Oktoberbebisar 2015

Om man har sammandragningar eller inte innan behöver inte alls påverka när förlossningen startar, det blir när bebisen är redo. En del kan gå med sammandragningar eller förvärkar i flera veckor innan det drar igång. Mer viktigt är nog att kunna slappna av och gilla läget. Kroppen mår bättre av att få vila sig i form än att man stressar runt, tror jag.

Visst kan du köpa en amningsbh innan, men det svåra är väl att veta på vilket håll brösten växer. Jag använde en mjuk amningsbh från H&M sista gravtiden med första barnet, men efter födseln var den för liten. H&M hade då inte större storlekar, så jag hamnade på Lindex och fick köpa i 90B tror jag det var. Andra amningsperioden fungerade Lindex-behåarna bra. Denna graviditeten har jag bytt från ca 80C till 95B och inte ens den är skön på kvällarna så jag borde fixa en förlängning, fast det är fram det frestar, så vet inte om det hjälper.

Jag kör på en mjuk operationsbh från Apoteket som jag även brukar ha som nattbh för lite tryck så inte mjölken börjar rinna. Sedan får jag skaffa riktiga när betongbrösten har passerat efter 3-4 dygn om jag inte hittar någon mjukare bhtopp förstås. Det viktiga är att undvika byglar som kan orsaka mjölkstockning med rejält ömma bröst, feber och allmän influensakänsla.

Med första barnet var jag kvar nästan 3 dygn. Jag hade stor hemlängtan, men då hon var ganska gul fick vi vara kvar tills värdet hade blivit bra. Sedan var det knappt de ville släppa hem mig ändå, då amningen var lite strulig i början. Första dygnet ville hon inte äta alls, men då hade hon fått en nyckelbensfraktur vid födseln också som upptäcktes efter 2 dygn på läkarkontrollen. Så de fick tvinga henne att äta och hon hade kort tungband, så jag tror det påverkade. Sedan är man ju alltid osäker som förstföderska, amningen gjorde ont, så jag bad ofta om hjälp för att få veta att det var rätt, så det inte skulle behöva göra mer ont än nödvändigt. Så skriv gärna i ditt förlossningsbrev om att du vill känna dig säker på amningen innan du åker hem.

Hur länge baby bluesen varar eller hur mycket det märks är nog individuellt och med tiden glömmer man mycket.

Så här står det på 1177:
Nedstämdhet efter förlossningen

Humöret kan gå upp och ner när man nyss fått barn, oavsett om man är den som fött barnet eller inte. Man är ofta lycklig men kan också vara mer känslig än vanligt den första tiden. Den hormonella omställningen hos den som fött barnet kan göra det lätt att gråta och bli upprörd över saker som annars inte berör en så mycket. Det är ganska vanligt att den som fött barnet blir nedstämd några dagar efter förlossningen, men även den andra föräldern kan bli det. Då är det bra om någon närstående kan hjälpa till och ge stöd.

Nedstämdheten går för det mesta över ganska snabbt, men det förekommer också att man får en depression och mår dåligt under en längre tid. Då bör man berätta det för någon så att man kan få hjälp, till exempel för en sjuksköterska på barnavårdscentralen. Man kan också vända sig till en läkare på vårdcentralen eller till en psykiatrisk mottagning. Om man mår mycket dåligt eller känner att man skulle kunna skada barnet, behöver man kontakta BVC eller sjukvårdsrådgivningen på telefon direkt. Då kan man få hjälp att må bättre och orka ta hand om sitt barn.

Ibland händer det att man inte känner något särskilt inför det nyfödda barnet. Många tror då att något kan vara fel och känner en slags tomhet. Det tar ofta tid att etablera en relation till sitt barn. Alla har inte jättestarka känslor med en gång. Relationen till barnet byggs upp med tid, närhet och samspel. Man kan behöva prata om sina känslor med en sjuksköterska på BVC, som kan ge råd och stöd. Det finns också psykologer knutna dit som man kan få stöd av.

Det är möjligt att jag är för rakt på sak och skrämmer någon, men samtidigt är det ju bra att veta om att amningsstarten kan göra ont och ta tid att etablera, att babyblues och förlossningsdepression förekommer så det hellre upptäckts i tid av partnern än stoppas i sanden, då mycket låter som värsta bebislyckan och man svävar på små moln. Vet man då inte om den andra sidan kan fallet bli extra hårt tänker jag.

Sedan är det ju så olika, vissa bebisar får man väcka för mat för de sover så gott, andra vill knappt sova alls och har svårt att komma till ro. En del bebisar är pigga på natten då man själv är dödstrött. Framför allt kan man ju börja tvivla på sin egen föräldraförmåga när alla andras bebisar (verkar) gladeligen sover mer än en hel natt (5 timmar) och mamman hinner med massor och strålar av bebislycka när man själv knappt hinner få maten att plinga i mikron innan bebisen vaknar igen. Fiskgratäng att äta med sked och kunna amma med andra armen samt bärsjalen där hon kunde sova uppåt 4 timmar i sträck var min räddning med första barnet. Finns sedan avlastning att tillgå, så fråga om du känner dig sliten, så du kan få sova ikapp. En utvilad mamma (och pappa) orkar bättre ta hand om sin bebis.

Min sambo var nära att skaka vår bebis vid ett tillfälle när jag var på första hjälpenkurs i 2-3 timmar, då hon var 5 månader, så det var bara att åka hem, men läskigt var det både då och efteråt. Att han hade problem med panikångestattacker redan innan gjorde ju inte saken bättre. Idag lever jag med en annan man där vi kan dela ansvaret på ett helt annat vis, så andra barnet var lättare då han var sjukskriven för sin mage några månader innan operation och kunde ta sena nätter då han fortfarande var pigg. Så dela på ansvaret är ett gott råd.

Inför bebisens ankomst tvättar man ju kläder, sängkläder och snuttefiltar, men hur gör ni med gosedjuren som bara är till prydnad första månaderna?

Till de andra barnen tvättade jag dem inte och en del vi tvättat senare har ju blivit lite tufsigare.

Det låter som du har tänkt igenom det och har kloka tankar. Amningen är visserligen bra för barnet, men inte så till den grad att mamman går under av trötthet.

Jag har en kompis som tidigare varit sjukskriven för utmattningsdepressioner. De fick kämpa hårt med ivf för att bli gravida och sedan när barnet kom så gick hon inte ordentligt upp i vikt och min kompis kämpade och kämpade med amningen. Det slutade med att hon inte sov på flera dygn av oro och allt eskalerade. Till slut fick hon bli inlagd med elchocksterapi och pappan fick ta över föräldraledigheten. Idag är dottern 4 år och hon mår bra, men de hade en oerhört tuff start och hon var orolig för hur det gick med anknytningen i den vevan. Nu är visserligen enda barnet oftast väldigt bortskämt med mycket föräldratid, men jag undrar om inte hon kompenserar dottern fortfarande, för så fort hennes dotter visar minsta missnöje har hon inte tid att prata i telefon längre. Mina barn får ibland ha tålamod att vänta då de inte kan vara universums medelpunkt som allt snurrar runt, för så är det överallt annars i samhället.

Så var rädda om varandra, så får vi hoppas att ni slipper drabbas igen. Oftast är det ju så mycket press runt bebislivet att man ska vara superlycklig och man ska umgås en massa och fortsätta ha ett aktivt liv med träning, fint hem o s v, vilket inte bli bra tidsmässigt för någon. Så ta det för vad det är och gör bara det mest nödvändiga om ni inte orkar mer. Bättre att sova/vila när bebisen sover än flänga runt och skura minsta vrå. Disken och dammråttorna brukar inte rymma precis. Avstyr besök de dagar ni inte orkar och vill ni så kan de som kommer få ta med fika också, man måste inte ge värsta servicen.

Sedan kan amningshormonerna göra en knäpp. Jag var galen på sambon när jag kom hem från bb. Visst att han hade träffat oss mycket, men det minsta man kunde begära var att jag inte behövde se vad han ätit de senaste dagarna i form av tallrikar, kartonger, matrester mm, då vi hade både diskmaskin och soppåse. Så jag städade för att kunna trivas inför kommande besök innan jag hade ro att sitta ner och ta det lugnt. Ja, besöken fick dröja några dagar tills vi hade landat. Jag födde på måndagen, kom hem på torsdagen och bonusbrorsan kom på lördagen. Sedan kom nog inte våra föräldrar förrän veckan efter, så det var lite lagom. Ja, just när svärmor kom hade jag världens mjölkstockning så hon undrade om jag var på väg ut när jag satt i fleecemorgonrock och vinterjacka på mig inomhus för jag frös så. Det var ju lite svårt att be henne vända hem efter 10 mil när hon var halvvägs, så det var bara att gilla läget.

Apropå bf och födelse, så hittade jag en artikel i Må bra där man gjort en studie om kvinnors längd och födelsedatum. Inte vet jag hur signifikant den är, men den menade på att kortare personer föder tidigare än längre. Jag tror de skrev att en skillnad på 15 cm i längd gav en skillnad på 5 dagar, jag tror jämförelsen var mellan 160 cm och 175 cm.

Anledningen skulle vara att det fanns mindre plats i magen hos kortvuxna. Jag är 170 cm och har fött på bf-4 och bf. Min kompis som är riktigt kort födde 5,5 vecka innan. Det hade varit kul om det stämde på oss i tråden eller om det är mer slumpmässigt om födseln sker spontant.

Ja, jag är kanske äldst här, än så länge bara 39 och väntar tredje barnet med bf 17/10, men fjärde i familjen då sambon har en dotter sedan innan på snart 11 år. Min äldsta är född dec 10 och vår gemensamma tjej jun 13. Sambon tror att vi väntar en pojke då han försökte se på RUL.
Denna graviditeten har jag haft bekymmer av akuta kväljningar, som kan komma då och då fortfarande. Första 3/4 har jag mått bra, men varit väldigt trött p g a hb´t sjunker och jag ligger högt i normala fall. Sedan 34+3 är jag sjukskriven för sammandragningar, så det blir mycket tid på forum, spela på mobilen, sova/ligga kvar i sängen för att få tiden att gå, även om dagarna rullar på fortare än jag trodde. Trots det hoppas jag bebisen inväntar vecka 37+0, gärna 38-39, så .den är färdig och klar att tas med hem till syskonen. Mina barn är väldigt bebisintresserade, så de vill titta på sina bebiskort på datorn varje dag nu. Att bo på sjukhus när man har fler barn hemma känns inte så lockande. Sedan ska vi väl försöka låta bli att pricka 3 av kusinernas födelsedagar i september/oktober ...  Vi bor i Nässjö.

Nä, det har jag inte vågat då jag har tillräckligt med sammandragningar ändå, men jag tycker man läser om många som gör det. Jag tror att tiden med avslag kan förkortas. 

Vad kul att vi börjar bli så många aktiva i tråden nu när det börjar närma sig.

Här vaknade jag ganska modlös idag, då jag började fundera på om jag känt av bebisen. I natt vid läggdags hade jag ont i magen nedanför naveln och hade jättesvårt att hitta en bekväm ställning, men till slut sonade jag ju ändå. Så därför kändes det mer oroligt och jag har hunnit tänka flera tankar om den dött. Jag försökte putta den och åt yoghurt och juice till frukost. Sedan la jag mig i sängen igen efter en varm dusch för att inte missa några rörelser. Lite då och då har jag känt en del, men den här bebisen är ju lite lurig. Oftast har den 1-2 dagar med mer rörelser för att sedan ta en sovdag eller något, då man knappt märker av den, det är lite läskigt tycker jag. Problemet är väl också att magen ofta är hård och då känner jag ju inte rörelser.

Jag har i alla fall klarat av lillasysters tandläkarbesök då det är rätt skönt att slippa sådant med en liten i släptåg.

Sedan har jag väl funderat en del över måndagens läkarbesök. Om jag inte blir fortsatt sjukskriven hur sjuttan ska jag få ihop vardagen då? Om jag måste ta fp så får barnen bara gå 15 timmar i fortsättningen, så jag antar det innebär att de får vara hemma helt måndag och fredag och gå på förskola tisdag till torsdag. Barnen kommer ju bli knäppa av att jag inte kan gå ut med dem så smidigt, då de är allmänt svåra att få med sig hem. Utvilad inför förlossningen kan jag ju också bara glömma ...

Hur länge är ni andra sjukskrivna för sammandragningar?

Tiden hemma börjar bli tråkig, så jag roade mig med att skumma igenom alla inlägg från det första födda barnet jag minns i tråden och gjorde en föddalista och en bf-lista med det vi skrev i presentationerna. Jag har dåligt minne, men det är lite kul att ha en bild av alla som är aktiva nu och det känns som vi börjar bli många. Jag hoppas det är okej för alla! Lägg till eller ta bort info som ni vill.

Födda:

14/9 Silverguld, pojke 37+1

14/9 Rulltrappa, Nora 36+0 2460g 45 cm

17/9 Nollfantasi, flicka 34+5 2482 g 45 cm

17/9 Herkules, Ida

 

Bf-lista

 2/10 Damdis, första barnet

2/10 emeloi 28 år Örebro

4/10 Mira 14

7/10 Karriärskvinna

8/10 FrökenPD, fjärde barnet

9/10 Garin Borås, andra barnet väntar pojke, son april-14

10/10 Saahaaraa88, 27 år Göteborg, första barnet

11/10 Simone 22 år Norrköping, första barnet väntar flicka

11/10 Svejo 32 år, tredje barnet, söner -09, -11

12/10 Emla Twopointoh 36 år Värmland, sjätte barnet, planerat snitt, syskon 13år, 12år, 10år, 7år och 15 månader.

12/10 Joannabelle

12/10 Lowhannah 28 år Norrköping, första barnet tror flicka

15/10 Larissa Vimmerby, tredje barnet väntar flicka, två döttrar -09, -12

17/10 Mammalovis 39 år Nässjö, tredje barnet tror pojke, 2 döttrar dec-10, jun-13

18/10 Irlais

20/10 Fru Hermelin 31 år Stockholm/Växjö, andra barnet väntar pojke, dotter-10

25/10 Dandelionkid 29 år Stockholm, andra barnet väntar flicka, dotter -11

28/10 77michelle 38 år Örebro, sjätte barnet väntar flicka, döttrar -99, -01, -07, söner -03, -13

30/10 Mallis2

30/10 Sofie mamma till 2 prinsar, fjärde barnet

31/10 Skogisen

31/10 Zchimla 35 år Norra Skåne, andra barnet, dotter 3 år

6/11 Annapanna 25 år, första barnet