Jag har förlorat min mamma
Jag är 20 år och förlorade min mamma när jag var 17 år. Hon dog i KOL. Alltså jag är helt förstörd det är inne på sitt tredje år sen hon dog men jag är helt förstörd på insidan. Jag har INGEN att prata med och psykiatrin nekar mig, men jag vet själv att jag vill komma dit och prata. Har pratat med diverse kuratorer och psykologer men de har inte förstått eller kunnat ge mig råd som jag kan hålla fast i. Jag känner mig överkörd. Visar aldrig något utåt utan grinar i min ensamhet när sambon sover eller på bussen.
Jag lider av grov ångest, panikattacker och depression.. Jag gick in i väggen när hon dog då jag hade tagit hand om henne i 4 år. När hon mådde bra va hon gamla underbara mamma men när hon mådde piss så hamna allt ansvar på mig att ta hand om henne, lägenheten vi bodde i, katterna, mat, ringa ambulans m.m. Jag känner att jag vuxit upp så fort och mina syskon förstår mig inte de är dessutom ett antal år äldre än mig men tycker mest att jag tycker synd om mig själv.
Jag orkar inte snart mer, jag ger allt 110% till alla människor men när jag behöver få prata så orkar ingen, skrattar bort det, byter samtalsämne. Ja jag fattar att de är en jobbig grej att prats om men jag har lyssnat sååå många gånger på skitjobbigs grejer från mina närstående/ vänner och sen ställer de inte upp detsamma på mig.
Jag har haft självmordstankar, dock försvann de under sommarn och nu smyger de sig på.. Dessa jävla hjärnspöken!!!
Jag mår också dåligt över att jag själv börjat röka.. Jag verkligen avskyr mig själv för det, jag vet att de är min form sv skadebeteende och jag är dum i huvudet och allt dedär.. Men jag har ingen ork att ta tag i de o sluta.. Ursäkta för jätterörigt inlägg men behövde få spy ut mig lite..