någon mer som nyligen fått missfall/MA och vill följas åt till ny graviditet?

Minns inte hur du hade det med åldern, har du den emot dig? Jag är 39 så jag känner lite hur chanserna minskas varje månad.

Skönt för dig, då har du i alla fall tid. Men å andra sidan är det inte alltid man känner så själv. Och vill man gärna ha många barn så kan jag förstå att man känner stress. Men det positiva för dig är ju att din ålder inte statistiskt sett innebär ökade risker.

Hoppas att du snart är på banan igen.

Det verkar vara väldigt olika. Jag fick MA i v.14 och har blödit väldigt mycket tycker jag, men jag har iofs inget att jämföra med. Har kassa järnvärden nu pga det.

Jag har inte fått några vettiga skäl från läkare att vänta utan jag tänker köra på så fort blödningarna upphört. Men jag har ont om tid pga åldern.

Nu verkar det som att det är på gång att sluta blöda, efter 2,5 vecka. Några dagar till och sedan så...

Finns det en chans att man kan vara mer fertil efter missfall så tänker jag absolut ta chansen. Att det blir svårt att datera en ev. graviditet låter i mina öron som ett rätt konstigt skäl att vänta. 

Jag tror helt enkelt att läkare och barnmorskor ser det från sitt perspektiv och väger inte in andra. 

Räknar inte precis med att det ska gå att bli gravid direkt i alla fall, men försöka kan man ju alltid. ;)

Säkert ekonomi, och jag struntar faktiskt i det nu. Dom sparar så mycket på "kvinnosjukvården" ändå genom att skicka hem kvinnor med MA med en magsårsmedicin (som Cytotec är) för att slippa utgiften att skrapa. Smart, eftersom patienten får stå för kostnaderna vid de akutbesök som det ofta leder till när man åker in för att Cytotec inte fungerar fullt ut (hälften av gångerna sa en sköterska till mig) eller för att det blivit en infektion.

Det är inte de enskilda läkarnas och sjuksköterskornas fel, utan systemets. De gör ett så gott jobb de kan tror jag, men jag tror att "missfallsvården" är så lågt prioriterad. Man kan undra vilken annan patientgrupp som hade varit nöjd med att skickas hem med en medicin som inte ens är godkänd för det den används till  (framkalla abort) och sedan invänta ett resultat som har stor risk att sluta i enorma smärtor, blodförlust och lidande för patienten som dessutom får stå för kostnaderna för vården själv, i motsats till om patienten hade skrapats.

Nåja, det är en erfarenhet rikare i alla fall...

Jag hoppas på att inte bli bitter men jag kan inte låta bli att vara kritisk.Det betyder ju inte att man inte kan se någorlunda ljust på framtiden ändå.
Att som du blöda i flera veckor som du gjort och göra fyra akutbesök kostar både pengar och lidande. 

Bara de tre besök jag gjort (två akuta och gett återbesök) kostade över 1000 kr och då är det ju många (här bla) som behövt göra många fler besök. 

Alla har inte heller så str kunskap om vad de skriver ut. den (iofs unga) läkaren som jag gick på återbesök hos visste inte att Cytotec som hon skrev ut var för någon slags medicin (!).

Man skulle egentligen tipsa någon journalist om att skriva om missfallsvården. 

Håller med. Det "hjälper ju" systemet att det ska vara skämmigt med missfall och kvinnorelaterade åkommor för då pratas det inte så mycket om det heller.

Tråkigt att du måste skrapas. Det som ändå är positivt är att du efter det vet att allt verkligen är ute.

Jag funderar på om man, när det väl slutat blöda, kan utgå från att allt är ute? Antar att man kan det om systemet verkar börja fungera igen som vanligt.

Fy vad jobbigt. Det måste ju vara det värsta. Jag förstår precis din känsla av att inte vilja spola ner i toan, det borde väl BM fatta? Undrar varför din BM sa att ni måste göra så? Det är väl helt upp till er? Vill man begrava någonstans så måste man ju kunna göra det.

Undrar vad det är som gör att man i vissa fall kan se fostret och i vissa inte. Jag såg inget trots att jag var i v.14, men det hade nog avstannat innan. Är trots allt lättad över det.