någon mer som nyligen fått missfall/MA och vill följas åt till ny graviditet?

Hoppar in här jag med!

Hade ett MA i vecka 14 i början av oktober. Fick en blödning en onsdagkväll och åkte direkt till gynakuten. Där visade det sig att graviditeten avstannat ca 6 veckor tidigare. Fick åka hem med två oxynorm i väntan på att utstötningen skulle dra igång. På fredagen började sammandragningarna och jag tog en av värktabletterna. Förbannat ont gjorde det. På lördag morgon hade jag fortfarande väldigt ont och vid 12-tiden tog jag värktablett nr 2. Jag och gubben tog en sväng till IKEA för att skingra tankarna men vi hann knappt komma dit innan jag sa till honom att jag inte orkade med smärtan mer och att vi var tvungna att åka till akuten igen. På plats på akuten vid 15-tiden. Fick morfinspruta i magen. 20 minuter senare hade den inte hjälpt alls, men jag kunde tydligen inte få någon mer förrän jag fått träffa en läkare. Vid 18:30 hade jag fortfarande inte fått träffa läkare och låg och kved av mina smärtor. Fick ny spruta, som inte heller den hjälpte. Tio minuter senare fick jag träffa läkare. Nytt VUL gjordes och det konstaterades att missfallet ännu inte kommit igång ordentligt. Blev inlagd över natten för Cytotec-behandling och min sambo frågade om han fick vara kvar. "Det förväntar jag mig att du är" svarade läkaren. Väl uppe på avdelningen fick jag mina första tabletter att föra upp i slidan. 15 minuter senare hade alla sammandragningar och all smärta slutat. När nattpersonalen gick på säger de till min sambo att han snart måste åka hem. Jag bröt ihop totalt. Fick värsta panikreaktionen. Sambon ringde min mor som ringde och skällde ut sköterskorna på avdelningen och de kom in och bad om ursäkt och sa att de skulle göra vad de kunde för att min sambo skulle få vara hos mig hela natten. För mig var det en självklarhet att han också skulle vara där. Även om det är min kropp som genomgår missfallet så förlorar vi ju båda ett barn och måste få göra det tillsammans. Tyckte det kändes som att försöka låsa ute pappan från en förlossning. Upprepade tablettbehandlingar hela natten resulterade i absolut INGENTING! Nytt VUL på söndag morgon och eftersom fostret ännu var kvar bokades jag in för skrapning. Vid 13-tiden samma dag var jag skrapad och pigg nog att åka hem. Blödde i drygt två veckor efter det.

Fick plus på stickan igen 22/12. Min BM frågade i vilken vecka jag ville göra tidigt VUL.Jag bad att få gör det i vecka 10 eftersom fostret dött i vecka 8 eller 9 sist. Förra graviditeten hade vi gjort ett VUL i vecka 8 och sett hjärtat slå och bara dagar efter det måste fostret ha dött. Det fanns inga tider under min vecka 10 så blev inbokad i vecka 11 istället.
I torsdags fick jag rosa flytningar och jag och sambon åkte direkt till gynakuten. Gravid i vecka 9. VUL gjordes och allt såg finfint ut för att vara vecka 4 eller 5?!?! VAD FAN! Jag råddes att göra nytt VUL om 10-14 dagar. I fredags började jag blöda. Blöder fortfarande. Men det känns inte som om det kommer igång ordentligt. Jag får ut lite klumpar och slem då och då, men mest är det rent blod. Har bara en lätt mensvärk och väntar fortfarande på sammandragningarna och smärtorna. Misstänker att det kommer sluta med skrapning även denna gång. Cytotec är ju ingen idé eftersom det inte verkade fungera på mig alls. Har inte nästa VUL inbokat förrän 11/2 och vet verkligen inte hur jag ska orka vänta så länge, men samtidigt så är jag inte jättesugen att sätta mig på gynakuten igen.

Sorry för sjukt långt inlägg.. Behövde få skriva av mig bara..

Ja, 2 st MA på raken. Det stämmer. Vi avvaktade två menstruationer innan vi försökte aktivt igen, skyddade oss dock inte under de två månaderna. Och blev ju gravid direkt när jag sa att jag ville försöka igen. Så att bli gravid har jag tydligen inga problem med. Men känns ju skittungt ny med två MA på raken. Man undrar ju om det är något fel.

Usch vad hemskt det måste varit att tro att man gjort en abort och den sedan inte funkat. Bara att fatta det beslutet måste vara jättejobbigt och att sedan tvingas genomgå det två ggr under samma graviditet måste vara otroligt tungt.

Jag har tid för VUL om en vecka. Då har det gått 13 dagar sedan första tecknet på MA. Och jag hoppas innerligt att min kropp skött jobbet själv. Det har kommit slem och småklumpar samt en större klump. Men absolut inga mängder. Inga kraftiga smärtor och bindan (vanlig normalbinda) är aldrig full när jag byter den efter ca 6 timmar. Så känner mig väldigt tveksam till att kroppen klarat detta själv. Tycker dessutom att blödningen minskat idag..

Nej det blir ingen utredning förrän efter tre missfall i rad eller att man försökt i ett helt år. Och vi har försökt sedan maj då jag slutade med p-piller efter att ha ätit dem i 17 år. Första ägglossning dröjde till 16 juli, men då blev jag ju gravid direkt.

Jag vill heller inte ha en decemberbebis som några av er nämner. Jag är själv ett decemberbarn och har alltid hatat att fylla år så nära inpå jul. Det tråkigaste var att man måste önska sig allt man kan tänkas vilja ha under hela nästa år. Det gick liksom inte att önska sig det man inte fick på jul i födelsedagspresent istället. För det var ju ett helt år kvar till december. Ska väl tilläggas att jag fyller dagen före julafton, så det är ju väldigt nära inpå jul.

Samtidigt känner jag nu att jag inte riktigt vill vänta heller. Jag längtar tills blödningarna upphört och vi kan försöka på nytt. Men oroar mig ändå över att ett eventuellt decemberbarn kommer vara lika besviken på mig som jag varit på min mamma. Hon har många gånger fått förklara för mig att hon pappa hade försökt så länge att det liksom inte var läge att planera tidpunkt på året för att bli gravid. Måste ha varit oerhört jobbigt för henne..

Varit på VUL idag och allt såg fint ut efter MA. Allt hade kommit ut och ny ÄL var på gång. Så nu är det bara att försökaigen och hoppas att det inte blir ett tredje mf/ma.

Vad fan! Sånt borde de ju kolla upp direkt! Blir så förbannad när de inte kollar upp så enkla saker omedelbart om det finns minsta misstanke..

Vi kör på direkt iaf. Orkar dock inte hålla på med stickor och annat utan blir det så blir det. Men vi har dock inte haft några problem att få det att ta, problemet för oss har ju varit att få det att stanna..

Ja det kunde de. Slemhinnorna hade tjockat till sig och äggblåsa hade börjat bildas på höger äggstock.

Stämde nog väldigt bra med att jag hade ruggig värk i höger äggstock onsdag-lördag. Hade likadant i somras innan första graviditeten.

Plussade idag efter mf/ma nr 2 som startade 29 januari, så inte hunnit få någon men emellan. Testet visade negativt i onsdags och tidigare har jag plussat 9 dagar efter äl så misstänker att jag nu är i vecka 3+3.

Så nu går man och väntar på mf nummer 3..

Hur tar man sig förbi sådana tankar? När man inte ens kan glädjas över ett plus på stickan?

Anna Hbg! Grattis till ditt plus!

Tack allihop för era lyckönskningar och stärkande ord. Det betyder mycket.
Först blev jag jätteglad när jag såg strecket på stickan, men inom en timme hade glädjen lagt sig och just nu känner jag mig mest likgiltig. Tror att man stänger av av rädsla för att bli besviken igen.

Oavsett vilket så blir det ett samtal till min BM på måndag för att boka tid för inskrivning och VUL. Måste kontrolleras direkt jag blir gravid pga problem med njurarna under min uppväxt. Och eftersom jag inte haft någon mens efter missfallet så måste ju graviditetslängden bestämmas, så det blir väl ett VUL om tre-fyra veckor eller så..

Efter en skrapning har man ett sår i livmodern som måste läka. Det är därför du blöder lite fortfarande. Själv blödde jag i lite över 2 veckor efter min skrapning. Men jag skrapades då i vecka 14, fostret hade dock dött 5-6 veckor tidigare.

Vid ett MA fortsätter kroppen vara gravid och hormonerna fortsätter alltså produceras. Det är därför fostret inte stöttes ut direkt när det dog. Efter ett missfall (oavsett vilken typ av missfall det är) så kan det dröja flera veckor innan ägglossningen kommer igång.

Har du gjort graviditetstest efter skrapningen? Vi blev strängt beordrade att inte ha sex alls förrän blödningen helt upphört och att ha skyddat sex fram tills jag testat negativt på ett graviditetstest efter skrapningen.

Hur går det för er som plussat efter missfallet?

Går graviditeten framåt som den ska?

Själv var jag hos BM idag och har nu bokat tid för VUL 22/4. Kommer om allt går vägen vara i vecka 10 då (tror vi). Men efter två MA på raken känner man sig ju inte direkt hoppfull.. vågar liksom inte..

Hur känner ni rent mentalt? Har ni kunnat ta till er denna graviditet? Eller väntar ni missfall istället för barn? Jag lever i något slags limbo just nu. Känner varken eller liksom..

Åh nej vad jobbigt..

Förstår att du måste vara superorolig.

Tyvärr har jag inget svar att ge angående Hcg.. Tror det kan vara väldigt olika. Får man ett MA dröjer det ju tills själva missfallet börjat innan hcg-nivåerna börjar sjunka och då kan man ju ha trott att man fortfarande haft en frisk graviditet ganska länge.

Men om du har en blödning och det mot förmodan skulle vara ett pågående missfall så tror jag inte att hcg höjs under den tiden. För då har ju kroppen i så fall fattat att graviditeten är tokig och börjat stöta ut den..

Själv ska jag tillbaks till BM idag och lämna nytt urinprov eftersom jag hade socker i urinen när jag var där i måndags. Och jag hoppas verkligen att det ser bättre ut idag för jag vill verkligen inte behöva gör glukosbelastningsprov redan nu. Och jag vill definitivt inte ha graviditetsdiabetes.

Går in i vecka 6 idag eller imorgon typ.. Svårt att veta eftersom plusset kom direkt efter ännu ett MA (alltså utan mens emellan). Men eftersom jag haft MA båda gångerna förut och det inte visat sig förrän 5-6 veckor efter att fostret dött så vågar man ju inte riktigt tro på någon bebis i höst än..

Får se hur det går helt enkelt...

Jag är också orolig varje gång jag går på toa.. Tittar både en och två gånger på toapappret innan jag slänger det i toastolen. Helt sjukt vad nojig man blir!

Varit hos BM och lämna urinprov idag. Hade socker i urinen när jag var där i måndags men idag såg det fint ut tack och lov.

Inväntar vul 22/44 och hoppas verkligen få se ett tickande hjärta då..

Det är helt omöjligt att veta när ägglossningen kommer igång efter ett MF/MA, speciellt om det är sent i graviditeten. Hormonerna måste ner på noll igen först innan kroppen fattar att den inte är gravid längre. Har du testat negativt på graviditetstest än? Innan man gjort det är det ingen idé att hoppas på en ägglossning. För vissa dröjer det flera veckor/månader innan ägglossningen kommer igång,och för andra går det jättesnabbt. Så det enda du kan göra är nog att testa med ÄL-stickor om du vill vara säker på att pricka in den.