Vad ska jag göra? Klarar inte att lämna barnen vv med en "dålig" pappa.

Jag lever med en man sedan 20 år och vi har nu pratat om att vi ska skilja oss.
Det är inte så bråkigt, vi har nog mest växt ifrån varandra.
Vi var unga när vi blev ihop och hade vi valt partner idag hade vi inte valt varandra.

Till problemet hör att jag tycker att han är väldigt oengagerad och oempatisk.
Han tycker att barnen, 6 och 9, ska klara sig själva.
Han vill sällan umgås med dem eller så då han inte vill vara någon "lekfarbror" till barnen.
De kommer aldrig till honom för tröst eller så. Det är som att han är en tonåring här hemma som dyker upp till middagen.

Jag tror inte att någon av oss skulle må bra av att barnen skulle bo vv hos honom, men just nu är det vad han vill.
Han skulle nog inte trivas med det, utan dra sig undan och låta barnen sköta sig själva. Inte hålla mattider, inte göra läxor mm. Men han skulle vara för envis för att erkänna det.
Jag skulle ha ont i magen hela den veckan för att jag vet hur lite kärlek de får och hur de mest får bara vara.
Barnen skulle inte må bra.
Jag skulle heller aldrig få igenom i någon domstol att han inte skulle få halva boendetiden då han inte är olämplig i lagens mening.
Jag vill inte ta ifrån honom umgänge heller, men en hel vecka känns just nu ohållbart. Kanske blir det så att han blir mer engagerad när jag inte finns där! Men vågar jag chansa på det?
Jag funderar nu på att härda ut ytterligare några år tillsammans tills barnen blir större och faktiskt klarar sig mer själva. (Vi bråkar inte så mycket, vi trivs mest inte ihop.) Men jag går ju helt sönder inuti av att bara ge avkall på mig hela tiden!

Snälla ni, kom med era tankar om detta.