Hjälp! Min pojkvän brydde sig inte att jag var på akuten!

Håller helt med dig! Klart man blir orolig som sjutton när nån närstående hamnar på akuten.. usch

Jag anser att din pojke gjorde fel ts, han borde ha brytt sig o de gjorde han inte eftersom festen verkade så himla viktig för honom!!

Uppenbarligen uppfattade han det inte på samma sätt, alltså så förstod han inte att det var akut. Informationen kanske inte gick bra på det sättet som hon beskrev. Jag tyckte det lät som att hon tyckte att han borde förstått att det var det hon ville trots att hon inte riktigt visste. Vi tycker olika helt enkelt. Jag tycker bara inte det var så stor grej, blodtrycksfalls och lågt blodtryck alltså. Jag hade dock själv åkt in om min kille hamnat på akuten, jag förstår dock att han inte uppfattade situationen på det sättet, alltså att han var tvungen att släppa allt och komma hem. 

Jag reagerar nog lite starkt då jag verkligen har svårt för tjejer/kvinnor (och män också för den delen)som inte tydligt kommunicerar vad de vill och sen förväntar sig att andra ska förstå. 

Så avtrubbade för andra och uppe i sig själva är folk alltså. Hur kan man leva i ett förhållande där man är så oviktig? Värderar man sig själv så lågt att man helt lugnt bara accepterar att ha roligt med kompisar går före när den partner man påstår sig älska hamnar på akuten? Nu var det inte farligt i det här fallet men spelar det verkligen någon roll? 
Jag tycker synd om er Så dåligt med omtanke där man inte ens tycker det är konstigt att partnern inte verkar oroa sig alls. Att vara så betydelselös för sin partner, det är inte kärlek. 

Att du ens jamfor akutbesok pga medvetloshet med en forkylning eller annu varre... en film pa tv....  

Kasta om orden i din fraga... ar en fest sa viktig for dig att du vagrar att avbryta den om din partner behover dig? Tank sa tuppar hon av igen och denna gang slar i huvudet? Det finns en anledning till varfor hon blev rekommenderad att inte vara ensam. Tank sa slog hon i huvudet forra gangen och lakaren rekommenderade henne att inte vara ensam ifall hon fick en hjarnskakning som egentligen ar/visar sig vara hjarnblodning? Och hon ar helt ensam? 

Alltsa forlat men ni far situationen att lata som om inget har hant. Forestall er istallet det varsta och ni inte ar dar? Kan ni gora det ena sa kan ni sakert gora det andra. Jag personligen tycker att det finns hur manga anledningar som helst att kunna be sin partner avbryta en fest for. En fest ar inte sa viktig.

Nej och det förstår jag (att hon inte kommunicerade på ett bra sätt just då) men jag tycker det är att verkligen överreagera att bli så pass sur för en sån sak, det var ju faktiskt inget allvarligt. Jag tycker bara inte det är så stor grej. Hon förväntade sig något av honom som hon inte lyckades kommunicera, blir sedan sur när han inte ger henne det för att han inte uppfattade situationen på samma sätt. Inte något konstigt om hon blir lite ledsen men att reagera som hon gör tycker jag bara är överdrivet. Men men, vi är alla olika och man får tycka olika. 

Akuten låter farligt men nu var det nu inget allvarligt visade det sej ju som tur var. Ts känner väl själv om hon slog i huvudet. Man får inte hjärnskakning utan att det känns i huvudet. Lite får man tänka själv och om hon inte fick vara ensam så kunde väl inte killen få bestämma utan måste komma hem?

Vi tycker olika, jag tycker inte man kan lägga ansvaret på någon annan att avgöra om man ska åka in till akuten igen eller om personen bör komma hem. Man vet bäst själv hur man mår och får vara tydlig helt enkelt enligt mej.

Jag har svimmat själv flera gånger och att svimma är inte farligt i sej. Ts verkar oroa sej mycket helt i onödan och om man vill till akuten så tar man en taxi och skyller inte på att ens kille inte vet om det behövs. Han hade ju druckit så han kunde ändå inte köra.

Vi tycker olika och jag ser inget samband mellan kärlek och att rusa hem till någon som säger att man får bestämma själv.

Förstår du verkligen inte alls? Älskar man sin partner o e mån om att denne mår bra då VILL man träffa vederbörande, speciellt när/om man hamnar på akuten, att de sen ej vart allvarligt hör sig ju inte hit. Det handlar helt sonika om att BRY SIG.

Jo jag förstår absolut att man många gånger släpper allt och hjälper och stöder sin partner. Men man behöver inte vilja gå hem från en fest OM man uppfattat att partnern är ok och är hemma.

Jag och min man vill hjälpa den andre när det behövs men vi har också båda föst iväg den andre på roligheter när vi själva varit sjuka. Men det bygger på att vi aldrig säjer tvärtom mot vad vi tycker ( som " bestäm själv" när man menar "du måste komma hem") så det blir inget problem.

Nja killen hade ju ringt flera gånger när ts var på sjukhuset och inte kunde svara.

Att ts var förvirrad och sa fel saker kan ju stämma men det kunde ju inte killen veta.

Klart att partnern betyder mer än en fest men då skulle man ju aldrig kunna gå på fest utan sin partner ifall hen egentligen behövde en även om hen säjer att det är ok. Ts var ju också ute på egen hand medan han var på fest så dom hade båda planerat att göra olika saker - det går fast man älskar varandra om man tror att den andra är ok.

Orkar inte tjafsa mer med dej nu ,gå och var med din man nu, om du älskar honom så vill du väl inte sitta vid datorn. Eller träffa någon eller jobba.

Klart man vill veta hur h*n mår, men när denna person säger att h*n är ok, och dessutom fräser och lägger på luren i örat ett par gånger kanske det räcker som info att personen inte är dödssjuk.
Bara för att det varit ett besök på akuten tidigare under kvällen måste man ju inte skynda sig hem om personen verkar ok, och inte säger att den vill att jag skall komma hem. Akut-besök är vissr rätt olika dramatiskt för olika personer.

Haha ständigt upprepande Inte lönt att fortsätta då en del verkligen inte förstår poängen med de hela

Jag och min man har också en relation där vi pratar klarspråk med varandra. Vi säger allt till varandra och behöver inte spela och gräla.

Vill jag ha min man hemma så kommer han på 2 sekunder. Säger jag att allt är ok och att han får bestämma själv så lyssnar han på det jag säger och vet att jag menar det.

Men om man har en relation som ts eller mollys där klarspråk inte är självklart så får ju killen vänja sig vid att försöka tolka och gissa. Då kan det bli missförstånd. Det äf svårt för oss som har rak kommunikation i våra relationer att sätta oss in i ts eller mollys tankebanor så vi ska inte dömma dom så hårt.

Det är svårt att förstå om man inte lever i deras skor.

Vilken del av "läkaren sa att jag inte fick vara ensam" är inte självklar? Eller mannen kanske tyckte att hon kunde lika bra bjuda dit en vän istället? Säger mycket mer om mannen som väljer festen istället för ts... 

Och allt behöver faktiskt inte vara klarspråk, vissa grejer i ett förhållande bör vara självklara utan att det behövs sägas rakt ut. Och just för att ditt förhållande fungerar på ett sätt så betyder det inte att någon annans förhållande som fungerar på ett annat sätt är "spel och gräl" som du skriver. 

Ett exempel. Jag tycker det är självklart att min man ska vara hemma MINST en dag under helgen för att spendera med mig och barnen. Tycker inte att det är något jag ska be och säga till om för att han ska göra det. Om han nu har något viktigt inbokat så bör han säga till mig också. Eller ska han bara skita i det och göra vad han vill? Utan att ta hänsyn till mig? 

Ska man behöva be och fråga om allt i ett förhållande? Det låter ju helt sjukt. Har du hört uttrycket "handling väger tyngre än ord"?

Jag är mkt tveksam till att läkaren sagt så. Ts hade vätskebrist och lågt blodtryck. Det är så pass ofarligt att hon inte ens hade behövt läkarvård öht. (men alltid bra att kolla upp för säkerhets skull).

Jag tror ts i sitt dramatiska tillstånd inbillat sig detta.

Du är lite otydlig ibland när du talar om att "hamna på akuten". Egentligen verkar du mena "om någon av oss skulle svimma, vill vi av eget intresse..."

Tidigare skrev du nämligen att det inte är akuten i sig som spelar roll, i och med att "det är en viss skillnad mot magkatarr och små sår och sådana saker. Att ens nämna sådana saker blir ärligt talat bara löjligt."
(För de som faktiskt söker akut med smärtor som visar sig vara magkatarr är det inte löjligt att befinna sig på akuten, och de kan må minst lika dåligt som någon som svimmat och piggnat till).

Vissa åkommor är alltså viktiga för just er att ni är tillsammans och stöttar varandra, medans andra saker inte spelar så stor roll. Är det då konstigt att många inte upplever just en svimning som en stor sak? Du springer inte hem till din man efter att han skurit sig i handen, men det kanske någon annan gör. 

Ja, det är väl just det att vi har olika referensramar. Du tycker det är löjligt att jämföra magkatarr med svimning, men jag tycker att magkatarr kan vara betydligt allvarligare än medvetslöshet. En magkatarr med kraftiga buksmärtor, ev kräkningar, ev så illa att det blir sår med akut blödning, är allvarligt.
Att svimma vid tex hjärnskakning eller av vätskebrist behöver inte alls vara så allvarligt, utan allt som behövs är vila.