Prata om den sexuella relationen som inte fungerar i parterapi

Klart du kan prata om det i terapin.

Det är ju PAR terapi, det som skiljer ett par från kompisar är ju att man har sex.

Anser du att det ej funkar så har ju ni ett problem som par.

Frågan är bara vad resultatet blir.

Att du får en man som har sex med dig som plikt, för att du har sagt att du vill mer.

Du vill ju ha en man som åtrår dig som kvinna, som har passionerad sex med dig och ser kvinnan och tänder på dig.

Ej en man som har mekanisk pliktsex när du vill, du vill ju att han skall ta initiativ och bli kåt när du kommer uppklädd och signalerar sex.

Men han får ju mer tillfredsställelse av datorn än av dig....

Så det är svårt, har han tidigare varit mer sexuell?

Men tar du upp det på allvar så har du ju gjort vad du kan.

Om du väljer att gå så kan du ivf känna att du har gjort vad du kan.

Tror som jag skrev tidigare och som du själv skriver att man ej kan få upp åtrån genom samtal.

Isf blir det opassionerad pliktsex.

Självklart skulle ett uppbrott ta en massa energi osv.

Men tänk vad energi du får av bra sex.

Att på väg hem få den där känslan att det skall bli så skönt att komma hem till ngn som SER dig.

Att somna tätt omfamnade efter en kvälls bra sex.

Svåra val i livet, men man kan aldrig backa bandet, bara lära sig av misstagen och försöka att ej göra om dom.

Ja alltså en sån "dissning" får en ju att känna sig mindre som människa.

Varje gång som man försöker ta initiativ och det avvisas så krymper man ju och det sexuella självförtroendet blir mindre.

Förstår verkligen att du tog illa vid dig.

Du får kanske försöka att förmedla den känslan till din man på samtalet.

Hur bortprioriterad och ledsen du kände dig, att du faktiskt grät av besvikelse / känsla att ha blivit bortprioriterad för ett spel.

Din man har alltså ej från början varit "en tiger i sängen"?

Tror på allvar att om man ej har driften, längtan efter sex å tillfredsställa sin partner.

Ja då kan du knappast "uppfostra " honom till det.

Det är ju ngt man har i sig och man utvecklas med sin partner över tid och lär känna varandra bättre och bättre.

Sen har ju båda ett ansvar att det ej skall bli slentrian och att hålla det vid liv självklart.

Men det lät ju som att det ej var bra från början, då blir det ju sällan bra eller bättre på slutet.

Den ända ljusningen skulle ju kunna vara det att han kanske känner sig osäker.

Ej är så erfaren.

Att han kanske ej vet hur han skall agera med din sexuella drift då han kanske känner att du är mer erfaren osv.

Att han helt enkelt har ett taskigt sexuellt självförtroende och därmed känner sig osäker och ej "vågar " ha sex med dig.

Det kanske skulle öppna upp sig i samtalet om du fick honom att föra en konversation.

Och att ni ur det skulle kunna hitta en väg framåt tsm.