Fick bekräftat pågående missfall idag. Ska tillbaka om en vecka för att se om ally kommit ut eller om jag behöver hjälp med tabletter. Känns sjukt tungt. Skulle gått in i vecka 20 idag men livet dog tidigt. Tänk att man aldrig sett en dån liten men ändå redan skapat en hel del drömmar om hur vår familj skulle bli. Hoppas man kommer över det fort och att man får kraft att börja om. Tog två år att komma hit..
Fick bekräftat pågående missfall idag. Ska tillbaka om en vecka för att se om ally kommit ut eller om jag behöver hjälp med tabletter. Känns sjukt tungt. Skulle gått in i vecka 20 idag men livet dog tidigt. Tänk att man aldrig sett en dån liten men ändå redan skapat en hel del drömmar om hur vår familj skulle bli. Hoppas man kommer över det fort och att man får kraft att börja om. Tog två år att komma hit..
Beklagar verkligen vilken chock när du skulle in i den veckan. När dog liten för er? Håller tummarna för att du slipper problem nu med rester mm. Kram
Tack <3
Efter missfallet i mars verkar jag nu ha blivit gravid igen. Var på tidigt vul i vecka fem men då kunde de bara se fosterhinnan..för tidigt att se något annat..ska dit om två veckor igen. Är i vecka 6+0 (om det har utvecklats något förstås). Svårt att känna sig optimistisk när man vet i färskt minne vad som skedde sist.
Än så länge har den nya graviditeten gått bra. Såg ett hjärta i 7+5 i torsdags men ända sedan dagen efter har jag haft kraftigare molvärk och per automatik tänker man att nu börjar missfallet igen. Idag är det på dagen (dag60) blödningen började förra gången. Och enligt dagräkning är det på fredag som det kom ut sist. Känns jobbigt. Molvärken är så otroligt lik missfallsvärken (innan man får de kraftigaste värkarna) så man kan inte liksom slappna av och tänka att det ska gå bra denna vända.
Grattis till alla er som fått plus igen!
Hur gjorde ni med mens innan nya försök ? Körde ni på direkt efter mf blödning eller väntade ni en riktig mens emellan?
Idag går jag in i v. 11. Redan i tisdags (9+1) lyckades jag hitta hjärtljud med doppler och nu lyssnar jag nästan dagligen för att försäkra mig om att bebisen lever. Var även på vul i torsdags och allt såg bra ut. Har så otroligt svårt att vara glad åt graviditeten den här gången, förra gången gick jag på moln och var så lycklig och missfallet blev verkligen ett helvete. Men förra bebisen beräknades ha dött i v 8+4, så för var dag som går som jag hör hjärtslag nu så vågar jag känna lite mer glädje. Längtar tills kub. <3
Hej! Nu är det några månader sen jag skrev sist... Fick ju som sagt ett MA v 19 den 16/5 men fostret hade redan dött v12+5... Efter 3 månaders inensiva försök och när hoppet nästan försvunnit helt så plötsligt kom den där känslan när man känner att kroppen har något på gång. Den 28/8 kom det otroliga och efterlängtade plusset <3 och känslorna svämmade över! Idag är jag i v 5 och känslorna är så blandade, ena stunden överlycklig och andra stunden livrädd att detta lilla liv också ska dö.... När kommer man kunna slappna av lite? Kommer man någonsin kunna slappna av? Eller gör man det först när man håller sin bebis i famnen?? Till alla er som kämpar, fortsätt kämpa och ge inte upp! Mina tankar går till er.... <3 <3 <3
Till Jezz81 Men det måste ändå kännas skönt att du passerat dom mest kritiska veckorna, sen förstår jag att man är orolig hela tiden ändå... Hur långt gången var du när du fick ditt missfall? Ja usch jag har oxå konstant "mensvärk" och hade det hela tiden sist oxå, det hugger till i hjärtat varje gång man känner att det värker eller ifall ursäkta uttrycket det "rinner till".... Jag hoppas verkligen att du kommer få njuta lite av graviditeten och att du snart får ha din lilla bebis i famnen! Kämpa på! <3
Jezz81 usch ja det är det som är så jobbigt att man hela tiden tänker att nu kommer det blod, nu dör den... Det är ju hemskt att man inte kan få njuta av tiden som gravid istället och kunna planera inför framtiden... Har du några barn sen innan? Kram <3
[quote=77991471][quote-nick]Anonym (Känslostorm) skrev 2017-09-06 13:03:50 följande:[/quote-nick]Hej! Är så himla ledsen och besviken idag.. fick just mitt andra missfall på raken (ingen mens emellan förra MF och denna graviditet). Var så lycklig för att jag fick chansen att bli gravid så snabbt igen och har varit så himla rädd för ett nytt missfall så pratat med kurstor osv, och så händer det som jag varit så rädd för bara sådär utan förvarning.. känns som en dålig film och dejavu. denna gång vill dock inte något komma ut av sig själv utan ska dit för att få medicin och stöta ut allt. Känner mig så tom.... alla sa "men denna gång går det bra", "det händer ju inte två gånger på raken",och allt det känns som bortblåst. :(( känns bara så hopplöst.... vill inte skrämma eller oroa någon,oftast blir det ju inte två gånger på raken. Men vet bara inte vad jag ska känna eller tänka då ena delen bara vill resa mig, skärpa mig och testa igen, det är ju trots allt såååå vanligt med missfall och bra att kroppen stöter bort. och andra delen är rädd för att nånsin bli gravid igen. Är så jäkla förstörd nu alltdå....,!!!! :((( hur ska jag kunna glädjas igen över att bli gravid eller ens försöka bli det nu? Är så rädd för att bli bitter och konstant orolig, förlåt för ett negativt inlägg men var bara tvungen att skriva av mig<3[/
Det gör så ont i hjärtat att läsa att du råkat ut för MF igen. Varenda känsla man själv gick igenom kommer upp till ytan igen. Kämpa på <3 massor av kramar!
Tack Nej detta var min första graviditet. Vi blev gravida på första försöket och såklart det inte ska gå så lätt... Det här med att vänta en mens, alla säger så olika, vissa att de mer är för att veta hur långt gången man är och vissa för att livmodern ska återhämta sig. Får se hur jag gör, får prata med gyn på återbesöket. Det enda jag vill är att bli gravid så fort som möjligt, hoppas att jag har lätt för att bli gravid och att det inte bara var en tillfällighet förra gången.
Efter ett hektiskt 2017 med missfallet i mars och misstro över att någonsin bli gravid igen så föddes äntligen vår dotter den 3/1 2018. Så ge inte upp. Mirakel sker och denna gången fick vi ta del av det <3