Inlägg från: Anonym (44 år) |Visa alla inlägg
  • Anonym (44 år)

    Jag är 17 och ihop med en knarkare. Hur går jag tillväga? :(

    Anonym (hjälp :() skrev 2015-01-03 20:30:49 följande:

    Jag har försökt att göra slut men då skar han sig med en kniv. Det kom så mycket blod! Gråter Han sa att han även skulle ta sitt liv så småningom ..

    Jag fattar inte varför jag tillåter detta. Han ljuger gång på gång, rakt upp i ansiktet på honom. Jag är hans dörrmatta och han vet det. Trots allt så kan jag inte göra slut. Jag är rädd för att inte hitta kärleken igen.. Gråter

    Jag kan inte lämna honom. Stannar jag kvar får jag också ta konsekvenserna, det vet jag ! 

    Det med subutex, varför ljuga att han tar heroin dagligen bara för att få subutex? Ska jag ta med läkaren?


    Tro mig, det du har hittat i honom är INTE kärlek. Det är så långt ifrån kärlek som något kan vara.

    Äkta kärlek gör inte ont.

    Självklart kan du hitta kärlek i ditt liv, ditt liv har ju precis börjat. Du måste dock söka kärleken och skära av kontakten med de som inte tillför något positivt i ditt liv (som t ex din pojkvän).

    Hans liv och hälsa är hans personliga ansvar, inte ditt.

    För övrigt var jag i precis din situation när jag var i din ålder. Det tog fyra år av helvete med min heroinist till kille innan jag äntligen vågade bryta loss från relationen och då var jag helt nedbruten och hade varit med om så mycket tråkigheter. Efter det har livet bara blivit bättre och bättre och javisst, jag har hittat kärleken! Och lever ett helt normalt svensson-liv idag som jag är väldigt lycklig för.

    Livet väntar på dig därute.
  • Anonym (44 år)
    Anonym (Liv) skrev 2015-01-03 20:52:11 följande:

    När jag var i din ålder så levde jag också med en partner som tog droger. Jag trodde hela tiden att jag skulle kunna hjälpa honom. Jag försökte verkligen göra allting som jag kunde, men det hjälpte inte. Killen hotade med att ta sitt liv om jag lämnade och sa alltid att jag var allting som han hade.

    Det jag inte förstod då var att inte bara han var nedbruten utan även jag (emotionellt). Alla gånger jag var rädd att han skulle skada mig, alla gånger jag var rädd att han skulle ta en överdos osv. Ja allting som hände gjorde att jag inte längre visste vem jag var. Tillslut kände jag att jag var tvungen att hitta en väg ut, något som skulle få mig att orka och hitta tillbaka till mig själv igen. Mitt liv handlade aldrig om mig, utan bara om min pojkvän. Alla försök att "fixa" honom var helt förgäves, för det blev aldrig någon bättring.

    Tillslut hittade jag min väg ut och jag tog den utan att blinka. Trots att det har gått väldigt dåligt för killen som jag var tillsammans med så känner jag ingen ånger över att jag lämnade. Jag känner inte heller någon skuld, det var inte mitt fel att han tog droger och det var inte mitt ansvar att hjälpa honom.

    Idag ångrar jag att jag inte lämnade tidigare. Men på något sätt har det ändå gjort mig till den jag är. Men jag önskar att någon hade berättat för mig hur mycket bättre mitt liv skulle bli om jag bara gick vidare. Idag lever jag i en fantastisk relation med en trygg och smart kille. Jag vet att jag förtjänar det bra liv som jag lever nu.

    Det jag vill säga är att du måste lämna. Sanning är att din pojkvän inte kommer att sluta med droger om han själv inte vill. Han kommer inte heller att sluta med sina lögner. Gör dig själv en tjänst och gå vidare i ditt liv, oavsett vilka känslor du har för din pojkvän. Att rädda honom är inte ditt ansvar!



    Härligt att höra en historia som liknar min egen så mycket!

    Mitt ex dog i en överdos ca 15 år efter att jag tvingade honom att lämna min lägenhet. Jag känner inte sorg över det, bara en lättnad - han har äntligen fått vila. Hans liv var så jobbigt och sorgligt, men jag tackar gudarna varje dag för att jag orkade lämna och gå vidare, bygga upp mitt liv igen och ha ett kul liv med massor av trevliga människor och mycket kärlek...
Svar på tråden Jag är 17 och ihop med en knarkare. Hur går jag tillväga? :(