någon mer som nyligen fått missfall/MA och vill följas åt till ny graviditet?

Jag känner mig dum som vill vara med här, eftersom ni fick vänta så länge och sedan få MF. Jag har fått blödningar här i helgen som helt klart är ett MF, och är bara i vecka 6, men jag är så otroligt otroligt ledsen. Det är som att jag inte kan se någonting framför mig eller runt omkring. Det känns som att det liksom aldrig kommer att kunna gå över. Jag vet inte hur 17 jag ska kunna gå vidare. Och jag har så mkt skuldkänslor över att känna såhär mycket, eftersom jag inte ens vetat om graviditeten så länge. Men det var bara så himla himla efterlängtat..

Jag har följt med lite i tråden men inte skrivit förrän nu. Fick missfall i tisdags v 10+6, blödde massor och fick jävligt ont så vi fick åka in och få det bekräftat och de kunde dra ut de sista klumparna. Jag har svårt att bli gravid och det var så efterlängtat och vältajmat, men det ville sig inte. Hade gjort vul i v 8+0 och då såg allt perfekt ut, men det måste ha stannat av snart efter det för nu var det bara skuggor kvar i hinnsäcken. Lyckligtvis har vi en underbar unge här hemma att glädjas åt men hade hoppats att han skulle få ett syskon snart. Det får bli lite senare då. Nu ska vi vänta in mensen och sedan börjar vi om. Åtminstone vet vi nu att det går att bli med barn, att det inte var en engångsföreteelse med sonen. Jag har bara väldigt glesa och oregelbundna äl så vi måste ligga i (hehe) för att inte missa den.

Hallå.

Följer gärna med här.

Fick mitt MF igår i vecka 8.

Vill bara att det ska gå över nu så vi kan börja om.

Blöder en hel del.

Hur lång tid blödde ni efteråt?

Ska träffa en läkare i em. Hoppas få svar på frågor då.

Hej!

Hoppar gärna in här har inte hunnit läsa era inlägg ännu.

Precis före jul skulle vi på RUL , va då i v.19. Upptäcktes då att fostret dött tidigare i grav. Fick vänta en vecka för medicinsk abort som gjordes precis före nyår. Va då inlagd under tiden. Varit en turbulent tid med många tårar och sorg. Nu väntar vi på provsvar från moderkakan som säkert lär dröja någon vecka till. Fick tillbaka mensen förra veckan och fått klartecken att det är ok att försöka när vi är redo igen. Vill så gärna blir gravid med en gång.

Vi har en frisk och underbar dotter som blir 5 år nu i februari. En tjej som längtar efter att bli storasyster.

Gjorde ett VUL i v.10 i samband med inskrivningssamtalet. Då såg allting bra ut och man såg hur hjärtat slog. Magen växte men var inte speciellt stor det var jag inte med vår dotter heller. Kunde dölja magen för alla då vi hade tänkt berätta för alla på jul men så gjorde vi detta efterlängtade RUL dan före julafton, så julen vart ju förstörd och vi fick istället ringa till våra närmsta och berätta vad som hänt. Hade efteråt väldigt svårt att ta in vad som hänt. Efter att ha jobbat tre veckor så blev jag sjukskriven. Varit hemma nu i två veckor och börjar jobba imorgon 50% i två veckor. Vi träffat en kurator på kvinnokliniken som vi fått god kontakt med.

Blödde lite mer än två veckor efteråt. Gjorde två negativa gravtest när blödningarna stoppade. Fick nu mensen tillbaka i torsdags ( har nog aldrig vart så glad för det ) så får vi sen när det tar sig nästa gång.

De har sagt att nästa gång vi blir gravida kommer vi få gå på täta kontroller Samt göra fler UL innan själva RUL. Samtidigt som jag längtar efter att vara gravid igen kommer jag vara livrädd för att ngt liknande ska hända. Känner mig så otroligt besviken och lurad av min egen kropp som inte själv tagit hand om detta i tidigare.

Hoppar in här jag med!

Hade ett MA i vecka 14 i början av oktober. Fick en blödning en onsdagkväll och åkte direkt till gynakuten. Där visade det sig att graviditeten avstannat ca 6 veckor tidigare. Fick åka hem med två oxynorm i väntan på att utstötningen skulle dra igång. På fredagen började sammandragningarna och jag tog en av värktabletterna. Förbannat ont gjorde det. På lördag morgon hade jag fortfarande väldigt ont och vid 12-tiden tog jag värktablett nr 2. Jag och gubben tog en sväng till IKEA för att skingra tankarna men vi hann knappt komma dit innan jag sa till honom att jag inte orkade med smärtan mer och att vi var tvungna att åka till akuten igen. På plats på akuten vid 15-tiden. Fick morfinspruta i magen. 20 minuter senare hade den inte hjälpt alls, men jag kunde tydligen inte få någon mer förrän jag fått träffa en läkare. Vid 18:30 hade jag fortfarande inte fått träffa läkare och låg och kved av mina smärtor. Fick ny spruta, som inte heller den hjälpte. Tio minuter senare fick jag träffa läkare. Nytt VUL gjordes och det konstaterades att missfallet ännu inte kommit igång ordentligt. Blev inlagd över natten för Cytotec-behandling och min sambo frågade om han fick vara kvar. "Det förväntar jag mig att du är" svarade läkaren. Väl uppe på avdelningen fick jag mina första tabletter att föra upp i slidan. 15 minuter senare hade alla sammandragningar och all smärta slutat. När nattpersonalen gick på säger de till min sambo att han snart måste åka hem. Jag bröt ihop totalt. Fick värsta panikreaktionen. Sambon ringde min mor som ringde och skällde ut sköterskorna på avdelningen och de kom in och bad om ursäkt och sa att de skulle göra vad de kunde för att min sambo skulle få vara hos mig hela natten. För mig var det en självklarhet att han också skulle vara där. Även om det är min kropp som genomgår missfallet så förlorar vi ju båda ett barn och måste få göra det tillsammans. Tyckte det kändes som att försöka låsa ute pappan från en förlossning. Upprepade tablettbehandlingar hela natten resulterade i absolut INGENTING! Nytt VUL på söndag morgon och eftersom fostret ännu var kvar bokades jag in för skrapning. Vid 13-tiden samma dag var jag skrapad och pigg nog att åka hem. Blödde i drygt två veckor efter det.

Fick plus på stickan igen 22/12. Min BM frågade i vilken vecka jag ville göra tidigt VUL.Jag bad att få gör det i vecka 10 eftersom fostret dött i vecka 8 eller 9 sist. Förra graviditeten hade vi gjort ett VUL i vecka 8 och sett hjärtat slå och bara dagar efter det måste fostret ha dött. Det fanns inga tider under min vecka 10 så blev inbokad i vecka 11 istället.
I torsdags fick jag rosa flytningar och jag och sambon åkte direkt till gynakuten. Gravid i vecka 9. VUL gjordes och allt såg finfint ut för att vara vecka 4 eller 5?!?! VAD FAN! Jag råddes att göra nytt VUL om 10-14 dagar. I fredags började jag blöda. Blöder fortfarande. Men det känns inte som om det kommer igång ordentligt. Jag får ut lite klumpar och slem då och då, men mest är det rent blod. Har bara en lätt mensvärk och väntar fortfarande på sammandragningarna och smärtorna. Misstänker att det kommer sluta med skrapning även denna gång. Cytotec är ju ingen idé eftersom det inte verkade fungera på mig alls. Har inte nästa VUL inbokat förrän 11/2 och vet verkligen inte hur jag ska orka vänta så länge, men samtidigt så är jag inte jättesugen att sätta mig på gynakuten igen.

Sorry för sjukt långt inlägg.. Behövde få skriva av mig bara..

Så klart att man blir ledsen och känner tomhet. Man förlorar den där lyckan av att vara gravid och att bli förälder (igen). När vi va på RUL va som att få en käftsmäll över ansiktet har nog aldrig varit med om en liknande chock. Har fortfarande svårt att ta in att det faktiskt har hänt.

När vi låg inlagda den dagen fick vi göra ett VUL efteråt för att se så allting var ute innan vi åkte hem. Kändes väldigt tryggt på ngt sätt.

Fick tillbaka min mens den 29/1 alltså 4 veckor efter "aborten". Slutade blöda i förrgår då det inte kom ngn mens sen kom det lite igår och idag ???? vi vill så gärna blir gravida med en gång men vet inte riktigt när ägglossningen kommer nu, har aldrig använt mig av äl-tester men kanske får köpa och göra det nu.