Oktoberbebisar 2015

Så då var dopet över. Inte hann jag göra allt jag tänkt, men det fick bli bra ändå. Veckan blev ju lite knepig då jag hade tid för min knöl, så där försvann två kvällar av oro och spänningshuvudvärk och sedan tillkom ett party med produkter från Alpnäring hos svägerskan på torsdagen. Sedan hade sambon att bilen dog på fredagen och det tog halva dan innan barnens kusin kunde komma med det som behövdes, så sambon var frusen när han kom hem och somnade medan jag var och klippte mig. Så handlingen blev sen och sedan har inte lilleman velat somna tidigt på kvällarna. På lördagen hade farmor sitt 65-årskalas med familjen och efter barnen lagt sig började den yngsta tösen kräkas i sängen. Tack och lov att det var vår tvättdag. Så jag sov som en kratta och vaknade för minsta hostning barnen hade. Själv var jag väl så orolig för om vi skulle behöva ställa in dopet eller inte så min mage var i olag och allmänt uppblåst samt att jag var konstant torr i munnen och fick gå upp och dricka vatten ett gäng gånger. Så på morgonen fick vi ringa runt till dopgästerna och förvarna att hon spytt under natten, så de fick välja hur de ville göra. Alla kom dock ändå och farmor och mormor fick skära bröd och sallad och jag hade plasthandskar när jag fixa det sista med tårtorna.

Ännu har vi inte hört att någon mer blivit sjuk. Tösen var dock pigg hela dagen igår, även om hon inte fick behålla den lilla frukosten, så vi hoppas att vi slipper. Min bonusdotter har fått bo kvar här så hon inte för smitta till sin familj om hon blir sjuk. Imorgon förmiddag hoppas vi att faran är över ... 

Så glömskan var stor och vi fick skicka familjen att handla lite småsaker vi glömt hemma. Tyvärr missade jag ta kort på dukningen med. Min bror gillar att ta en massa kort så kameran var full lagom till att vi skulle ta kort efter ceremonin, så han fick ta bort en del gamla kort. Mina två tjejer fixade galant att sjunga blinka lilla stjärna medan bonusdottern spelade tvärflöjt och Lilleman sov sig igenom dopet och vaknade lagom till att han skulle välkomnas av församlingen. Fina presenter fick vi också. Så idag har vi tagit sovmorgon och båda töserna har velat mysa i sängen. Det är väl knappt så alla kommit ur nattkläderna än ... men det är rätt skönt. Nu har Lilleman somnat med lappen för ögat, så jag hoppas kunna gå och duscha och hoppas han inte vaknar allt för ilsk. Att vakna med lapp är väl läskigt, men jag vill ju inte väcka honom heller.

Idag är Lilleman 5 månader. Han blev väldigt förundrad när han fick sitta i en barnfåtölj för månadsbild. Sedan testade jag att sätta honom själv på en madrass, det fixade han max en sekund utan stöd. Sedan upptäckte han att det var kul att kasta sig bakåt. Med en nalle som stöd på ena sidan satt han mycket stadigare. Annars sitter han ibland länge i matstolen och att stå i knät är nya grejen. Strumporna ska av så man kan dra i fötterna. På golvet hittar man aldrig honom åt det håll man lagt honom då han vrider sig. I morse fick jag dock sova annars har han ju pratstund runt 6. Till en början är han bara glad sedan vill han få äta.

Att vänta på att sega syskon ska klä på sig avskyr han då jag inte konstant rör mig. Surt när en eller båda sätter sig på tvären.

Nu är Lilleman förkyld igen, men han verkar ändå vid gott mod. Hostan är tillbaks och så också lite feber.

Sedan lyckades jag med det man absolut inte får göra. Sambon hade honom i soffan igår och han kaskadspydde ner överdraget och soffbordet. Så när jag snabbt skulle ta på selen la jag honom på soffkuddarna och stod precis bredvid. Just i det ögonblicken kräver yngsta tösen hjälp med att knäppa en tröja. Stressad som jag var med 3 barn och att passa tiden för umgänget med äldsta så flyttar jag mig två meter och Lilleman kanar i golvet och landar på rygg. Han skriker direkt, men gud vad hemsk man känner sig. Kanske har han varit litelite gnälligare, men annars har han sprattlat och skrattat mellan varven, så det gick nog bra ändå. Jag som ändå har tänkt att jag måste lägga honom säkert för en olycka händer så lätt nu när han är rörligare.

Annars har veckan varit lite jobbig. Jag väntar fortfarande på provsvar och i torsdags var min pappa inne för kranskärlsröntgen. De konstaterade att det var ett under att han inte fått en hjärtinfarkt tidigare, då kärlen runt hjärtat var kraftigt igenslammade så de inte kunde göra en ballongsprängning, men hjärtat var starkt. Nu väntar en bypass-operation inom 4 veckor. Jag tyckte det var lite jobbigt när han skulle iväg för saker kan ju gå fel. Sedan messade jag mamma på eftermiddagen om hur det gått, men fick inget svar. Så det var skönt att få svar på kvällen, även om jag hoppades att det inte skulle behöva göras mer.

Så det var kanske inte så konstigt att tårarna kom häromdagen när äldsta tösen inte ville ha sin mamma. Vi pratade om vad det skulle innebära om jag vore död, så hon kom ganska snabbt fram till att hon ville kunna krama sin mamma. Resten av vägen gick hon snällt vid vagnen. Så nu hoppas jag på ett bra provsvar så jag slipper oroa mig mer ...

Hur tänker ni andra med gåstol och hoppgunga?

Lillemans nya grej är ju att stå i knät och hoppa samt gunga fram och tillbaka när han sitter i matstolen.

Hoppgungan använde vi knappt till töserna, men gåstolen använde jag till yngsta tjejen utan hjul så hon blev stabil med att stå först.

Likaså har han börjat "skrika" i matstolen när vi äter för han vill också ha mat, så nu får han 1/2 dl gröt vid frukost och kanske en matsked mat senare. Vi har även testat mango, men det verkar vara sådär eller också har han hunnit bli mätt.

Vad äter era barn nuförtiden? Eller vill ni hellre vänta?

I veckan har vi invägning. Det ska bli kul att se vad han väger, för nu har han fått riktiga bebislår. Det börjar bli lite tungt med honom i Babybjörnen, så jag hoppas vi kan vänja honom vid vagnen snart, annars behöver jag skaffa en bättre sele.