lelle75 skrev 2015-07-12 11:31:53 följande:
Så enkelt är det inte tyvärr. Tror att hon skriker när hon förstår att hon ska sova. När man sedan tar upp henne, klappar, vaggar, sjunger så tystnar hon inte heller. Det enda som funkar för att få tyst på henne då är tutte i mun och det vill vi ju undvika...
Så därför har jag börjat amma henne nästan tills hon somnar för då brukar hon inte gnälla så länge.
Inatt ammade jag 2:30 sedan vaknade hon igen 3:00 och ville amma, när hon inte fick tutte låg hon och gnällde i över en timme.
Det pratas mycket om att inte ge flaska då det kan skapa tuttförvirring men det pratas aldrig om det motsatta. Vissa blir också helt knäckta av att inte kunna amma. Oj, vad jag önskar att hon kunde ta flaska.
Alice äter nu 2 msk, pulver gröt. En tredjel litenburk katrinplommonpure, en halv banan till frukost.
Lunch en halv stor burk proteinpure och fruktpure
Mellis en hel stor grötklämmis från Semper.
Middag, samma som lunch.
Precis innan läggdags. En liten klämmis med yogurt och frukt.
Äter hon fortfarande för lite för att sluta nattamma?
Känns som om eländet aldrig tar slut om jag inte slutar amma på natten.
Men hur vet man om man kan sluta? Kan det inte vara så att hon är törstig på natten?
Imorse vägrade hon gröten, gnällde bara. Vi prövade att ge henne vatten men ville inte ha. Prövade att amma henne och efter det så åt hon gröten. Hon kanske bara är väldigt törstig av sig?
Tycker ni att jag ska sluta nattamma? Hon är snart 8 mån..
Kram
Hej vännen,
Det är bara du som kan veta men om du ställer frågan visar det kanske att du själv är redo för det. Hon verkar absolut äta tillräckligt och barn över 6 månader har inte längre fysiologiska behovet av att äta på natten. Så nej, hon behöver inte äta på natten. Krasst har du blivit hennes napp. Så är det bara. Hon är van vid att tröstas med bröstet och därför blir hon ledsen om hon inte får den. Jag hade en kompis som hade samma typ av helvete och det slutade när flickan var 10 månader att mamman åkte iväg en helg för att äntligen kunna lösa problemet. När bröstet inte var i närheten började hon äta mat och så var det bra. Anledningen till att det gick så långt var att pappan jämnt tyckte att mamman skulle amma och ta fram titten varje gång dottern skrek eller pep, och det från födseln. Alltså var tröst lika med bröst för flickan, inte konstigt då att hon reagerade som hon gjorde. Kompisen har flera barn och minsann gjorde hon inte samma sak med de andra...
Tyvärr tror jag inte ni kommer att kunna lösa detta utan gråt. Hon måste helt enkelt lära sig att tröst kommer i olika former, och det gäller att vara ihärdig. Om du inte orkar att neka henne tutten så kan det vara en ide att lämna henne och pappan en natt åtminstone, men då måste du känna dig redo.
Jag vet inte hur länge du önskar amma, men det kanske är väldigt förvirrande för Alice att få bröstet på dagen men inte på natten. Kanske det är allt eller inget som gäller med henne. Svårt att säga. Jag ammade tills Victor var 7,5 månader och kände mig redo att sluta. Det är oerhört individuellt. För oss blev det lättare också då vi var noga från start att inte använda bröstet som en napp och tidigt använda andra sätt att trösta (vis av min kompis erfarenhet).
Det låter kanske drastiskt men jag tror tyvärr att allt eller inget är bästa chansen för er. Frågan är som sagt om du känner dig redo nu eller om du vill låta henne amma en, två eller tre månader till, beroende på hur länge till du orkar med sömnbristen.
Stora kramar!
Lovisa sov till 22.30 ungefär. Den började hon skruva på sig men inte skrika. Höll handen på henne sista tiden så höll hon sig lugn. Slumrade till och från. Vi fick dock lägga för babyskyddet med en mörk filt hela resan. Tunn så hon fick luft men mörk så att hon skulle sova. Ingen hit att det är så ljust på kväll och natt. Lovisa var sen vaken ett tag då vi kom fram. Fick lite mer ersättning vid 00 och sov till 7.30. Bredvid mig visserligen men hon sov väldigt lugnt och stilla så helt ok. Så ja allt gick toppenbra!!
.
.