Å va kul med flera i min sits. Jag vill gärna vara med. Vi planerar en trea "sladdis" har en 5 och en 8 åring. Gjorde några försök i våras men fick kalla fötter pga arbete. Men jag kunde bara inte acceptera faktumet att det inte blir fler barn så hjärtat fick vinna över hjärnan 
i helgen försökte vi pricka in ägglossning, får se hur det går. Är nervös att det inte går lika lätt som tidigare. Är 35 år.
Jag har bim nästa lördag men redan nu börjar alla inbillningssymptom 
det är jobbigt att vänta tycker jag.
Kakansmulor. Vi har också funderat mycket på åldersskilnaden. Det är 2,5 år mellan våra barn och de har en fin relation. Det kommer stt skilja minst 6 år mellan minsta och nya bebisen. Men man får väl helt enkelt tänka att alla familjer kan se olika ut och det kommer att bli jättebra. Men ska jag vara riktigt ärlig så kan vi tänka oss två till beroende på hur det går.
Har vi andra funderat mer på det praktiska än tidigare? De första två barnen var så självklara, det var liksom aldrig några frågetecken. Nu har vi funderat på ALLT! Därför har det tagit iprincip ett år att bestämma oss på riktigt. Kommer vi har råd (ja) behöver vi bygga ut, hur blir det med semesterresor osv.
En vecka från bim idag. Har spända bröst, tycker att jag mår lite illa och magen ärsvullen. Kan lika gärna vara pms. Det är andra försöket så jag känner mig inte stressad ännu... Räknar med att det kan ta längre tid denna gången.
Minahjärtan0906 va spännande med dina symptom vågar du testa före eller väntar du på BMI? Vi planerar väldigt mycket jag och min man så denna gång är inget undantag tror jag har räknat, läst på och sökt på ALLT men sån är jag ????
[/quote]
Nej jag väntar en vecka till med att testa. Vi är precis likadana. Vi har kalkylerat föräldrarledighet, pratat om hur vi gör med huset osv.. Försöker hålla mig lugn och tänka att det kommer bli så bra.
Va konstig citeringen blev. Men det var svar på kakansmulor.
Här kom mensen för lite drygt en vecka sedan. Har korta perioder så nu håller vi på med försök nr 3. Ett av mina barn är födda i nov och det har aldrig varit något problem eller hinder. Vi kommer inreta en psus nästa månad hellertrots att vi riskerar ett dec barn. Men hoppas såklart att detta är månaden då det händer!
Ja så får man väl se det lycka till för dig med!
Å vad praktiskt med korta perioder hinner du med lite fler försök :) här inväntar vi mensen är rätt säker på att det inte tog den här gången.
Jag tänker precis som dig vill gärna ha två till men tänker
ändå en i taget ifall det blir jobbigare än vi tänkt oss
Jag har förresten en fråga till er som planerar en trea nu. Har ni funderat på en fyra? Jag tänker hela tiden att jag skulle vilja ha två barn tätt precis som vi gjorde med våra "stora" barn - ett år emellan dem, och de är nu bästa kompisar.
Så det känns som att jag planerar inte bara trea utan trea+fyra.
Finns det någon mer här som tänker likadant?
Hej E som i Elin! Jag tror att de flesta som skaffar en trea har många funderingar, åtminstonde inbillar jag mig det
Jag har ett fantastisk liv med underbara barn. Vi har ett fint hus och har råd att resa. Nu riskerar vi att förändra detta och det gör ju att jag blir lire orolig... Men innerst inne vet jag att drt löser sig även om det kommer att innebära lite renovering och förändring. Frågan är om livet kan rulla på helt perfekt rakt igenom, är det lycka eller blir det tristess så småningom? Jag gillar att livet möts att nya utmaningar...
quote=74847082][quote-nick]E som i Elin skrev 2015-02-12 19:55:46 följande:[/quote-nick]
Hej! Har inte läst ifatt hela tråden ( finns ju några inlägg) men Jag är en 31 årig mamma och lärare och hoppas att det är ok att jag hoppar in här.
Jag har två barn som är födda 2009 ( son) och 2012 ( dotter) och mammahjärtat längtar efter en trea.
När barn nummer 1 föddes var livet helt perfekt. Vi bodde i en nybyggd bostadsrätt, jag hade fast jobb och min man studerade och var hemma nästan jämt. Graviditeten och småbarnsperioden var fantastisk. Sonen var alltid glad. Men mycket vill ha mera och samma vecka som vi plussade med lillasyster köpte vi ett renoveringsobjekt i en vacker småstad vid vattnet. Ett underbart hus från 1936 som jag höggravid började att måla och fixa. Dotterns första år renoverade min man mycket och vi oroade oss både för ekonomi och renovering. Dessutom hade vi ju nu en trotsig 3åring också....
Vi har fortsatt renovering och jag inser att vi aldrig kommer bli färdiga med huset. Istället måste vi försöka att leva i nuet, vara nöjda med det vi har och se det vackra ( för vackert är det!) Men oj då svårt jag har för att gå förbi de där avskavda listerna utan att störa mig!
Lycka är inte att allt är perfekt - lycka är att se bortom bristerna.
Men barn är det bästa jag vet och jag ( och min man) kan inte riktigt tänka att vi aldrig mer skulle få ett litet knyte i famnen. Men vågar vi? Vi har ju två fantastiska friska barn, bra ekonomi och en väldigt väl fungerande tillvaro....
Så nu sitter jag här och vet inte riktigt vad vi ska göra.... Jag vill gärna uppleva den där rofyllda småbarnsperioden igen. Men frågan är om jag klarar att vara nöjd med huset utan att ta fram hammare och pensel
[/quote]
Jag kör inga ägglossningstester utan hoppas på att det bara kommer att bli. Kanske är jag naiv eller så funkar det, det får tiden utvisa. Vi försöker få till det varannan dag men helt ärligt börjar både mannen och jag blli ganska slitna nu vi är inte 20 längre helt klart.
Hur går det för er? Har kört med ÄL-test i 3 dagar. 2 första ser jag en stegring med Apotekets egna, dock inte lika starkt som kontrollstrecket, och det tolkar jag som att ÄL är på g? Testade ikväll clearblue avancerade ÄL-test och fick låg fertilitet.. Någon som provat dessa tester? Ändå känt av ÄL...