Oktoberbebisar 2015

Grattis till tösen! Jösses, vad snabbt jobbat! Hade du öppnat dig mycket redan innan?

Ja, det krävs en del bearbetning av snabba förlossningar då man inte hinner tänka när det sker är min erfarenhet.Snabba förlossningar är ofta smidiga förlossningar, som likväl kunde gjorts hemma säger en del. Mina andra förlossning tog 1,5 timmar från andra/tredje värk och fick bara en rispa. Denna gången tog det längre tid. Jag började klockade värkar 3,5 timmar innan och fick inte ens en rispa. Så här i efterhand vet jag inte när första värken kom då jag hade onda sammandragningar på förmiddagen som la sig till det normala för att sedan komma igång på kvällen. Oftast har nog kroppen jobbat på bra innan. 

Med första öppnades jag från 5 cm till född på 3 timmar och bara en rispa på med.

Finns det någon mer som har en smal pojke som hunnit uppleva hur olika klädaffärer är i storleken nu? Sonen är 4270 g och 55,7 cm lång, så lång och smal, så mager om rumpan och benen nu.

De byxor vi köpte med naturmotiv på Ica Maxi har fungerat bra, men ett par tunna standardbyxor från Åhléns (fr 2011) i 56 var för breda när vi provade för någon vecka sedan. Vi har även använt 50 i byxor som tidigare är köpta på H&M som funkat, men 50 börjar bli för kort.

Det man får höra är ju att pojkkläder är bredare och det kommer ju inte funka på vår kille som han är nu. Det är ju trist att köpa nya kläder som inte kommer till användning.

Nu är jag helt vimsig 4270 g och 55,7 cm skulle det ju vara. 3570 g vägde han vid 2 veckor ... 

Det är den stora nackdelen med för lite sömn att närminnet inte fungerar. Jag kan säga en sak och sambon frågar vad sa du och jag minns inte. Med hopp om en bättre natt med mer sömn!

Det är bara att gratulera! Jag hade det så med andra att hon sov över 5 timmar till bvc´s hembesök. Det var underbart, även om hon strulade fram till midnatt.

Lilleman här har inga bra vanor alls vad gäller natten. Han är mer lik mitt första barn som hade amningsstart med 3-1 timmars mellanrum, tätare ju närmre morgonen vi kom. På dagarna kan han många gånger sova 3 timmar i stöten och det gör han ofta på natten med, MEN han har en vända då han är vaken 1,5 till 2 timmar runt 3, så det blir inte många timmar mellan 11/12 och halv åtta på morgonen med 2-3 matningar. Oftast måste han somna på mig för att komma till ro. Så just nu är jag rätt trött, då jag har svårt att komma till ro på dagen då det är lämning och hämtning på förskolan.

Det var en rejäl ökning på grabben. Ammar du eller ger du ersättning?

Ja, här är nätterna inte heller kul. Nu har vi haft samma visa med ett långt uppvak vid 3-tiden varje natt på 1 till drygt 2 timmar. Då han varit förkyld i samma veva har jag ju trott det varit det, men frågan är om det hänger ihop med att jag druckit en del kolsyrad dricka det sista ... En annan kvinna fick rådet att undvika cola då hennes dotters mage krånglar. Jag får undvika kolsyrat och se om det blir bättre ... Annars nämnde någon på babycafét att choklad och apelsinjuice kunde påverka också. Synd bara att man inte vet hur fort saker går ut i mjölken för då hade det varit lättare att spåra.

Som tur är det snart helg och sambon kan ta pojken och jag får satsa på att sova mer. Nu blir det ju inte så mycket tid ändå, då han äter ofta och vaknar en stund efter man lämnat på förskolan och sedan hinner han inte somna innan det är dags för hämtning i princip. Sedan är ju det svåra att inte ha någon egentid på kvällen om man ska lägga sig direkt efter barnen vid åtta, så det blir ju inte av.

Jösses, har han gått upp nästan 1,5 kilo på 3 veckor av att amma?? Vad äter du då? Eller ammar han konstant?

Jag tyckte det känns mycket att lillkillen gått upp ett kilo på en månad. Jag tycker det känns i armarna att han är tyngre, främst på nätterna när man är trött.

Tja, männen har ju aldrig ammat och behövt anpassa sig till en liten bebis ... Sambon sover kanske lika lite, men det är å andra sidan självförvållat av att han kan välja att se på hockey mitt i natten eller liknande. Å andra sidan är det sällan han är uppe före 10 på helgerna ... Jag och Lilleman sover i sovrummet och han på soffan (självvalt numera), så han störs ju inte. Hans alarm på mobilen kan ibland ringa utan att han vaknar också, medan jag vaknar för minsta lilla typ.

Han fick flytta ut ur sovrummet när jag ammade lillasyster då han gick och la sig 1-2 timmar efter tösen äntligen hade somnat och jag alltid väcktes av det, så jag var helt slut och sedan skulle jag amma någon timma senare igen, så ett ytterligare uppvak på grund av honom var inte okej, bara för att han ville lägga sig vid 2-3.

Usch, vad tufft för dig. Kanske är det ändå inte så konstigt med tanke på att ni hade en jobbig start med infektioner och extra tid på sjukhus. Samtidigt är det ju bra att du ändå är medveten om/kan se ljuset i tunneln och att du kommer få hjälp. Styrkekramar till dig! Ta väl hand om varandra och ställ inga orimliga krav på dig själv. Det kommer bli bättre och avsett är du den bästa mamman lille Nils har.

Jag fick uppmaningen av min bm att fortsätta på Niferexen tills de var slut. Jag har nog drygt en karta kvar nu. Om det påverkat humöret är ju svårt att säga. Dock hade ju mitt hb gått upp lite på slutet.

Efter en lugn helg utan 5-åringen är det nu liv i luckan igen med gap och skrik. Det har varit riktigt skönt att bara vara den lilla familjen och hinna få en del gjort i tystnad. Tösernas rum såg ut som ett bombnedslag och den äldsta vägrade städa, så nu har jag plockat undan allt som låg på golvet och ställt på vinden. Äldsta tackade mig och sa att det var underbart tills hon började sakna både finskor, duplo, smålego och Barbiesaker och blev jätteledsen. Nu får hon städa varje kväll och är det snyggt två kvällar i rad får hon tillbaks något. Å andra sidan är det väl bra att allt inte är tillbaks när julen och födelsedagen fyller på. Lite under sängarna var sparat till henne att städa för där kommer jag inte åt.

Ja, julen är ju också en historia. Tidigare har hennes pappa aldrig brytt sig om att fira den, men nu när han har lördag till söndag varannan vecka var det tydligen så att han ville ha henne juldagen till annandagen för att fira sin brors födelsedag. Så det var jobbigt rent känslomässigt och tårarna kom att få reda på att jag inte har henne hela julen, men jag får väl vara glad att hon är hemma på sin födelsedag den 27:e, jag har ju haft henne 3 jular innan då han inte brytt sig alls. Raskt tittade jag i almanackan för nästa år och såg att jul låg en udda vecka och då är det han som får be om lov ... Å andra sidan kanske hon äntligen får träffa sin kusin som hon har en crush på trots att hon inte sett honom sedan sitt eget dop, så vi får slut på det tjatet till okända människor.

Med lillebror är det bra, han äter, sover och skriker och är vaken dessemellan. Jag har inte så ont av att han är lite grinig, sambon tycker det är  jobbigare att bolla runt honom för att veta om det är en rap, kräkning eller fis som ska ut och ibland är det panikskrik innan han somnar. Tack och lov har jag fått två bättre nätter utan längre vakenhetsperiod och idag gick vi inte upp förrän 9, då lillasyster kan sova längre, den äldsta hoppar upp vid 7 och väcker henne annars.

Sedan har sambon ställt till det med sin ekonomi p g a tidigare skulder och spelat för att vinna, så det känns inte så kul att få reda på. Visst jag vill väl ha koll på ekonomin, men det känns ju som ett svek att han inte pratat om det på 3 månader då han inte betalat hela sin del av hushållet och vi kanske kunde löst det bättre. Jag har inte orkat ta diskussionen innan, men via breven han fått har jag anat det. Visserligen har vi väl inte planerat hus rent tidsmässigt, men om han får ett lån beviljat så är han väl bunden vid det i fyra år framöver ... Så just nu känns det både surt och ovisst. Tack och lov har jag en del sparat plus att fp är bättre och jag väl får lite från jobbet med.

Hur har dagen gått?

Det är ju en omställning att bli själv med barnen och försöka hitta nya rutiner med en rutinlös bebis. Å andra sidan känns den biten trots allt lättare nu då vi har haft livet med öppen förskola tidigare. Sedan smögs jag ju in i det då sambon lämnade barnen helt första arbetsdagarna och sedan lämnade han på morgonen och jag fick hämta första gången plus att han jobbade mest halvdagar, så det blev inte många heldagar av pappadagarna. Jag har så här i efterhand funderat på om jag saknat det, men jag är kluven, då hemmet förfaller mest när båda är hemma, då han mest ligger i soffan med mobiler eller med sonen på bröstet och båda sover.

Det svåra är att lyckas med morgonlogistiken med 2,5-åringen. Jag hade en katastrofmorgon när alla tre skrek samtidigt så då var det skönt att få lämna på förskolan och få en paus. För att få ihop det försöker jag duscha innan sambon går om han börjar senare, sedan får jag ha sonen i bärselen/sjalen när han är ledsen för att kunna fokusera på lillasyster som bryter ihop några gånger innan tandborstning och påklädning är avklarad. Just nu vill inte lillasyster gå iväg, så jag får klä på henne.

Annars fick jag en dålig natt igen och fick äta upp att det gick bra att ta sonens grinighet, så vi hade 1,5 timma vakentid i natt. Förhoppningsvis blir natten bättre då han bajsat i omgångar idag. Sedan blev sista stunden på öppna förskolan tuff idag. Äldsta blev helt exalterad av att sjunga och stod och hoppade till, vilket fortsatte när hon skulle åka rutschkana med skrikighet, jaga varandra och att ta fel väg upp. Problemet är ju att det är svårt att fånga in henne när man ammar och när jag säger till lyssnar hon inte alls. Att komma iväg med en skrikig bebis och att hon vägrar ta på sig jackan och båda springer iväg är inte heller käckt. Det svåra är ju att veta om det är hunger eller trötthetsskrik, men efter en amning till och vaggning i bärsjalen somnade han till slut. Man känner sig verkligen så hjälplös när ens föräldraskap inte fungerar i de stunderna. Inte kändes det bättre av att jag stunden innan det bröt lös, fick kommentaren av bvc-psykologen i korridoren "har du skaffat en till?". Jag gick hos henne när det var tufft med äldstas pappa p g a hans panikångestattacker och senare vår separation, så det kändes som att hon underförstått tyckte det var dumt, men det kanske bara var min upplevelse av att jag var frustrerad på äldsta dottern. Jag har pratat med dottern ikväll, så vi får se om det blir bättre, annars får vi undvika rutschkanan.

Sedan har vi sovit middag, vilket var välbehövligt, så kvällen har gått med viss grinighet från sonen. Totalt sett kan man se att yngsta tösen har blivit oerhört mer kramig, vilket är skönt. Äldsta har blivit mer hårt kramig, vilket snarare blir jobbigt, då hon ska krama för hårt om halsen och så. Rummen har fortsatt se vettiga ut, även om det möttes av stor grinighet när hon skulle städa. Nu är det väl dags  att försöka sova en stund, även om sonen snart vaknar. Jag glömmer så lätt att ha koll på tiden, annars sover han väl ofta ca 3 timmar i stöten.