Någon som haft väldigt matkinkiga barn där det blivit bättre?

Ja, tonåringen var väldigt kräsen. Men numera äter han det mesta, han är fortfarande en finsmakare. Mamma Scan går det inte att servera hemma. Han har svårt för halvfabrikat generellt.

Finsmakare är det sista man kan kalla dottern, hon älskar alla halvfabrikat...

Har min syster hon blir 15 i år.. Och aa haha för 1och ett halvt år sen börja hon äta kladdig mat hon äter inte maträtter som har lök eller vitlök i dig om inte det är mini hackat.. Men aa alla är olika inget kladdigt förren nu :p

Min yngsta son var superkräsen som liten, nu är han 16 och äter i princip allt.
Vi gjorde inget speciellt, han slutade bara att "larva sig" som han uttrycker det själv.

Jag tycker det verkar som att ditt barn äter helt ok och mår bra.
"Kinkig" verkar hon inte vara.
Sen är det en annan sak att familjen, föräldrar, blir frustrerade om barn väljer att äta samma sak flera dagar i rad o s v.
Några saker att tänka på;
- för nu kanske 25 år sedan gjorde man en långsiktig studie på barn som valde att bara exv äta en sak per dag eller dagar, broccolli i två dagar, potatis i en dag, mjölk och bröd en dag.
Man mätte deras näringsintag över 14-dagarsperioder och såg att de fick i sig precis vad de behövde, möjligen litet för litet protein, men det var barn under fyra som ju kan ha svårt för proteinprodukter.
Vad som var viktigt var att man varje dag erbjöd barnet en varierad tallrik, men inte gjorde nån affär av att de ur denna varierade tallrik valde enstaka produkter. 
- en del barn, och vuxna, gillar inte att blanda mat - och smaker.

Så länge ditt barn äter så varierat som det ändå gör, sett över en 14-dagarsperiod, och så länge ditt barn mår bra är detta inget problem för barnet.
Som vuxen får man kanske försöka se vad som är ens egen frustration och jobba med att acceptera den.

Matvanorna förändras förmodligen över tid precis som hos oss alla.

I vilken ålder började det ändras?

Tror att man skall undvika att göra allt för mycket specialmat. Gör en bred vatiation med kött, pasta o grönsaker som man själv skall äta och lägg upp på tallriken åt barnen också. Sedan får de äta vad de vill av det. Vill de inte ha vissa saker så bråka inte om det, det skall bara ligga på tallriken i alla fall. Antingen äter de olika saker varje gång eller bara delar av måltiden men i slutändan så får de nog i sig vad de behöver. Enbart om det blir fruktansvärt enformigt eller lite skulle jag vara orolig. I vårt samhälle idag så finns det inte många % som svälter ihjäl sig genom att få för lite eller ensidig kost. De lär sig att smaka olika saker med tiden och det kan också gå i perioder.
Tips på lök är att riva den istället, det är inte smaken i sig (tilllagad) utan konsistensen som barn kan ha svårt för.

Jag borde inte svara på ts, för jag har liknande problem med min 6-åring och det har verkligen inte blivit bättre. Snarare tvärt om under de senaste 3-4 åren eller så. Vad vi kör med i vår familj är att vi har lovat sonen att vi inte kommer att tvinga honom att äta någonting och att han aldrig ska behöva oroa sig för att tvingas att gå hungrig. Å andra sidan så lagar jag ingen specialmat, men sonen har alltid tillgång till sin back-up mat (babygröt: något som han kan äta utan problem, är hyfsat näringsrikt, ganska tråkigt och som han kan fixa själv). Jag lagar den maten som vi övriga i familjen gillar och vi testar nya rätter nästan varje vecka, alltså ingen barnmat. Givetvis finns även sådan mat som sonen kan äta med i rotationen och han får vara med och planera och vara involverad i matlagningsbeslut liksom vi andra. Jag försöker också att göra maten jag ändå lagar lättare för honom att acceptera genom att tex inte blanda ihop saker som kan serveras separat och om han skulle ha vågat sig på att prova något nytt så försöker jag att servera det igen fort som sören flera gånger för att etablera det.

Jag kan skriva mer om vad vi gör, men eftersom vi absolut inte är framgångsrika med att utöka vår lille killes matrepertoar så kanske det är mer lämpligt om jag avstår. Våra andra barn äter bra eller hyfsat i alla fall... 

Jag hoppas att du får många bra tips i din tråd som vi kan använda med!

Jag har exakt samma problem som du ts, och det är oerhört krävande och jobbigt. Min tjej är 4 år och äter i princip bara vad du beskrev - köttet. Istället äter hon fiskbullar, eller i alla fall tills för två veckor sedan då även det var äckligt. Hon har sin välling som hon älskar. Vissa säger att det är det som är boven, men samtidigt skulle hon knappt få i sig något vissa dagar om det inte vore för den. Vi har varit hos dietist och jag har varit hos bup och pratat för jag mår så dåligt över detta. Sen ger alla olika råd så jag vet inte vad jag ska följa. Jag är så rädd att hon ska få någon brist, alt aldrig äta "normalt". Det här påverkar vår vardag jättemycket, eller i alla fall min, min man är coolare. Jag ställer samma fråga som du, när vänder det? Styrkekram

Alltså jag mår inte dåligt av det här, det förstår jag inte varför du gör. Så länge som barnet växer och mår bra är det ju lugnt. Jag är däremot väldigt less på det, less på att inte kunna göra rolig mat som alla äter. Det begränsar ju vår matlagning väldigt.

Sen har jag köpt vitamintabletter, för att minska risken för brister.