• Gizzmos

    Hur länge ska man längta?

    Hej! Jag är ung, 19 år, men har allt "klart". Sambo/färstman sen 3 år tillbaka, hus, bilar, jobb... Allt detdär som man måste ha för att helt praktiskt kunna skaffa barn.

    Nu när huset är klart så känns all fritid onödig, typ "jaha och vad ska vi göra nu?" och så får den stackars hunden agera bebis och bli onödigt mycket ompysslad!???? Längtan till att gå ut och festa och "leva livet" som alla tjatar om finns inte alls. För jag vill börja mitt liv, och för att börja det på riktigt så vill jag ha barn. Jag är redan barnvakt så ofta som jag kan och vägrar nu åka till Ikea då ALLA har bebisar där, förutom jag. Bebis och gravidmage, det är det enda jag tänker på! Och jag blir så fruktansvärt avundsjuk på alla andra som får gosa med sina bebisar!

    Självklart har detta diskuterats med fästmannen och han säger att han tycker att det hade passat att bli "gravida" om ungefär ett år. Men min fråga är, hur länge ska man längta när man är så ung!? Jag vet att jag vill ha barn, jag vet vad det innebär och vi har allt det praktiska. Men händer det att man plötsligt ångrar sig och vill ha sin fritid tillbaka? Eller är det så att när man verkligen börjat längta, så går det inte över?

    Hur har det varit för er? Hur tänker ni och vad har ni för tips?

  • Svar på tråden Hur länge ska man längta?
  • Gizzmos

    Fast vi har rest, har varit utomlands 14ggr, det räcker gott och väl enligt mig. :) Har varit ute och festat och tycker att det är skittråkigt, omogna killar med testosteronöverskott har jag inget behov av att träffa på, det lockar inte alls.

    Vi har båda fasta tjänster och utbildning som räcker till, så något sådant behöver vi inte tänka på.

    Det jag mest känner är att en bebis längtar vi efter och den passar in i vårt liv. MEN en trotsig 3-åring? Nja det längtar jag ju inte efter. Men får man någon specialstyrka för att klara av det när man väl är förälder kanske? ;)

  • Gizzmos

    De flesta jag umgås med har barn så jag vet exakt vad det innebär med barn i olika åldrar och hur krävande bebisar är, det är just därför jag inte LÄNGTAR efter en trotsig 3-åring, för att jag ständigt träffar en sådan som är helt brutal. Alltid skriker, lipar, slåss (bla på lillasyster), jäklas med allt som möjligtvis kan jäklas med. MEN samtidigt älskar jag också denna unge över allt annat och det finns inget jag inte skulle göra för henne, hennes ljusa stunder täcker upp för dom mörka för hon är också helt otrolig! Att hon är så förbaskat smart gör ju att hennes trots blir så mycket värre, för hon är sååå uträknande! MEN att leva med detta som har pågått i över 1år, det måste ju vara otroligt frustrerande...

    Så det är inget jag fruktar över och absolut inte vill uppleva, jag undrar mer hur folk överlever och behåller sin psykiska hälsa? ;) Mamman till detta barn är rätt nära bristningsgränsen ibland nämligen, så jag vet inte om ungen har någon supertrots (jag har aldrig sett värre och har träffat väldigt mycket barn, både privat och på förskola) eller om alla barn går igenom en sådan fas där föräldrarna undrar om dom ska överleva, men alla lägger istället upp den perfekta instabilden? ;)

  • Gizzmos

    Vi har bestämt oss för att försöka redan detta året! Slutade med p-piller igår och så ska vi börja försöka i april-maj tidigast då jag själv är född sent på året och HATAR det, värdelöst. Går det sedan inte så enkelt att bli gravid så struntar man kanske i när barnet är fött, men man får ju försöka först! :)

Svar på tråden Hur länge ska man längta?