någon mer som nyligen fått missfall/MA och vill följas åt till ny graviditet?

Har nu mitt 8e mf/ma kvar inom mig o väntar på att det ska komma ut. Känner att jag inte orkar utredning så jag ger upp. Är psykiskt knäckt! Som någon skrev älskar man ju var o ett av sitt lilla pluss från första stund! Dessutom är jag snart 40år. Vid detta senaste försöket fick jag progesteron vagiatorer och trombyl. Funkade inte ändå. Gravsymptomen är borta o testen visar negativt. Är i v 6 bara. Men gör ont i hjärtat ändå. Igen o igen o igen o igen o igen o igen o igen..nu orkar jag inte mer! :(

Hej!

I måndags när jag var på KUB konstaterades det att fostret dött i vecka 7+1, skulle idag gå in i vecka 14 så hade i min enfald intalat mig att allt skulle vara bra trotts att jag på något sätt egentligen redan visste att det inte skulle vara vid liv. Någon som känner igen sig i det här med att veta att något är fel?

Igår fick jag ta cytotec och hoppas allt stöts ut utan skrapning. Det konstiga är att jag började få småblödningar under natten innan cytotecen, jag som inte blödigt på hela graviditeten, det var som att hjärnan berättade för kroppen att det inte fanns något där. Som att mitt psyke höll kvar graviditeten för att jag vägrade inse. 

Hur som helst, när kan man bli gravid igen? Jag vill försöka så fort som möjligt, förra gången blev vi gravida på försök 1 dagen efter ägglossning så jag trodde i min naivitet att allt skulle gå så lätt så. Hoppas det går lika lätt den här gången och hoppas att det går hela vägen, kommer inte kunna njuta av den kommande graviditeten känner jag.

Beklagar sorgen <3 Fick oxå mf i v.14. Till mig sa det att det är bra att få en första mens så alla rester kommer ut.annars är risken att resterna påverkar den nya graviditeten negativt. Hoppas din mens kommer igång snabbt igen så du kan börja försöka.

Vad är immunglobulinbehandling? Hoppas det fungerar o inte är för tufft.. Idag ska jag på tidigt vul. Har fortfarande inte blödig..men illamåendet nästan försvunnit..så orolig..kanske lever den inte längre..

Ikväll,nyss kände jag stick, hugg , drag (svårt å förklara,) vid vänster äggstock ?

Gjorde UL idag och såg en livlig bebis på 11+0 veckor. Åtta år av missfall och denna gång verkar den överleva.. :)

Är helt förstörd, skulle göra ett vanligt kub idag v 11+5. Då såg hon inga hjärtslag. Detta är mitt 4 missfall. Hade äntligen börjat hoppas. Är helt förstörd

Inga alls, var in förra måndagen å då såg allt bra ut

Vet inte ens vad jag ska göra med fostret jag kommer blöda ut? Ska jag spola ner det? Vad gör man,?

Dotter född - 12, Uteblivet missfall, så kallat Missed abortion (MA) -14, -15 -16. Tog en paus och genomgick habituell abortutredning som inte påvisade några troliga orsaker eller fel.

Lite historia:

Plussade första gången 2011-09-26 efter 11 månaders försök att bli gravid. Hade en nervös början på graviditeten då jag hade småblödningar som kom och gick, men allt gick bra och i juni -12 fick vi vår dotter.

Sommaren 2014 tyckte vi det var dags att försöka bli med barn igen. Vi blev helt chockade när det tog sig på första försöket. Började få småblödningar precis som första graviditeten, men tyvärr slutade denna graviditet dock som ett MA 2014-09-19 i v. 10+6. Embryot hade dött ungefär v. 6

Efter det fortsatte försöken och nu dröjde det 8 månader tills nästa plus på stickan kom. Tillsammans med det positiva testet kom ångest, oro och enorm rädsla över hur det skulle gå nu. Fick en miniblödning i v. 9+6 och när den kom slog paniken tag i mig. Fick komma till gyn och göra undersökning. Du har en mycket sparsam blödning sa gynekologen. Sen blev det VUL som visade ännu ett MA 2015-07-15. Även nu hade embryot dött ca v. 6

Sedan fortsatte vi åter försöken efter 7,5 månads försök plussade vi igen. Tillbaka var ångest, oro och rädsla över att få ännu ett MA eller MF. Försökte vara lugn i att allt skulle gå bra, men det är fasiken inte lätt alltså. Fick se ett litet hjärta slå på ultraljud för att veckan efter få små blödningar. 2016-04-01 gjordes VUL som konstaterade ännu ett MA. 8+4 tror jag det var.

Varje plus efter första MA har skapat ren och skär ångest över hur det skall gå. 

Nu är jag gravid igen 8+0 idag. Hittills har jag kunnat hålla mig lugn. Har landat i vetskapen att jag inte kan påverka hur utgången kommer att bli. Ingenting blir bättre av att jag oroar mig och mår dåligt.

Pga. min benägenhet för MA ska jag göra ett tidsbokat VUL på måndag och idag har jag börjat oroa mig för vad det kommer att visa. Min erfarenhet av ultraljud har minst sagt varit dålig de senaste åren.

Jag vill inte att oron ska hugga tag i mig igen, men det är svårt med känslorna när jag nu hamnar i gynstolen med ultraljudsmaskinen där jag fått så många tråkiga besked.