någon mer som nyligen fått missfall/MA och vill följas åt till ny graviditet?

Hej alla!

Är i skrivande stund då inlagd på sjukan för medicinsk abort och känner att jag just nu är i stort behov av stöd från andra drabbade av missfall och ma. Jag ser att fler av er nyligen fått reda på ett av världens jobbigaste besked och jag känner med er och hoppas vi kanske kan hjälpas åt?

Lite om min historia och situation:

I september förra året plussade jag för första gången. Lyckan var självklart, som för alla andra som planerar och vill, helt total! Tyvärr slutade detta i ett tidigt missfall. Tre månader senare, alltså i december, vart jag oplanerat men välkommet gravid igen. Lyckan var åter igen så himla stor även om man var orolig för att drabbas av ännu ett mf. I ca vk 8 försvann min oro för mf men gick in tankar om att istället drabbas av ma. Jag försökte ha is i magen men hade en instinktiv känsla i vk 10 och ringde till bm, som inte tog min oro på allvar. Vi fick göra ett ultraljud i vk 12 där det visade sig att fostret dött i vk 9-10. Jag fick vänta i 5 dagar innan jag blev inlagd för att göra en medicinsk abort. Men min kropp vägrar att lyssna på behandlingen med cytotec och fick därför sova över på sjukan. På morgonen väcktes jag av läkare som ville göra undersökning på mig. Det visade sig att min livmoder inte visade några som helst tendenser på att släppa ut fostret. Jag fick ta en tablett, som ska göra livmodern känsligare gör cytotecen, och sedan åka hem för att komma tillbaka inom 1-2 dagar.

Och här är jag nu. Inlagd igen i samma rum som förra gången och väntar på att värkar ska sätta igång. Om min kropp fortfarande vägrar denna behandling idag ska jag skrapas imorgon..

Fyfan för denna sorg och för denna helvetesprocess att gå i genom. Önskar inte min värsta fiende detta!

Lycka till till alla andra som kämpar på lika mycket som jag och min sambo <3

Tack snälla ni för era omtänksamma kommentarer! Är hemma från sjukhuset nu och har än så länge fått slippa skrapning!

Jag fick otroliga värkar som varade i nöstan 2 timmar innan smärtstillandet kickade igång. Kul de sedan sova en stund. Efter min vill gick jag och kissade och då kom det mesta ut. Fyfan vilken hemsk upplevelse! (ursäkta om det är för mycket detaljer!!). Dessvärre är allt inte över. Moderkakan ville inte komma ut, så inväntar nu nya värkar hör hemma för att få ut det sista. (Återigen förlåt om det blir för detaljerat).

När detta är över ska man försöka våga blicka framåt också! Är så rädd för att inte kunna känna mig glad nästa gång man plussar och känner lite orolig för att inte kunna njuta över nästa graviditet. Antar att det är en normal känsla efter en sån här händelse och har bestämt mig för att prata med kurator angående de detta! Det ska inte behöva vara meningen att man inte ska kunna njuta det minsta innan man får en frisk bebis :/ hoppas på att få bättre bemötande nästa graviditet!

Tack alla återigen för omtanken ni alla visat! <3 stora kramar till er!

Jahapp. Då var man igång med bebisverkstad igen. Har tidigare haft ett tidigt missfall i vk 5-6. Efter det tog det 3 månader innan jag plussade igen. 1 mars fick jag ett konstaterat ma i vecka 12 som har varit väldigt utdraget och tagit mycket på mig. Men nu har vi kommit överens om att försöka igen. Hade min tredje mens (och ägglossning) juni. Hade äl igår eller idag och vi har myst på :) nu hoppas jag innerligt att det blir tredje gången gillt för oss!! Längtan är ju enorm!

Nej nu tänkte jag lite för fort! Min tredje ägglossning hade jag igår eller idag*. Tänkte inte på att det redan är juli haha!

Beklagar ditt mf!! :( <3