Oktoberbebisar 2015

Hej, jag hoppar in här!

Väntar mitt andra barn (sambons första) med BF 21 oktober. Går alltså in i vecka 8 idag. Är sjukskriven för illamående sen en vecka tillbaka, och blir det som förr gången lär det fortsätta 3-4 v till.

Jag har väldigt mycket blandade känslor för den här graviditeten. Efter jag fick mitt första barn genomgick jag en livskris kan man säga. Relationen till pappan var sådär, jag mådde dåligt, blev utbränd samt utreddes och fick en neuropsykiatrisk diagnos. Förhållandet sprack. Allt det hände mellan att sonen föddes tills han var 2,5 år. Jag tyckte småbarnsåren var en plåga. Men jag har börjat förstå i efterhand att det kanske hade att göra med hur jag mådde i mig själv.

Därför har jag nu valt att ge det en andra chans. Har träffat en underbar man som verkligen ville ha barn, och nu känner jag mig själv på ett helt annat sätt. Förutsättningarna är helt enkelt mycket bättre än förra gången.

Det kommer bli jobbigt. Men jag vill inte sitta när jag är 80 år och ångra att jag inte vågade prova. Nu kör vi liksom

Angående illamåendet så bröt jag ihop för ett par dagar sen för det var så jobbigt. Har inte spytt men mått så dåligt att jag inte kunnat röra mig. Knappt fått i mig ngt. Har nu fått utskrivet Lergigan comp och de funkar kanon. Idag kunde jag äta schnitzel och bearnaisesås till lunch. Från att knappt kunna äta lite melon. Ett litet tips bara, som jag fick av en annan här

LadyViolet

Äldre 4 Mar 18:11

#1490

mammalovis skrev 2015-03-04 17:42:59 följande:

Grattis!

Jag kan känna igen mig i din berättelse, men delvis från ett annat perspektiv. Jag gjorde väl misstaget att jag inte gav upp mitt liv och flyttade in hos den blivande pappan innan jag var gravid, istället upptäckte jag hur hans hälsa utan diagnos påverkade både vår relation och senare hur första bebisåret blev fruktansvärt tufft då han vände barnet ryggen mer eller mindre efter de första pappadagarna.

Nu idag är jag trygg med en ny man och har ett andra barn, så jag VET att livet kan se helt annat ut. Vi har kunnat hjälpas åt att ta de tuffa nattpassen när barnet är mätt, men kanske har ont i magen och vägrar sova och behöver bäras/vara nära, med första barnet fick jag ta allt själv och var nog mer eller mindre utmattad av de täta amningarna nattetid. Efter första barnets födsel fick jag även höra av pappan att barnet blivit till genom våldtäkt. Hans umgänge med dottern är nu varannan söndag och funkar för tillfället, men i perioder har det uteblivet helt p g a hans psykiska hälsa och bristande förmåga att medicinera regelbundet samt möta problem i livet. Han har några självmordsförsök och rispor i handleden ytterligare sedan vi träffades, men det var ju egentligen inget nytt, utan bara att historien upprepades.

Tyvärr tickade väl den biologiska klockan för fort och jag kunde inte förutse hur stort det var att få barn innan man stod där. I efterhand hade jag aldrig valt honom som pappa, men jag är glad över min dotter som jag väl börjar misstänka kanske har en del av hans problematik om det inte är ren fyraårstrots förstås. Vi får se om det växer bort, annars får vi kämpa med att undvika vissa härdsmältor.

Tack

Förstår att det var tufft för dig. Men skönt att du har hittat rätt nu. Diagnoser och funktionsnedsättningar behöver inte vara ett hinder, men om personen i fråga inte vill/kan jobba med det och/eller komma fram till lösningar blir det i princip omöjligt. Nu vet både jag och den blivande pappan om mina begränsningar och vi kan ta hänsyn till dem sen.

Eftersom jag är deltidsförälder nu så oroar jag mig hur det ska bli att ha barn på heltid. Har ett större behov av egentid och vila än de flesta, men som sagt, det vet vi om. Och vi får ta hjälp av familj när det blir tufft.

LadyViolet

Äldre 12 Mar 09:05

#1713

För er som har magkatarr, i första hand kan man testa Novalucol, novalucid, rennie el gaviscon. Men om inte dessa hjälper är det Losec som gäller. Den är godkänd vid graviditet. Och det stämmer som någon skrev att preparat som t ex zantac inte ska användas. Nexium liknar Losec så det borde gå bra, men den är inte testat då jag hade inte valt den. /Apoteksarbetande/läkemedelsrådgivare

LadyViolet

Äldre 15 Mar 16:01

#1784

svea74 skrev 2015-03-15 15:20:16 följande:

Jag har en fundering.

Jag vantrivs på mitt jobb (alltså på riktigt så jag är deprimerad och nedstämd jämt) och tänkte försöka sjukskriva mig på deltid eller egentligen vad som helst. Och det tänkte jag redan innan jag blev gravid men...

MEN försökte läsa på Försäkringskassans sida angående föräldrapenningen. Men hittade inte svar på min fundering, nämligen: OM man blir sjukskriven nu, eller får jobba deltid - dvs gå ner i tid och därmed lön - påverkar det min framtida föräldrapenning?

Läste att vissa gravida försöker jobba mer än 100% nu sista halvåret in BF för att dra in så mycket pengar som möjligt och därmed höja sin föräldrapenning.

Vet någon något om detta?

För om så är fallet så får det bli att hänga kvar på jobbet trots depression och vantrivsel och kanske ta extratimmar och diverse andra jobb...

Kram

Om du blir sjukskriven påverkar det inte din föräldrapenning. Men om du går ner i tid så gör det nog det. Däremot kan det vara så att SGI (det som f-penningen baseras på) är skyddad några månader innan förlossningen oavsett vad. Vet inte hur länge. Läs om SGI på försäkringskassan.se.

LadyViolet

Äldre 14 Apr 14:08

#2300

Hej!

Varit och gjort KUB idag och fick bra siffra, jätteskönt Hon sa aldrig vad nackspalten var på, skulle vilja veta av ren nyfikenhet. Någon som vet om någon av siffrorna på fotografiet man fick med sig är nackspalten??

LadyViolet

Äldre 18 Apr 13:11

#2364

Jag känner mig också rätt ensam. Är i vecka 14 och det värsta illamåendet har släppt, men jag är så otroligt trött och har svårt att äta. Har varit sjukskriven helt sedan v 7, och det tar lite på psyket att gå hemma hela dagarna och knappt orka gå utanför dörren. Dessutom är det jobbigt att helt plötsligt inte vilja vara intim. Att kyssas får mig att må illa, han luktar inte ens gott längre. Jag vet ju att det beror på hormoner och att det går över, men ändå är man orolig att känslorna har försvunnit för gott.

Jag har en historia med ångest och depression i bagaget, och är rädd att detta ska utvecklas till något liknande, och att jag inte ska orka någonting när väl bebisen kommer. Men man får väl bara ta det lugnt och lita på att man klarar det, nåt annat orkar jag inte tänka på nu.

LadyViolet

Äldre 10 May 09:04

#2659

Jag har som er andra också haft mycket huvudvärk. Ofta sitter den i konstant i flera dagar, och alvedon hjälper ingenting. Enda som hjälper är att vila mycket samt ligga med ispåse på huvudet.

LadyViolet

Äldre 23 May 10:38

#2774

Mira14 skrev 2015-05-23 07:32:47 följande:

Hej på er,

Hur mycket har ni gått upp i vikt?

Vågen pekar ständigt uppåt för mig och jag börjar bli smått stressad.. Går in i vecka 22 i morgon och har redan gått upp 8 kg. Är det normalt? Jag var helt normalviktig innan jag blev gravid, tränade intensivt cirka 6 gånger i veckan, nu cirka 4 fast mindre intensiva pass. Jag äter som innan jag blev gravid så inga speciella cravings alls. Magen har precis börjat puta så jag fattar inte riktigt vart alla kilon sitter. Låren har iof blivit lite större, och brösten mycket större så visst lite sitter ju där...

Jag har lyckats läsa mig till att jag ska få upp totalt 15 kg under graviditeten men det känns ju som jag kommer passera..

Någon som vet i vilka veckor man går upp mest i vikt?

Som andra skriver så är det väldigt olika! Men om du tränar mkt så kanske du har mkt muskler men lägre fettprocent är lägre än hos medelkvinnan och då kanske kroppen vill kompensera upp det på något vis?

Jag vet bara att förra gången jag blev gravid vägde jag ca 4-5 kg mindre från start än vad jag gör nu, men redan vid v.10 hade jag jag gått upp 5 kg trots illamående. Nu vägde jag som sagt mer från början men har bara gått upp 4 kg i v.19. Det är som att kroppen redan har en färdig agenda när det gäller viktuppgången, och så länge man äter sig mätt genom allsidig kost (och självklart ska man kunna ta en bulle då och då) så tror jag man kan vara lugn. Då blir det precis så som är bäst för din kropp och bebis

LadyViolet

Äldre 23 May 20:17

#2777

Mira14 skrev 2015-05-23 18:51:10 följande:

Tack för era svar angående viktökningen! Jag vet att alla är väldigt olika men det är så läskigt när vågen stadigt går uppåt utan att jag känner mig det minsta tjockare egentligen. Min vikt har stått stilla oavsett vad jag ätit tidigare så det är lite ovant, men det är väl vad min kropp behöver just nu kanske. Det är möjligt att det stannar av lite snart också. Men jag bävar dessutom lite för bikinisäsongen som närmar sig eftersom alla verkar tycka det är fritt fram att kommentera en gravid kvinnas kropp..

Förstår precis vad du menar, och jag är så trött på det. Både kommentera ens kropp och ge en massa råd man inte vill ha. Häromdagen blev jag påhoppad på apoteket av en anställd när jag ville köpa halstabletter. Är förkyld och har jätteont i halsen och ville veta ha en tablett jag kunde ta till natten för att kunna somna. Finns 2 st man kan ta som gravid, men hon tyckte minsann man skulle avstå läkemedel helt och hållet. Blev så sjukt irriterad! Vi måste bli bättre på att säga ifrån när vi får såna kommentarer, både när det gäller våra kroppar och andra omdömesfrågor. Bara för att man är gravid är man inte dum i huvudet.

LadyViolet

Äldre 25 May 13:30

#2790

Hej hörni

Jag ska på RUL i morgon (i samma lokal som MVC) och har varit förkyld sen i lördags, värsta snor och nysfasen är nog över men jag är rejält täppt och det hörs när jag pratar att jag inte är kry. Har inte haft någon feber. Skulle ni ha gått? Det är tidigt i morgon bitti, och jag försökte ringa dit förut men rådgivningen stänger kl 12.

Vi åker utomlands nästa vecka, och jag vill verkligen inte behöva vänta tills efter det. Är redan i v. 20 i morgon. Samtidigt vill jag inte vara ett sånt ego som går dit och skiter i alla andra. Hjälp!?

Oktoberbebisar 2015

INNEHÅLL