Auktoritär uppfostran

Jag lutar nog mer åt den auktoritära uppfostran.

För mig är en familj ingen demokrati där vi "röstar" om vad vi ska äta eller göra. självklart kan alla komma med önskemål och åsikter och vi kan även förhandla om saker.

Men om jag som förälder vill att mitt barn ska hjälpa till med något så är det bara att lyfta på rumpan och göra som man är tillsagd. Basta och det utan tjat!

Jag ser att barnen har ansvar över vissa saker i hemmet och att om man inte sköter det så får det konsekvenser. Jag tror på att vara konsekvent i sin uppfostran och att verkligen genomföra konsekvenserna när man "hotar".  För mig grundar sig konsekvenserna/hoten tex att om man gör saker som man ska så kan man ha något extra gott till middag i helgen, göra något extra roligt - ex bio, få lite extra månadspeng, och den negativa konsekvensen blir att det inte blir något "extra".

Jag tror även att barn lär sig genom att göra och att hjälpa till.

Min sambo har en mer fri syn på uppfostran, som han säger så vill han att "det ska komma inifrån" dvs ansvarskänsla och gillar inte att ställa ultimatum. Han ger med hela handen medan jag är mer sån att jag gillar att "belöna" och tja ibland även muta ;) Jag tycker han curlar och skämmer bort sitt barn - ja och även mitt. Kanske gör det att jag kämpar ännu mer för att bli en motpol :p