Jag har förlorat min mamma

Jag förlorade min mamma strax innan jag fyllde 14 år. Det är fruktansvärt att förlora en förälder, särskilt i unga åldrar, men man överlever. Det kanske inte alltid känns så, men det gör man.

Funderar på om en anledning till att du mår så dåligt kan vara att när din mamma dog så förlorade du lite din mening i livet. Du skrev att du tog hand om henne ensam i 4 år. Kan tänka mig att det blir extremt tomt när det som man har koncentrerat sig på, det som vart ens fokus under så lång tid plötsligt försvinner.

Det är fruktansvärt. Jag har gift mig och skaffat barn, och bara tanken att hon aldrig får träffa min familj och att min dotter aldrig kommer att få lära känna sin absolut fantastiska mormor gör mig fortfarande gråtfärdig (min mamma dog för snart 14 år sedan). Vissa dagar är saknaden så stor att det känns som om jag drunknar, andra tänker jag inte alls på det, det går upp och ner.
Men även om det gör ont så får man se på det som man faktiskt har, och ta vara på det. Jag har ett jobb som jag trivs med, vänner, man och barn. När min dotter ler så är det nästintill omöjligt att vara ledsen över någonting, just precis i den stunden så är livet ganska perfekt ändå.
Så lycka kommer du att hitta, känna igen. Även om det inte känns så nu eller känns väldigt långt borta.