1800 till tidigt 1900 talet var bättre

Jag tycker det är skitskönt att ha diagnosen i dagsläget. Jag får hjälp genom olika insatser för att kunna hitta en livsstil som passar mig och när något inte fungerar för mig har jag (oftast) rätt att få göra det på ett sätt som fungerar för mig. Hade jag inte fått diagnosen och fått den hjälp jag behövt så hade jag nog tagit livet av mig.

Vad är det för goja du snackar om? Jag har precis fått en anställning genom AF.

Skriv in dig på AF och under första mötet där ska du säga att du har Aspergers syndrom. Då kommer du få hjälp av en särskild arbetsförmedlare som har koll på läget och vad du kan få för särskilda insatser.

Jag skrev just att jag skulle ha tagit livet av mig om jag inte hade fått hjälp. Det är inte att leva.

Jag är ingen "särunge" och jag känner inte igen mig i den beskrivningen, alls.Om du klarar dig utan dem så behöver du ju inte dem. De särskilda insatserna är till för dem som behöver. Egentligen ska man inte ens få en diagnos om man inte har svårigheter med att klara av vardagen, men eftersom du har diagnosen så utgår jag från att du har viss problematik som inte går ihop med hur samhället fungerar just nu.

Vill du inte ha diagnosen längre? Se om du kan göra en ny utredning. Vill du inte ha särskilda insatser? Nämn inte att du har diagnosen.

Det kommer de inte göra. De kan fråga om du har någon slags sjukdom eller så, men AS är ju inte ens en sjukdom så... Vill du inte ljuga så är det bara att säga att du har AS men att det inte är något särskilt med det.

För att du ska få särskild hjälp hos AF måste de ändå ha läkarintyg på din diagnos samt göra en egen utredning. Vill du inte så behöver du inte göra det.

Hur är jag vidrig? Jag tycker gott du borde lyssna på andra aspergare som har erfarenhet.

Hur skryter de om sig själva? Och vad är problemet med att "tro att de är något"? Jag är något. Jag är NÅGON. Jag har ett gott liv, trots mina svårigheter.

Varför ska en skämmas över sin diagnos? Jag är högfungerande och de svårigheter jag har förklarar jag för andra så att de förstår. Varför skulle jag skämmas?