Inlägg från: anonym81 |Visa alla inlägg
  • anonym81

    Är jag för hård?

    Hej!

    Har en tjej på 17 år som känner att vi inte litar på henne, men vi gör det oftast iaf. Hon dras till dem som håller på med droger och har fått säga upp bekantskapen med flera stycken, vilket hon mår dåligt över å det kan jag förstå, men för hennes bästa så måste det bli så. Hon säger att hon aldrig skulle prova droger även fast hon umgås med dom, men hon har svårt att säga nej. Polisen har ringt mig 2 ggr å vi har fått hämta henne då hon setts med personer som inte är drogfria. Är så jävla orolig, hon är stöddig, röker å har börjat skolka, men läraren är för snäll och sätter giltig frånvaro på henne, nu har jag sagt åt läraren att är hon inte på lektionerna ska hon få känna på hur det känns att inte få något studiebidrag också, så nu har hon fått en varning om att pengarna blir indraget om det händer flera ggr. Vi har haft många samtal med henne där vi trott att hon förstått allvaret i det hela, men så går det ett tag, sen samma visa igen. Vi har nu börjat ha koll på vart hon ska, vad hon ska göra där och sover hon borta tar vi kontakt med den andres förälder. Vissa platser får hon heller inte åka till, bara för att det är just där "pundarna" bor. Å en till sak hon börjat med är att kalla sig själv för hora, att folk kan få köpa henne, ni kan ju bara ana vad hon har för rykte i skolan nu :(.Har jag för mycket kontrollbehov? Ibland vill jag bara skita i allt å säga gör vad fan du vill, men vet att jag inte kan göra så...

    Vill ha min tjej tillbaka! Hon vägrar också gå och prata med en psykolog, jag känner ju att hon är deprimerad emellanåt och det säger hon ju själv att hon är...

    Jag gruvar mig för hennes 18-års dag, vad som kommer hända med henne. Vi har ju ett ex antal barn här hemma och ett till som anländer i mars, å det här suger musten ur en. Igår tog hon upp allt om att jag inte litar på henne osv, bara för att jag sa åt henna att lämna mobilen å datorn nere när hon skulle sova, då hon är vaken till 3 på nätterna annars. På bara ett halvår har hon förvandlats till någon annan... Hon är ju så klart go och glad också, kramig å mysig ibland, lagar mat till oss emellanåt för att hon vill, å jag lyfter verkligen fram dom sidorna när hon är så.

  • Svar på tråden Är jag för hård?
  • anonym81

    Hon har en skolkurator att prata med när hon vill, men hon vill inte, har sagt åt henne att vi ska boka in en tid till en psykolog utanför skolan, men till svar får jag att hon inte vill och att hon inte tänker gå dit.

    Hon mår bra vissa dagar och sämre andra. Idag verkade hon må jättebra och var glad när hon åkte till skolan.

  • anonym81

    Då ska jag kontakta bup, har själv gått där i tonåren, å de 3 första möterna satt jag bara tyst med huvan över ansiktet och stirrade i golvet, men sen började jag faktiskt att prata.

  • anonym81

    Vi har stickor hemma om vi känner att vi behöver testa, men vi känner inte att det behövs än, sambon jobbar inom missbruksvården och han känner också att det inte behövs just nu. Vi är en väldigt tight familj, vi skriker inte åt varandra utan samtalar, visst blir vi skitarga ibland, men att skrika åt varandra hjälper inte. Vi berättar varför vi är oroliga och barnen får berätta varför dom gjorde si och så, sen att det blir konsekvenser. Ärlighet är något vi vill ha i vår familj, å det vet alla barnen. Alla får lika mycket tid och uppmärksamhet här, vi ställer upp för barnen 24/7, men vet inte hur jag ska hjälpa henner mer, men ringa bup ska jag göra. Vi är inte för hårda, men heller inte för slappa. Barn behöver regler, visst har vi tagit bort lite frihet för henne, just att hon inte får umgås med några personer och att åka till grannstaden, under en tid.

Svar på tråden Är jag för hård?