Är jag för hård?
Hej ts. Förstår att du har det mycket jobbigt och oroligt. Har själv varit i din situation och arbetat med ungdomar. Många föräldrar kan känna igen sig i dig. I den åldern börjar man söka sin identitet och får även ofta existentiella grubblerier och kan bli väldigt destruktiv i sitt beteende. Vägen till att vara på väg att bli vuxen och alla krav som ökar kan vara väldigt skrämmande och jobbig. Allt för övrigt är tråkigt och vanligt så man söker sig till lite mer spänning i tillvaron som t.e x. nya ( ofta olämpliga) vänner. Och som förälder står man där helt paff och undrar vad som hände med sitt gulliga barn. Jag tycker att du gör alldeles rätt i att vara mycket bestämd och kompromisslös vad gäller umgänget med olämpliga vänner. Vad som är viktigt är att du för en dialog med henne hela tiden om varför du handlar på det viset och även bekräftar att du gör det för att du älskar henne och inte tänker tillåta att det går illa för henne. Och att du gör det lika tålmodigt oavsett hur arg hon blir och hur mycket hon än skriker. Jag menar att du inte ska gå in i någon som helst argumentation ang kompisvalet utan stå fast vid ditt beslut. Men ditt främsta vapen är att gång på gång bekräfta din kärlek till henne. Även när hon skriker att hon hatar dig och hela världen. Det budskapet går nämligen in även om du inte tror det just då.
Jag undrar också om det kan ha hänt henne något med tanke på det låga värdet hon satt på sig själv? Det är något som behövs redas ut för att hon i så fall ska kunna få hjälp att bearbeta det. Bup är bra i sig men ganska meningslöst om hon motsätter sig det. Att " släpa" dit henne gör ingen nytta. Mitt förslag är att du försöker få egen tid med henne som t.e.x. att tillsammans gå ut och äta middag. Skapa en bra samtalsgrund genom att t.e.x . prata om hur du upplevde din ungdom och vad du tyckte var svårt och jobbigt men även sån't som var roligt. Och ta emot det hon berättar utan förebråelser . Alltså skapa en kvinna till kvinna relation så att hon vågar öppna sig.
Om du provat detta redan utan resultat så kan du kontakta skolans kurator och be henne att försöka skapa kontakt med din dotter på skolan. Om det är en bra kurator så kommer hon förstå problemet. Hon behöver inte "kalla" henne utan mer söka upp henne i skolan och börja med att bara småprata lite till en början några gånger.
Jag håller tummarna för dig och dottern.
Kram