Barnen är 5 och 3 och har delat rum i två år.
Det är främst femåringen som inte vill dela längre.
Vi bor i en fyra, men det extra rummet är kontor för att sambon jobbar hemma mycket och behöver kunna stänga om sig.
Vi är helt oense om hur vi ska lösa det här, är det barnen som ska få sin vilja igenom eller hur gör man? För mig får barnen gärna egna rum, men han vägrar ge upp kontoret.
Du kan låta henne testa att dela rum med sin syster i någon år till. Då är det inte så stor skillnad mellan åldern. Jag delade rum med min lillasyster när vi var små och gör det även nu idag. Det är jag faktiskt tacksam över då det kunde vara läskigt att sova ensam och för att det skönt samt tryggt att ha någon i samma rum. Vi lekte alltid tillsammans i vårt rum och det var super roligt! Att ha någon att prata med på kvällarna, leka med och hennes närvaro. Kmr ihåg att vi alltid lekte "gissa låten" då ngn mimade till en låt och den andra skulle gissa vilken låt det var. Hm ... för att det ska bli rättvist så kan ni göra en deal? Typ att hon får ha ett eget sovrum i ett halvår sen ska pappan ha kontoret osv. Är ert sovrum för litet för att man inte ska kunna ha ett skrivbord där? Ett annat alternativ är att den yngsta dottern flyttar in till er, göra en deal med 5 åringen att när lillasystern fyller x-antal år så ska hon dela rum igen.
Vi har också två barn och hade ett sovrum som kontor. När barnen och vi tyckte att de skulle ha egna rum så flyttade vi ut och har nu ett skrivbord i vardagsrummet. Vi tycker att det är självklart att de ska kunna vara ifred då de inte leker med samma saker jämt.
Jag tycker din man är väldigt egoistisk som använder sovrummet som lekrum till sig själv.
Ehh "främst femåringen"? Låter ni två barn, 3 och 5 år bestämma över hur ni skall möblera lägenheten, tala om att bli curlade...
Nej, gör det som passar er bäst, behöver sambon ett rum så kan väl barnen dela, möblerar ni om igen efter ett halvår när femåringen kommer på att det är läskigt att sova själv och vill dela rum med syskonet igen?
Tänk på hur de flesta barn har det i världen, eget rum är en lyx få förunnat och verkligen inget ett barn "måste ha".
I en sund familj har pappa BETYDLIGT mer makt att bestämma än en femåring.
Jag hade förstått dilemmat om barnen var större men snälla TS, en femåring och en treåring kan gott dela rum (så vida inte den ena har särskilda behov och stör den andra något vansinnigt på nätterna t.ex)
Ts, du behöver uppdatera din trådstart med att din man faktiskt inte arbetar hemifrån sitt lilla kontor utan har ett annat jobb som de första andra. Förklara att hans hemkontor endast är för hans egna små hobbyprojekt han hoppas på ska ersätta hans jobb någon gång i framtiden istället för som du ser missuppfattar många och tror att han arbetar hårt hemifrån och försörjer familjen pga det där lilla rummet...
Ts, du behöver uppdatera din trådstart med att din man faktiskt inte arbetar hemifrån sitt lilla kontor utan har ett annat jobb som de första andra. Förklara att hans hemkontor endast är för hans egna små hobbyprojekt han hoppas på ska ersätta hans jobb någon gång i framtiden istället för som du ser missuppfattar många och tror att han arbetar hårt hemifrån och försörjer familjen pga det där lilla rummet...
Jag tänker lite såhär. Hur mycket hänger arbetet på att din man får stänga dörren om sig till arbetsrummet. Går barnen på förskolan? I så fall räcker det inte med att han arbetar när dem är där och då inte blir störd om datorn står t ex i vardagsrummet eller hur ni har tänkt det. Barnen kommer ändå inte kunna dela rum hur länge som helst. Mina barn 5 och 7 år fick egna rum när den äldsta började i Förskoleklass. Hon fick egna kompisar, då hon ville vara ifred med dem. Innan hade de nästan bara gemensamma vänner från förskolan. Jag kan förstå att barnen vill ha egna rum när intressena börjar skilja sig och de känner att de vill kunna vara ifred ibland. Jag minns att jag som barn var väldigt ordningsam av mig medan min syster bara röde till det hela tiden i rummet. När jag fick eget rum så var det ingen som "sabbade" för mig:)
Ehh "främst femåringen"? Låter ni två barn, 3 och 5 år bestämma över hur ni skall möblera lägenheten, tala om att bli curlade...
Nej, gör det som passar er bäst, behöver sambon ett rum så kan väl barnen dela, möblerar ni om igen efter ett halvår när femåringen kommer på att det är läskigt att sova själv och vill dela rum med syskonet igen?
Tänk på hur de flesta barn har det i världen, eget rum är en lyx få förunnat och verkligen inget ett barn "måste ha".