BF september 2015!

Testade med billig sticka 22/12. Svagt svagt plus. Testade igen 23/12, fortfarande svagt plus, så köpte mig ett digitalt test med veckoindikator och fick positivt, 1-2 veckor.

Hade ägglossning 14/12..

BF 5 september verkar det som..

Har ett missfall för knappt 3 månader sedan i bagaget..

Fick kraftiga blödningar i vecka 14.. Då visade det sig att graviditeten antagligen avstannat redan i vecka 8 eller 9.. Fruktansvärda smärtor väntade.. Det slutade med en skrapning..

Så nu håller vi tummarna för att det går vägen denna gång..

Första barnet..

Snusmumriken: Ja, det var riktigt tungt.. Hade ju gjort ett UL i v 7+1 och då var allt frid och fröjd.. Men tydligen så hade graviditeten avstannat strax efter det.

Det som känns allra jobbigast är ju att kroppen dröjde så länge innan den sa ifrån. Först blödning och sedan fruktansvärda smärtor.Och sedan att kroppen inte klarade att sköta det själv var också tufft.. Fick avvakta några dagar.. Hände inget. Åkte in akut med fruktansvärda kramper tre dagar efter första blödningen. Blev inlagd för att ta abortpiller.. Kroppen reagerade med att helt sluta försöka stöta ut fostret.. Var väl skönt att slippa smärtorna just då, men kändes ju inte så bra att kroppen inte ens fixade det med medicinsk hjälp. Så det blev skrapning morgonen efter..

Så nu är man ju lite skraj.. Ska ringa min barnmorska 7 januari tänkte jag.. Har lite sjukdomshistoria som gör att jag måste kontrolleras mycket tidigt i graviditeten..

Mmm.. Ska göra mitt bästa att hålla mig lugn.

Mår bra än så länge.. Korta stunder känner jag ett lätt illamående.

Men så är det ju sjukt tidigt än så länge.. Skulle ju inte få min mens förrän på söndag, så det är väl rätt normalt att ännu inte känna av något antar jag.

Är i v3+5 idag så vi får se om det går vägen helt enkelt..

Fick ett missfall sist. Fick en kraftig blödning i vecka 14.. Då visade det sig att graviditeten avstannat redan i vecka 8 eller 9. Kroppen hade bara inte fattat det förrän då.

Så jag är sjukt orolig HELA tiden..

Fy vad jobbigt! Håller tummarna för att allt går vägen..

Själv var jag inte det minsta orolig när jag började blöda lite smått i v14, men oj så fel jag hade. Så kanske bättre att bli positivt överraskad än att inte alls känna sig orolig..

Håller iaf alla tummar jag har!

Sitter ensam hemma i lägenheten medans gubben är ute och roar sig..

Känner mig så sjukt orolig till och från! Det är ju så tidigt än, och sist gick det ju inte vägen.

När jag försöker ventilera min oro för gubben så säger han till mig att jag inte får oroa mig. Att jag måste tänka positivt..

Men hur fan gör man det när man har ett missfall i bagaget?!

Tack för de orden.

Jag vet ju att när missfall sker så beror det på att något med största sannolikhet gått fel under celldelningen. Det är egentligen inte den biten jag oroar mig för.

Men med de fruktansvärda smärtorna jag fick genomlida, där inte ens morfinspruta lindrade, så är det nog mest den biten som oroar mig än så länge.

Det verkar ju trots allt vara ganska vanligt med några missfall innan det blir rätt. Och jag är helt överens med naturens sätt att sköta det på. Men som sagt.. Smärtorna! Fy fan!

Fy vad jobbigt du måste ha det lördagsgodis.. Det är ju så jobbigt att inte veta, och ännu jobbigare när kroppen beter sig skumt..

Jag har redan fått en halsbränna från helvetet som jag vaknat av två nätter i rad nu och mår just nu sjukt illa efter att ha tagit ett bad.. Kanske gillade inte min kropp den temperaturhöjning det blir av ett bad..

v 3+6 idag.

Inga barn alls sedan tidigare, varken jag eller sambon..

Är 33 år..