Kanske ska bli eventuellt en plastmamma

Vad långt de blev. Kanske inte så många råd men de va min historia iaf :)

Kan skriva av mig hur allt gått för mig!

Var snart ett år sedan jag började träffa en kille, han var då gift med barnens mamma men dom hade börjat prata om skilsmässa.

En dag så hör han av sig och säger att hon har försökt tagit livet av sig, när hon var själv hemma med barnen för han jobbade natt.

Hon hamnade ju på sjukan och nu var de klart att de skulle skiljas.

För barnens skull så kom jag och hälsade på i början när dom hade gått å lagt sig sedan började jag komma och hälsa på nån timme på dagen och fikade å så.

De kändes väldigt jobbigt ett tag att man inte kunde träffa han så ofta man ville men vi måste ju tänka på barnen i första hand.

Men de blev allt mer oftare och barnen frågade till slut om jag ville sova över och att jag fick sova i soffan eller hos pappa i sängen.

I börjar kom dom in och la sig i "våran" säng då och jag blev så paff att dom la sig bredvid mig.

Efter några månader berättade vi att vi tyckte om varandra och de gick väldigt bra,, dom frågade till och med om dom fick kalla mig mamma men jag tyckte att de kändes lite för mycket så låtsas mamma har jag fått som titel.

Tjejerna är 6 och minsta blir 5 nu.

Dom är hos sin mamma varannan helg en natt och hon ställer bara till besvär,, jag blir bara arg när jag ser henne för de hon har gjort. Men säger ju inget dumt om henne till tjejerna.

Så de som har blivit jobbigt i vårat förhållande är ju hon. Önskade att tjejerna hade en vettig mamma som inte är psykiskt sjuk som man kunde prata med men de går inte. :/ så varje gång dom ska dit så känner man ju att man skulle vilja vara hemma å kunna slappna av och ha tid för varandra men man är på helspänn så fort telefonen låter.

En natt fick min sambo åka å hämta minstingen för hon hade öronvärk. Mamman kunde tydligen inte trösta henne och få henne att somna om. När dom kom hem så fick hon en alvedon och somnade om nästan direkt.