Birro sparkad!

Men fan vad du tjafsar om det, du gör dig bara till åtlöje som försöker få nån att tro att det skulle vara enda orsaken till att Birro fått sparken.. 

Sen borde du veta, att avtalsbrott inte skiljer på fritid eller arbetstid, så du som anställd har inte alls rätt att göra vad du vill på din fritid.

Jag börjar undra om hur många som eg läser å förstår vad som gäller, för den anställning dom ingår ett avtal med sin arbetsgivare om.

Aha. Så för att jag inte får umgås med Vickan och knugen så är jag alltså ofri. Check.

Svårt att bemöta den här nivån på en enkel fråga. Förstod du inte vad jag menade?

Avtal är avtal, bryter du mot dom så är det, å har länge varit, en giltig orsak för att ge nån sparken.
Jag förstår inte vad ni tjafsar om, ingen här har ens sett eller har nån som helst aning om vad som ligger bakom, allt är fria fantasier å spekulkationer, som enbart grundar sig på vad nån halvkändis skriver.

Det enda vi vet, är att Expressen inte längre vill ha med han å göra, att han tydligen gjort sig skyldig till nåt avtalsbrott gällande hans anställning, å att det är tillräckligt allvarligt för att ge han sparken.

Är det ett brott mot arbetsrätten eller anställnings-avtalet, ja då är det bara å stämma Expressen, inte sitta å göra sig löjlig i en blogg., föga trovärdigt om du frågar mig.

Jag lånar från Nikodemus på mises

Det jag vill peka på i denna artikel är diskrepansen mellan mångas offentliga bekännelse till åsikts-, mötes- och yttrandefrihet och effekterna av deras faktiska åsikts- och värdepuritanism som har mjukt totalitära drag.
Det är som om journalistiken säger: Aha du äter lunch! Med vem, om man får fråga? Jaha, med den och den. Varför då ? kunde du inte ha valt ett annat sällskap? Betyder detta alltså att du också sympatiserar med den andres åsikter? Sådana frågor associeras historiskt med Stasi, GRU och KGB, men är ytterst verkliga även i Sverige idag där skvallerjournalistiken frivilligt men förmodligen mer ansvarslöst än dessa ?säkerhetstjänster? orsakar att individer är rädda för att säga sin mening

Då vet du mer om det avtalet än vad jag vet. Uppdatera gärna om information i så fall.

Jag lånar från Nikodemus på mises

Det jag vill peka på i denna artikel är diskrepansen mellan mångas offentliga bekännelse till åsikts-, mötes- och yttrandefrihet och effekterna av deras faktiska åsikts- och värdepuritanism som har mjukt totalitära drag.
Det är som om journalistiken säger: Aha du äter lunch! Med vem, om man får fråga? Jaha, med den och den. Varför då ? kunde du inte ha valt ett annat sällskap? Betyder detta alltså att du också sympatiserar med den andres åsikter? Sådana frågor associeras historiskt med Stasi, GRU och KGB, men är ytterst verkliga även i Sverige idag där skvallerjournalistiken frivilligt men förmodligen mer ansvarslöst än dessa ?säkerhetstjänster? orsakar att individer är rädda för att säga sin mening

Däremot vet jag att

Jag vet ingenting mer än vad som skrivs, så jag till skillnad från många här, drar inga slutsatser utifrån Birros skrivande eller Expressens agerande.
Jag vet däremot tvärsäkert, att är man illojal mot sin arbetsgivare, så är det en giltig grund för uppsägning, oavsett om det sker på arbetstid eller sin fritid.

Jag ser ännu inget konstigt med den här uppsägningen, det låter mest som vilken vanlig uppsägning som helst, en som görs när den anställde bryter mot sitt anställningsavtal.

Vi får avvakta å se vad som händer.., har Expressen gjort fel, så lär vi snart få läsa om det.

Hur kan en lunch bli illojalt? Om man tex är släkt med "något" som inte anses lojalt? Jag är väl inte med i tiden helt enkelt och förstår inte allt. Ber om ursäkt för det.

Å den är säkert bara en av flera orsaker, men låter bra för Birro att skriva om..

Sen kan ju personen Birro luchade med vara "svartlistad" av Expressen, eller nåt annat vi inte vet nåt om.

Sen måste vi komma ihåg att det ofta finns en sekretess bit i avtal, så vi kanske aldrig får veta hela sanningen.