Hur länge ska man längta?
Fast vi har rest, har varit utomlands 14ggr, det räcker gott och väl enligt mig. :) Har varit ute och festat och tycker att det är skittråkigt, omogna killar med testosteronöverskott har jag inget behov av att träffa på, det lockar inte alls.
Vi har båda fasta tjänster och utbildning som räcker till, så något sådant behöver vi inte tänka på.
Det jag mest känner är att en bebis längtar vi efter och den passar in i vårt liv. MEN en trotsig 3-åring? Nja det längtar jag ju inte efter. Men får man någon specialstyrka för att klara av det när man väl är förälder kanske? ;)
Jag hade tidigt samma längtan som du, förutom de faktum att de inte fanns några tankar på att jag inte längtade efter vissa delar av att få barn.
Jag såg lika mycket fram emot att få en bebis, som en trotsig treåring, som att sitta med läxläsning med en sjuåring osv.
Det var ett barn, med allt vad det innebär, som jag ville ha, inte bara en bebis.
Att du skriver att du inte längtar efter en trotsig treåing är de i din text som får mig att undra om du verkligen är redo?
Även bebisar kan vara mycket krävande med kolik till exempel.
Du kanske ska fundera några vara till och försöka umgås med personer i din närhet som har barn i olika åldrar, för att känna på lite hur det är.
Ang. resa så har jag aldrig haft något särskilt intresse av det, jag fick mitt första barn när jag var knappa 24 och sitter just nu hemma med min "trotsiga teråring" :). Jag har fortfarande inget intresse av att vara ute och resa, så alla är olika självklart olika.