Auktoritär uppfostran

Hur menar du?

Ja det finns ju om man ska se det väldigt enkelt(rent av svart eller vitt)två skolor inom uppfostran.

En auktoritär sådan där man tror på att visa väldigt tydligt, med hela handen, vem som bestämmer. Där regler och straff om reglerna inte efterföljs är det viktiga.

En mer fri uppfostran där man mer vill vägleda barnet genom samtal och där relationen till barnet och barnets rätt till att få uttrycka sig själv är viktigare än att det lyder.

I verkligheten finns det ju såklart en hel del nyanser där emellan.

Men nu jag är nyfiken på hur de som just är mer åt det auktoritära hållet resonerar när de uppfostrar sina barn.

Jag lutar nog mer åt den auktoritära uppfostran.

För mig är en familj ingen demokrati där vi "röstar" om vad vi ska äta eller göra. självklart kan alla komma med önskemål och åsikter och vi kan även förhandla om saker.

Men om jag som förälder vill att mitt barn ska hjälpa till med något så är det bara att lyfta på rumpan och göra som man är tillsagd. Basta och det utan tjat!

Jag ser att barnen har ansvar över vissa saker i hemmet och att om man inte sköter det så får det konsekvenser. Jag tror på att vara konsekvent i sin uppfostran och att verkligen genomföra konsekvenserna när man "hotar".  För mig grundar sig konsekvenserna/hoten tex att om man gör saker som man ska så kan man ha något extra gott till middag i helgen, göra något extra roligt - ex bio, få lite extra månadspeng, och den negativa konsekvensen blir att det inte blir något "extra".

Jag tror även att barn lär sig genom att göra och att hjälpa till.

Min sambo har en mer fri syn på uppfostran, som han säger så vill han att "det ska komma inifrån" dvs ansvarskänsla och gillar inte att ställa ultimatum. Han ger med hela handen medan jag är mer sån att jag gillar att "belöna" och tja ibland även muta ;) Jag tycker han curlar och skämmer bort sitt barn - ja och även mitt. Kanske gör det att jag kämpar ännu mer för att bli en motpol :p

Vad är ditt syfte med denna uppfostran och vad tror du att utfallet blir?

Oj detta var djupare frågor, jag tror det handlar mycket om hur jag är som person. Jag gillar att bestämma & jag gillar regler. ;)

Jag tror att barn känner en trygghet i att kunna förlita sig på att föräldrarna håller i ratten och visar vägen. Genom att vara tydlig vad jag vill vet alla vilka "spelregler" som gäller i våran familj. Hur man visar respekt och hänsyn till varandra och hur man sammarbetar.

Autkoritär vs fri uppfostran är ett par delar i hur man ser på uppfostran och det finns så många andra delar som även spelar in. Jag tror bla mycket på en uppfostran där barnet är delaktig i familjens vardagsliv, de ska inte serveras mat, de ska även hjälpa till att laga och att duka av/diska, samma vid städning osv. Men jag är ingen förälder som sitter och leker i timmar och försöker sysselsätta mitt barn.

Jag hoppas att mitt barn ska klara sig i samhället. Lära sig att det finns regler man måste följa och det finns utrymme för att gå sin egen väg. Att ta ansvar.

Gärna i jämförelse med vad du tror att en mer fri uppfostran ger för utfall. ????

En fri uppfostran tror jag lämnar barnen mer utan vägledning. Jag säger inte att många barn hanterar detta bra, men jag tror även att många barn som får för lite vägledning på ett för tidigt stadie kan bli osäkra på vad som förväntas av dem och vad som är "rätt" - om någon kan visa dig vad det samhälle du lever i för tillfället anser är "rätt" så är det lättare senare för dig att ta ställning. Barn är känslomässiga och mognaden att själva tänka "logiskt" och att göra val, att ha en känsla för vad som är Bra och dåligt är något som växer fram långsamt, och det bästa man kan göra för att påskynda det är att hjälpa till att "prägla" dem. 

Jag är ingen expert på området men har läst en del om föräldrastilar i min psykologiutbildning och ofta delar man in dem i 3 stilar:

- Auktoritär
- Auktorativ
- Eftergiven

En auktoritär föräldrastil är en kontrollerande stil där föräldrarna utövar mycket makt med lite kärlek för barnet. Ofta har barn uppfostrade med denna stil en bristande social kompetens. 

En auktorativ föräldrastil är en varm och kärleksfull stil men har kontroll och fasta regler och ser till att de följs. Denna stil är förknippat med bäst anpassning och välmående för barnet.

Eftergiven föräldrastil innebär att barnen oftast är älskade men föräldrarna har svårt att sätta tydliga regler och att konsekvent följa det som satts upp. Dessa barn blir lättare impulsiva och omogna.

Av Sandraxx beskrivning tycker jag det låter som en auktorativ och sund föräldrastil.

Jag lutar nog mer åt den auktoritära uppfostran.

För mig är en familj ingen demokrati där vi "röstar" om vad vi ska äta eller göra. självklart kan alla komma med önskemål och åsikter och vi kan även förhandla om saker.

Men om jag som förälder vill att mitt barn ska hjälpa till med något så är det bara att lyfta på rumpan och göra som man är tillsagd. Basta och det utan tjat!

Jag ser att barnen har ansvar över vissa saker i hemmet och att om man inte sköter det så får det konsekvenser. Jag tror på att vara konsekvent i sin uppfostran och att verkligen genomföra konsekvenserna när man "hotar".  För mig grundar sig konsekvenserna/hoten tex att om man gör saker som man ska så kan man ha något extra gott till middag i helgen, göra något extra roligt - ex bio, få lite extra månadspeng, och den negativa konsekvensen blir att det inte blir något "extra".

Jag tror även att barn lär sig genom att göra och att hjälpa till.

Min sambo har en mer fri syn på uppfostran, som han säger så vill han att "det ska komma inifrån" dvs ansvarskänsla och gillar inte att ställa ultimatum. Han ger med hela handen medan jag är mer sån att jag gillar att "belöna" och tja ibland även muta ;) Jag tycker han curlar och skämmer bort sitt barn - ja och även mitt. Kanske gör det att jag kämpar ännu mer för att bli en motpol :p