Inlägg från: Anonym (Liv) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Liv)

    Jag är 17 och ihop med en knarkare. Hur går jag tillväga? :(

    När jag var i din ålder så levde jag också med en partner som tog droger. Jag trodde hela tiden att jag skulle kunna hjälpa honom. Jag försökte verkligen göra allting som jag kunde, men det hjälpte inte. Killen hotade med att ta sitt liv om jag lämnade och sa alltid att jag var allting som han hade.

    Det jag inte förstod då var att inte bara han var nedbruten utan även jag (emotionellt). Alla gånger jag var rädd att han skulle skada mig, alla gånger jag var rädd att han skulle ta en överdos osv. Ja allting som hände gjorde att jag inte längre visste vem jag var. Tillslut kände jag att jag var tvungen att hitta en väg ut, något som skulle få mig att orka och hitta tillbaka till mig själv igen. Mitt liv handlade aldrig om mig, utan bara om min pojkvän. Alla försök att "fixa" honom var helt förgäves, för det blev aldrig någon bättring.

    Tillslut hittade jag min väg ut och jag tog den utan att blinka. Trots att det har gått väldigt dåligt för killen som jag var tillsammans med så känner jag ingen ånger över att jag lämnade. Jag känner inte heller någon skuld, det var inte mitt fel att han tog droger och det var inte mitt ansvar att hjälpa honom.

    Idag ångrar jag att jag inte lämnade tidigare. Men på något sätt har det ändå gjort mig till den jag är. Men jag önskar att någon hade berättat för mig hur mycket bättre mitt liv skulle bli om jag bara gick vidare. Idag lever jag i en fantastisk relation med en trygg och smart kille. Jag vet att jag förtjänar det bra liv som jag lever nu.

    Det jag vill säga är att du måste lämna. Sanning är att din pojkvän inte kommer att sluta med droger om han själv inte vill. Han kommer inte heller att sluta med sina lögner. Gör dig själv en tjänst och gå vidare i ditt liv, oavsett vilka känslor du har för din pojkvän. Att rädda honom är inte ditt ansvar!

  • Anonym (Liv)
    Anonym (44 år) skrev 2015-01-03 22:20:56 följande:

    Härligt att höra en historia som liknar min egen så mycket! smile1.gif

    Mitt ex dog i en överdos ca 15 år efter att jag tvingade honom att lämna min lägenhet. Jag känner inte sorg över det, bara en lättnad - han har äntligen fått vila. Hans liv var så jobbigt och sorgligt, men jag tackar gudarna varje dag för att jag orkade lämna och gå vidare, bygga upp mitt liv igen och ha ett kul liv med massor av trevliga människor och mycket kärlek...
    Vad skönt att du också tog dig därifrån! :) Jag har valt att helt ta avstånd från honom och alla hans vänner. Men jag får ofta höra hur dåligt det är med hono. Hans pappa sa till mig något år efter jag lämnat att hans son inte vill leva och att jag inte ens skulle känna igen honom om jag såg honom. Det är oerhört sorgligt, men jag hade inte kunnat ändra på det. Jag ångrar att jag inte kämpade mer för att han skulle få hjälp, men hans föräldrar trodde inte på mig när jag berättade hur illa det var. Nu vet dom.

    Jag känner precis som du, att jag är så tacksam över det liv jag har fått. Så många fantastiska människor runt omkring mig, en högskoleutbildning och snart dags att skaffa familj.

    Jag hoppas innerligt att ts tar samma beslut som vi tog.
Svar på tråden Jag är 17 och ihop med en knarkare. Hur går jag tillväga? :(