Umgänge/adoption

I barnens yngre år så hade han dom varannan helg. På senare år har han självmant skjutit upp det till var tredje och därefter en helg i månaden. Han har även sen ett par år en ny sambo som inte verkar så intresserad om jag uppfattat det rätt.

Barnen har tjatat om att dom vill ha fritidsaktiviteter och en del av dessa finns enbart på helgen i våran kommun. Pappan gav då sitt samtycke till att jag kunde anmäla dom och han då fick lämna dom innan eller hämta efter men det var tydligen bara skitsnack för nu så anser han ju inte att det är lönt och han väljer allt oftare att jobba på helgerna. De helgerna/loven som det är uppehåll från aktiviteterna har han alltid blivit erbjuden men det avböjs med anledning att han ska jobba (extrajobb utöver ordinarie arbetstid).

Jag anser själv att det handlar om ointresse och lättja.

Jo på ett sätt hade jag velat ha ett fast umgänge men med tanke på att jag egentligen inte vill ha med honom att göra och barnen numera är skeptiska till honom så vill jag att det ska finnas möjlighet även för dom att säga nej om dom vill det.

Jag är noggrann med att notera när umgänge erbjudits och när han tackar nej och anledningen.

Det ska bli intressant att se om han tycker det är "lönt" med en övernattning nästa helg då dottern har en grej hon vill gå på också, han har inte träffat dom sen i november!?

Jag har precis suttit och skrivit en viljeyttring här och skrivit utförligt varför jag inte vill att han ska bli tillfrågad om vårdnaden och varför det borde bli min man alternativt mina föräldrar som får vårdnaden istället.

Jag har gjort vad jag kan göra för nu åtminstone.

Jag försöker inte att straffa, jag har under alla år försökt att uppmuntra men till ingen nytta då intresset är lika med noll.

Jag vill bara göra mitt yttersta för att förhindra att barnen hamnar hos honom om det händer mig något för med den inställningen som han har så ligger det inget gott i om han skulle bli vårdnadshavare. Han har ingen insikt what so ever och förstår inte vad det innebär att ha barn på heltid speciellt inte med de handikapp som det ena barnet har. Dessutom är han specialist på att svartmåla mig och spela offer och därför känner jag att min vilja måste finnas på papper.

Med min inställning!? Jag har försökt verkligen men man kommer till slut till ett läge då man inte orkar mer och där har han sett till att jag hamnat nu. Han har haft så många möjligheter men skiter bara i det.

Jag har känt honom i 13 år och han har inte engagerat sig på 10 år utan lagt över allt ansvar på mig så att han skulle ändra sig är mindre än minimalt. Antingen så är man en engagerad förälder hela vägen eller ej, man kan inte bara komma och gå som man vill och tro att barnen tycker att det är ok också. Att det de senaste åren blivit allt mindre umgänge ser jag inte som att det skulle vara rätt väg att gå för honom.

Även om han gör en kovändning så är det inte säkert att det ses som barnens bästa att tas från sin familj och syskon.

Ja det gör jag om du läser alla mina inlägg så förstår du förhoppningsvis varför.

Underhållet har han inte betalat på länge, det var han dum nog och berättade för mig vid ett tillfälle så tack och lov att jag har allt via Fk. Han är skuldbelagd hos Fogden och med tanke på hur han bara rev räkningar utan att ens öppna breven när vi var tillsammans vågar jag inte ens tänka på vilka summor det ligger på idag.

Vet även genom hans ex vars pappa gått i borgen för lägenheten fick efter att det tagit slut mellan dom hem kravbrev på obetald hyra.

Nu svartmålar jag honom jag vet men pga även dessa omständigheter känns han bara som blähä, ingen människa som man kan lita på sköter sina åtaganden för fem öre.

Lägger man sen till att hans humör som svänger som en flagga i vinden så ser man ytterligare fler nackdelar.