Inlägg från: Anonym (Mamma) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Mamma)

    Umgänge/adoption

    Ensam vårdnad sen 1,5 år om två barn födda -05 och -07, separad ifrån biopappanu sen drygt 7 år.

    Oengagerad pappa som aldrig satt sin fot på ett dagis, sjukhus etc.

    Yngsta barnet har genomgått utredningar på Bup och har sen 1,5 år konstaterade diagnoser. Detta kräver kontinuerliga kontakter med Bup och åtgärdsprogram på skola, även speciell omsorg hemma samt medicinering.

    Biopappan har trots upprepade kallelser under hela tiden som han var vårdnadshavare bara hittat på ursäkter för att slippa. Inte ens när rätt så nyligen det äldsta barnet gick in i en depression/psykos och jag har varit runt hos olika läkare och psykologer med hen och läkare rekommenderade honom att komma med för att få en förståelse för vad som händer så visar han intresse utan slingrar sig och säger att det är mitt fel att det blivit som det blivit.

    Umgänge blir allt mer sporadiskt och är nu sen det sista året räknat nere i ungefär en helg var tredje/fjärde månad. Dagumgänge som jag föreslagit för att dryga ut det anser han inte lönt.

    Min nuvarande man (gift sen två år) som jag har två bio-barn med har under de senaste åren varit en pappa som engagerat sig lika mycket i alla barnen och har insikt i allt som rör deras liv. Vi har nu börjat prata om ifall det finns någon möjlighet för honom att adoptera mina barn eller måste den biologiska pappan helt vara ute ur bilden då???

    Vi vill veta om det överhuvudtaget finns någon liten chans att lyckas innan vi drar igång en rättsprocess.

    Hur ser en domare på en bioförälder som inte tycker att umgänget är särskilt viktigt och som inte tycker att det är lönt med dagumgänge??

    Kan tillägga att vi bor under en halvtimmes resväg ifrån varandra.

  • Svar på tråden Umgänge/adoption
  • Anonym (Mamma)

    Jag har redan ensam vårdnad.

  • Anonym (Mamma)

    Biopappanu kommer inte att ge upp i första taget trots hans oengagemang. Han tänker aldrig på barnens bästa, att det är bra med ytterligare en engagerad vårdnadshavare om det skulle hända mig något. Han vill inte förlora sin papparoll som han ju i min mening redan har gjort.

    Biopappan gick med på att avsäga sig vårdnaden för 1,5 år sedan för att slippa kontakten med sjukvård och skola som ju regelbundet måste ske pga diagnoserna och problematiken hos den yngsta.

  • Anonym (Mamma)
    Anonym (...) skrev 2015-02-07 11:39:07 följande:

    Vad gör du för att uppmuntra umgänge? Kan och får han ha barnen mer hos sig?

    Din man kommer inte att få adoptera så länge pappan vill vara pappa och så länge han vill ha umgänge med sina barn.


    Då är det ändå som jag misstänkt.

    Jag erbjuder umgänge som han tackar nej till och sen så påstår han att det går långt emellan umgängestillfällena.

    Jag har inga planer att hålla barnen undan helt ifrån honom även om en adoption hade gått igenom, det är upp till dom om dom vill träffa honom men kan ju säga som så att när han självmant skjuter upp umgänget och inte anser det lönt att ses en ledig dag (dagumgänge) så har han sabbat för sig själv då barnen känner sig svikna.
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (tass) skrev 2015-02-07 12:07:28 följande:

    Varför träffar han inte barnen oftare än vad han gör tror du? Har du några funderingar kring det?


    I barnens yngre år så hade han dom varannan helg. På senare år har han självmant skjutit upp det till var tredje och därefter en helg i månaden. Han har även sen ett par år en ny sambo som inte verkar så intresserad om jag uppfattat det rätt.

    Barnen har tjatat om att dom vill ha fritidsaktiviteter och en del av dessa finns enbart på helgen i våran kommun. Pappan gav då sitt samtycke till att jag kunde anmäla dom och han då fick lämna dom innan eller hämta efter men det var tydligen bara skitsnack för nu så anser han ju inte att det är lönt och han väljer allt oftare att jobba på helgerna. De helgerna/loven som det är uppehåll från aktiviteterna har han alltid blivit erbjuden men det avböjs med anledning att han ska jobba (extrajobb utöver ordinarie arbetstid).

    Jag anser själv att det handlar om ointresse och lättja.
  • Anonym (Mamma)

    En sak som jag funderat på är att om jag fortsätter att erbjuda umgänge och han fortsätter att tacka nej och det kanske blir ännu längre emellan umgängesträffarna kan en domare då döma till att biopappan inte visar något intresse och på så sätt låta en adoption gå igenom?

    Så länge jag erbjuder någon typ av umgänge regelbundet så anses det väl inte att jag gör något fel åtminstone?

    Till mig så har han ju sagt att han inte jobbar helger och att jag kan säga till när umgänge kan ske men ofta när man frågar så ska han ändå jobba.

    Kan jag lägga över umgänget helt på honom alltså att han får säga till när han kan och själv helt sluta med att erbjuda tillfällen? Jag börjar att efter alla dessa år bli förbaskat trött på att försöka fixa något med någon som det nästintill aldrig passar för.

  • Anonym (Mamma)
    Anonym (tass) skrev 2015-02-07 14:00:06 följande:

    Vad du anser är oväsentligt. Tack och lov.

    Av ditt onyanserade svar att döma kan det mycket väl finnas en radda anledningar till att pappan struntar i umgänget.

    Varför frågar du inte honom vilken sorts umgänge pappan skulle vilja ha och hur ofta istället för att erbjuda honom färdiga paketlösningar som kanske inte alls passar honom?


    Färdiga paketlösningar!!?

    Det är han som har bett mig att välja ut helger eftersom han inte jobbar helger enligt honom. Han har sagt att så och så ofta vill han ha. Jag gör precis det han ber mig om men ändå så har han alltid på förhand bokat in den och den helgen att han ska jobba eller att det inte är lönt om det bara blir en natt eller att han måste lämna lite tidigare eller hämta lite senare, alltid är det något "problem".

    Jag tycker inte om att bli påhoppad av okända människor när jag alltid gjort det jag ska dvs jag erbjuder och dessutom då dagumgänge utöver helger.
  • Anonym (Mamma)

    Jag anser att om man vill ha en god relation till sina barn så gör man allt som står i sin makt för att träffas när det avtalas och inte boka in jobb på helgerna när man vet att man ska ha umgänge inom kort. Inte heller tackar man nej till dagumgänge när man inte bor mer än 4 mil bort med ursäkten att det inte är lönt, att det är synd om barnen när det inte är längre tid men man har inga problem med att skjuta upp helgumgänge månad efter månad.

    Jag är kanske en konstig knäpp mamma som anser sådana saker jag vet inte!?

  • Anonym (Mamma)
    Ess skrev 2015-02-07 15:26:38 följande:

    Kan ni inte klubba ett umgängesavtal i tingsrätten, tex vh. Sedan varje gång han bryter det så ser du till att det blir dokumenterat.

    Du kan skriva en önskan om att dina tidigare barn ska placeras hos din make som du har gemensamma barn med, så att dina barn får fortsätta leva i sin familj om det händer dig något.

    Ju äldre barnen blir ju mer kan dom föra sin egen talan i den frågan.

    Hade jag varit dig, så hade jag kollat med en advokat som är specialiserad på adoptionsfrågor. Även för din makes skull, så att han är till 110% säkerhet införstådd med vad det innebär att adoptera dina barn.

    Tex skiljer ni er så blir han underhållsskyldig för dem. Han kan även bli boendeförälder åt dem, vilket du kanske inte vill vid en skilsmässa.


    Jo på ett sätt hade jag velat ha ett fast umgänge men med tanke på att jag egentligen inte vill ha med honom att göra och barnen numera är skeptiska till honom så vill jag att det ska finnas möjlighet även för dom att säga nej om dom vill det.

    Jag är noggrann med att notera när umgänge erbjudits och när han tackar nej och anledningen.

    Det ska bli intressant att se om han tycker det är "lönt" med en övernattning nästa helg då dottern har en grej hon vill gå på också, han har inte träffat dom sen i november!?

    Jag har precis suttit och skrivit en viljeyttring här och skrivit utförligt varför jag inte vill att han ska bli tillfrågad om vårdnaden och varför det borde bli min man alternativt mina föräldrar som får vårdnaden istället.

    Jag har gjort vad jag kan göra för nu åtminstone.
  • Anonym (Mamma)

    Jag försöker inte att straffa, jag har under alla år försökt att uppmuntra men till ingen nytta då intresset är lika med noll.

    Jag vill bara göra mitt yttersta för att förhindra att barnen hamnar hos honom om det händer mig något för med den inställningen som han har så ligger det inget gott i om han skulle bli vårdnadshavare. Han har ingen insikt what so ever och förstår inte vad det innebär att ha barn på heltid speciellt inte med de handikapp som det ena barnet har. Dessutom är han specialist på att svartmåla mig och spela offer och därför känner jag att min vilja måste finnas på papper.

  • Anonym (Mamma)
    Anonym (tass) skrev 2015-02-08 11:11:48 följande:

    Fast med sin inställning kommer han aldrig ens vilja ta över barnen vid ditt eventuella frånfälle.

    Säg att han skulle ändra inställning. Att han exempelvis skulle genomgå någon sorts medelålderskris och komma fram till att familjen är viktigast och vilja återuppta kontakten med sina barn och bli en närvarande pappa. Skulle du fortfarande anse att han är en olämplig förälder då?


    Med min inställning!? Jag har försökt verkligen men man kommer till slut till ett läge då man inte orkar mer och där har han sett till att jag hamnat nu. Han har haft så många möjligheter men skiter bara i det.

    Jag har känt honom i 13 år och han har inte engagerat sig på 10 år utan lagt över allt ansvar på mig så att han skulle ändra sig är mindre än minimalt. Antingen så är man en engagerad förälder hela vägen eller ej, man kan inte bara komma och gå som man vill och tro att barnen tycker att det är ok också. Att det de senaste åren blivit allt mindre umgänge ser jag inte som att det skulle vara rätt väg att gå för honom.
  • Anonym (Mamma)
    Kjell2 skrev 2015-02-08 10:55:34 följande:

    Så länge pappan säger nej till adoption och inte är rejält nedgången av sjukdom eller missbruk så är det extremt osannolikt att en domstol säger ja till adoption. Detta oavsett umgänge.

    En väg kan vara att förklara för pappan att vid adoption slipper han betala underhåll och trassel vid arv i framtiden.


    Underhållet har han inte betalat på länge, det var han dum nog och berättade för mig vid ett tillfälle så tack och lov att jag har allt via Fk. Han är skuldbelagd hos Fogden och med tanke på hur han bara rev räkningar utan att ens öppna breven när vi var tillsammans vågar jag inte ens tänka på vilka summor det ligger på idag.

    Vet även genom hans ex vars pappa gått i borgen för lägenheten fick efter att det tagit slut mellan dom hem kravbrev på obetald hyra.

    Nu svartmålar jag honom jag vet men pga även dessa omständigheter känns han bara som blähä, ingen människa som man kan lita på sköter sina åtaganden för fem öre.

    Lägger man sen till att hans humör som svänger som en flagga i vinden så ser man ytterligare fler nackdelar.
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (tass) skrev 2015-02-08 11:31:09 följande:

    Så du tror att det är bättre för barn att växa upp med en styvförälder än en riktig förälder bara för att vissa av syskonen bor hemma hos styvföräldern?


    Ja det gör jag om du läser alla mina inlägg så förstår du förhoppningsvis varför.
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (tass) skrev 2015-02-08 11:47:27 följande:

    Med tanke på att du har ett barn med en funktionsnedsättning med en stark ärftlighet förstår jag inte hur det kommer sig att du aldrig funderat på möjligheten att barnens pappa kanske vill vara en bra förälder men inte förmår bättre istället för att bara skylla allt på lathet från hans sida.


    Tro mig, alla aspekter har tänkts på genom årens lopp men han klarar ju uppenbarligen av att sköta sitt jobb då han haft samma i många år. Det finns liksom ingen ursäkt att inte dyka upp när man får kallelser, svara i telefon när jag sagt att läkare kommer att ringa och hitta på undanflykter för än det ena än det andra eller ens fråga om hur det är med barnen en endaste gång borde inte vara alltför svårt.
Svar på tråden Umgänge/adoption