någon mer som nyligen fått missfall/MA och vill följas åt till ny graviditet?

Jag hoppar gärna in här. I juli 2014 blev jag gravid på första försöket och givetvis jätteglad. Vi bokade in ett privat UL den 17 september och fick reda på att hjärtat inte slog. Man uppskattade att det avstannat 9+2, vid UL trodde jag att jag var 11+3.

Vi fick dagen efter sitta och vänta på kk för att träffa en läkare som frågade mig vad han skulle göra och jag fick få förklara för honom att han måste bekräfta att det är dött. Vilket han gjorde ganska snabbt och kyligt och därefter bombarderades jag med info om att göra en medicinsk abort. Jag valde i slutändan att gå emot detta och fick löst en kirurgisk abort. Denna gjordes den 23 september (tisdag). Snabbt och enkelt. Tre dagar därpå (fredag) fick jag ont i sidan på magen (äggstocken). Jag kunde inte gå på toaletten utan att få ont. Det blev kk igen och antibiotika mot uvi (som jag visste själv att jag inte hade). Det blev inte bättre och slutligen fick min sambo nog och ringde en taxi trots att vi har fem min till sjukhuset. Tårarna sprutade av smärta och så fort vi närmade oss sjukhuset kände jag hur min kropp började slappna av på något vis för nu var vi i gods händer. Jag minns att jag i väntrummet fick en säng direkt då jag tappade all känsel i ben och armar på grund av att jag hyperventilerade så kraftigt. Efter många om och men blev jag inlagd men kk ville inte träffa mig igen då jag redan träffat dem ett par dagar tidigare. Enligt dem hade jag fortfarande uvi trots alla urinprov som inte visade på någon uvi. Fyra dagar senare fick jag träffa någon på kk som använde sitt huvud och gav mig två antibiotika sorter för säkerhetens skull. Smärtorna gick över ganska snabbt men hälsar på vid ägglossning idag.

Jag och min sambo fick rådet att vänta i ca två menstruationer vilket vi gjorde. Därefter satte vi igång direkt. Nu hAr vi passerat fem försök utan framgång. Man pendlar mellan hopp och förtvivlan och en stark önskan att få bli föräldrar. Tufft speciellt bör man ser massa vänner som blir gravida /får barn.

Hoppas iaf på ett plus snart!!!!

Känns hopplöst, inne på mens nummer fem nu. Men det är väl lite så att det kommer när det kommer. Är man stressad över det så kanske det blockerar lite för en också. Man vill ju ändå att det ska vara roligt att göra bebis. Inte någon fabrik typ...

Tog det lång tid för er andra att bli gravida innan MA eller missfall?

Mitt tips till er är att låta er ha en vanlig menstruation innan ni börjar igen. Mensen "rensar" ju ändå. Plus då är det lättare att ha koll på äl. För er som tar stickor, är det inte lättare med kroppstemperatur? Körde det en månad och det var extremt tydligt när äl skett. :)

Har det inte varit tufft med så lång tid emellan varje gång? Hur har du lyckats med att ha tålamod? Kan tänka mig att det varit tufft. Man känner sig något löjlig när man blir förkrossad efter mens nr fem...

Jag håller med mig dig, kroppen bör få återhämta sig också. Men främst psyket. Jag förstår precis vad du menar. På dagarna pendlade jag mellan att vara ok med tanken till att helt plötsligt bryta ihopa. Jag är glad att jag valde att inte ta tabletter så spm du gjort. Tanken av att blöda ut embryot och få de det och sen behöva göra sig av med det. Nej Gud. Beundrar dig starkt för att du valde att avlägsna det så. Låt dig få sörja lite först.

Sen missfallet försöker jag tänka efter vad min sambo sa till mig : när det väl händer så kommer det inte spela någon roll hur lång tid det tagit.