Jag har förlorat min mamma

Kära du, jag känner med dig! Jag vet hur svårt det är att förlora sin älskade Mamma, särskilt om man tagit hand om henne länge.

Min egen Mamma dog för snart två år sedan och trots att hon hade varit sjuk länge så var jag i förnekande när personalen på hennes boende sa att hon nu var döende.SÅ svårt är det att låta dom vi älskar så mycket gå, även om vi med hjärna och hjärta förstår att dom har det för svårt.

Tänk på att så mycket av din identitet är att hjälpa din mamma att överleva,
såklart är det lika starkt efter hennes död, man är helt vilsen utan den uppgiften, om du förstår vad jag menar.

Jag vill också säga att det är helt normalt om än så fruktansvärt jobbigt att sorgen kommer i perioder.Just nu har jag också en sån, där jag känner att jag inte vill leva.

Jag går och pratar med en terapeut 1 ggr i veckan och ska börja i kyrkans sorgebearbetnings-grupp.
Det är väldigt viktigt att det finns folk som kan lyssna och ta vår sorg och våra tankar på allvar.
Därför tror jag det är bra att gå i grupp.

Om inte dina vänner eller din sambo orkar lyssna på dig(vilket jag tycker att dom absolut borde och skulle kunna!) så sök dig till andra.
Du är inte ensam!

Stor kram och ta hand om dig!