Vi köpte en begagnad Kronanvagn för 4 år sen och kör vidare med den nu. Vi har varit nöjda. Speciellt med tanke på allt som ingick om man fick tag på en fin begagnad utan att bli ruinerad. Men jag skulle årligen önska en modern med "rörliga hjul" denna gång. Speciellt med tanke på foglossning och kommande kejsarsnitt. Det verkar SÅ mkt skonsammare än den vi har.(kronanvagnar lär väl ha det numera tror jag).

[/quote

Vill bara lägga till att vi behöver snåla in på onödig extrautgifter nu då vi betalat rätt mycket för våra ivf:er.

Här sett många på tv som har varsinn spjälsäng åt sina tvillingar. Onödigt tycker jag. Min syster hade sina tvillingar skavfötters(TROR jag) i samma spjälsäng och de stormtrivdes ju, vana sen magen att ligga tätt.De sov jättebra ihoptryckta mot varann som det väl blev när de växte till sig.

Jag tycker alla slå göra som de vill själva, men i vårt fall så har vi skaffat nya bilbarnstolar och skötbord. Av säkerhetsskäl. Men när det gäller vagn kan man faktiskt spara många tusenlappar på att köpa begagnat. Finns rätt mycket annat kul man kan göra för pengarna. Spara till en resa t e x. Men känner man att några tusenlappar hit och dit inte påverkar ens ekonomi så värst så ska man såklart njuta av allt nytt man har råd att köpa.

Vi köpte en två år gammal vagn på blocket och är jättenöjda. En sak som vi inte ansåg oss ha råd att köpa var en rejäl babysitter. Det fick vi av mina föräldrar och superbra grej att ha. Hjälpte en jättemycket att få armarna fria ibland när bäbisen var riktigt liten.

Med vår förra bäbis satte vi henne på höger sida. Bra om man MÅSTE kunna nå dit fast man kör. Mindre praktiskt när man som ensam chaufför måste gå runt bilen när man ska in och ut förstås. Men jättebra att KUNNA sticka dit en tappad napp eller annat.

Ahah! Det var väl som jag trodde då.
Blev märkbart mycket piggare när jag började med dubbel dos av järntabletter.
MEN jag fick outhärdligt mycket eksem i ansiktet. Det var tusen nålar hela tiden, dag som natt, och ingen av mina vanliga eksemkrämer hjälpte. Min man kom dock på att det var ju i samband med att jag överhuvudtaget börjat äta järntabletterna som jag började få problem. Blev sen rådd av vikarierande barnmorska att ha ett uppehåll på en vecka för att se om det hjälpte. Jo det gjorde det helt klart. Men nu har uppehållet från Neroferon (Får magproblem av Niferex, och allergisk mot blutsaft) varat i många veckor och jag blir allt tröttare, muskelsvagare och orkeslösare. Har verkligen aldrig varit med om liknande. Kan tillägga att jag kastar i mig flera hundra gram leverpastej och massor av paltbröd varje dag i hop med c-vitamin. Men tydligen hade jag ändå ordentlig brist sa barnmorskan i går. Järnvärdet låg på 92, och jag ska på efter extra provtagningar besöka läkare på måndag.
Hjärnan funkar INTE som den ska. Blir helt färdig (och gråtfärdig) av att göra minsta lilla. Handla. Vara hos doktor. Gå till barnmorska, tänka.... Alltså så att jag blir sängliggande resten av dagen. RIKTIGT svårt att tänka klart. Och att fungera som mamma och fru...det ska vi bara inte tala om. Detta är otäckt att vara med om. Hoppas ni andra slipper det. Får andfåddhet då och då som sitter i en kvart, eller sex timmar. RIKTIGT obehagligt! Verkar vara bra för mig att dricka, och att äta mycket. Men eftersom jag är överviktig så är jag ju inte en som har svårt att äta precis. Men tycker redan jag äter tillräckligt.
Försöker (konstigt nog kanske) faktiskt ta mig en kort joggingtur varje förmiddag/morgon. När jag fortfarande brukar vara som folk. Men har nu läst att man kan svettas ut järn, så det är inte så smart kanske. Brukar vara en energisk person. Förra graviditeten ordnade jag t ex mitt eget bröllop för 120 personer, inklusive lagade all mat i 27-gradig värme. I sjunde månaden.
Visst är jag några år äldre nu men ändå!

Förlåt för att jag inte kommenterar det alla skriver. Min dator krånglar när jag ska gå in på familjeliv. Och eftersom jag i nuläget får enorma gråtattacker för ALLT som är lite svårt så är det inte så bra för mig psykiskt att ens försöka.
MEN jag läser allas inlägg på telefonen (Där jag ALDRIG lyckas logga in mig av någon anledning) med stort intresse och deltagande så ni vet!

Älskar att ställa till med stora kalas, men i morgon på dotterns fyraårskalas blir det i riktigt liten skala. Här bakas pajer och tårta varje...öh nåja..."pigg" sekund.
Är verkligen orolig för om jag i morgon kommer kunna hålla mig upprätt, och tänka klart eller inte. Kan gå precis hur som helst.

 

Ska bara passa på att skriva medan jag råkar ha fungerande dator.

PRPFYLAX rekommenderar jag VERKLIGEN! Till den som vill betala förstås.
Ja, det är dyrt...men för oss var det guld värt förra gången. (Annas profylax i Stockholm)
Och då blev det dessutom kejsarsnitt akut, så jag gick ju inte igenom värsta sortens värkar. Men två och ett halvt dygn hade jag värkar innan jag åkte in, och hade jag inte lärt mig andas så....så lovar jag att de dygnen varit riktigt jobbiga för oss. (Jag är av den ickesmärttåliga typen) Sov mig glatt igenom varje period av ickevärk och andades lugnt igenom smärtorna. Utan problem!

(Men jag hade tänkt ta all smärtlindring som gick när det väl gällde. Jag känner ju till min smärtkänslighet)

Sen har profylaxandningen hjälpt mig igenom diverse obekväma saker som operationer, och tandläkarbesök. MYCKET tacksam.

Ni som lär er sådant via yoga, det låter också jätteklokt tycker jag.
Lycka till alla!

ha

Hej igen Lisodan och andra! Jag var hos doktor i går för att få reda på hur mitt järnvärde såg ut efter ordentliga labbtester.
När doktorn sa" Det ser ju jättefint ut det här. På alla sätt" så bröt jag ihop. Eftersom jag har så svårt att tänka ordentligt emellanåt hade jag för säkerhets skull tagit med ett brev där jag skrivit ner allt. Jag gav honom det ändå gråtande och sa att jag förstod att det inte fanns något att göra då. (Barnmorskans mätare hade visat för lågt värde på alla, just den dagen) Hade ju verkligen hoppats på järnsprutor, men mina värden var som sagt toppen, toppen!
Usch vad jobbigt det var att sitta och toksnörvla hos doktorn. Inte alls vad jag hade planerat ju. Men han sa bara att det ÄR jobbigt att vara gravid och att det kan yttra sig på många sätt. Fysiskt är allt finfint med mig, men INTE psykiskt.
Så jag blev sjukskriven på direkten. I tre veckor till att börja med. Inte alls vad jag ville egentligen, men som min man sa...så kan man ju inte gå till jobbet om t o m en doktor säger åt en att man inte mår bra.
Jag får vila. Inte åka och handla. Och inte ha hand om minderåriga, dvs min dotter på fyra år. Hur det nu ska gå. Jag kommer i alla fall försöka lämna på dagis, så hämtar mannen.
Kan säga att jag grät i mängder i går efter besöket. Det är jobbigt att vara sjukskriven med. Jag satt hela dagen och ordnade viktiga underlag för vikarier. I dag började morgonen med att jag i alla fall måste svara på en massa sms som gällde jobbet. Är helt slut och rödgråten redan. Men chefen är jättesnäll och stör mig inte just nu. Och vikarier har fixats. Men jag har så dåligt samvete för jobbgrupper av personer där jag är spindeln i nätet som sköter allting. Det känns inte alls bra att lämna dem i händerna på de andra ledarna som är hur slöa och oorganiserade som helst. (Gruppmedlemmarna hade det jättejobbigt när jag var mammaledig förra gången) Det är inget jättevanligt jobb jag har..

Nåja. Jag uppmanades t o m av doktorn att fortsätta jogga och promenera som jag gjort. Livmodertappen var t o m längre än den bör, så ingen risk i syne än.
Funderar på att försöka gymträna också. jag har gjort det under rätt många år. Började för 13 år sen. Och jag har alltid mått psykiskt allra bäst när jag tränat som hårdast. (t ex förra gången jag hade ett barn i magen) Men under det här gångna året har jag varken orkat eller hunnit så mycket som tidigare, och när kortet gick ut brydde jag mig aldrig om att skaffa ett nytt. Men nu HAR jag i alla fall tid. Något annat kan jag ju inte påstå. Det enda som tar emot är att träffa alla som kommer fråga hur läget är och så. Gillar inte att ljuga ELLER att behöva börja lipa inför vem som helst. (T ex som när jag hämtade dottern på dagis i går och ville berätta för fröknarna att hon kommer ha en sjukskriven mamma nu. Om hon skulle bete sig annorlunda alltså. Dock får inte dottern veta att jag går hemma.)
Skönt att skriva av sig. Nu skall jag försöka hålla mig från datorer ett bra tag.
Må så gott alla trådmedlemmar!

 

Hej hoppas du fått en ansökan av mig!