Ja, ungefär som rubriken lyder.
Någon som varit med om detta? Syskonen är 2 resp 5 och väldigt tighta, sover ungefär samma tider. Är det nåt barn vänjer sig vid?
Hos pappan kommer de ha kvar sina gamla rum, hos mig blir det nytt radhus och nytt gemensamt rum med nya möbler. Kan det vara en trygghet för dem att ha varann eller blir det bara stressande att vara hos mig som kommer bo så mycket mindre?
Tack så mycket för era svar. Känns skönt att höra mitt i separationen och all logistik som det är ändå kring en ny flytt.
Tack! ??
Tack för era stöttande svar! Jag tror det kommer funka bra. Nu funderar jag bara på alla leksaker. Vi vill ju helst inte röra något i barnens befintliga rum, som de kommer ha kvar, men det blir rätt dyrt att köpa om hela uppsättningar av deras favoritgrejer som duplo, Barbiehus och allt därtill.
Hur gjorde ni?
Ja det kanske inte är så dumt att låta dem vara med och välja lite, och klart att det är en trygghet för dem att ha med sig sina favoritsaker. Vi kommer ju absolut inte neka dem, speciellt inte femåringen, att ta med sig det hon vill. Samtidigt som vi vill undvika känslan av att "bo i en resväska".
Till en annan sak. När ni har bytt dagar, har ni gjort det via förskolan eller bytt hemma hos respektive?
Barnen är vana med att jag lämnar och pappan hämtar utifrån vardagen vi haft så känslan är att även det borde funka, men man vill heller inte att de ska känna att "ingen har dem" på själva växlingsdagen. Men kanske det är smidigast och minst friktionsfritt för dem, att slippa se båda föräldrarna och slippa känslan av att man lämnar någon.
Hur har ni gjort?
Nej barnen ska inte behöva ha känslan av att bo i en resväska :)
Såklart så ska leksakerna som du har sen vara hos dig och pappan har andra leksaker. Sen får ni komma överens om hur mycket de får ta med när de ska byta.
Här får de på sin höjd ta med sig någon gubbe eller film osv. Men det ska vara på den nivån att det får plats i deras dagisryggsäck.
Vet inte hur ni tänker med kläder o så.
Men här köper jag och pappan alla kläder tillsammans i stort sätt. De kläder de åker i till honom behåller han sen....så kommer de hit i andra kläder som vi ju ändå har köpt tillsammans. Så barnen behöver inte känna att det är mamma och pappa kläder.
Fast visst köper man ju några finkläder själv som stannar här, som barnen använder på helgen när vi ska på kalas osv.
Risken är att man råkar ha för många byxor på ett ställe o kanske för lite tröjor på det andra stället. Men jag brukar kolla över det typ en gång i helgen så får man skicka med lite extra med barnen en annan gång.
Vi har i stort sätt oftast bytt på dagis, för det har passat bäst så. Då glider barnen med över till den föräldern som hämtar och det behöver inte bli en stor grej.
Det jobbiga kan ju vara att stå med bägge föräldrarna i vars en hand.
Dock är det inga problem för oss att byta hemma hos på lov och vid sjukdomar osv.
Ja jag hade mycket hellre haft det på ert sätt men maken tycker det verkar krångligt (?). Nåja, han får som han vill tills vi ser hur det funkar, troligtvis kommer han förfäras över priser på kängor osv, eftersom jag skött det mesta i klädväg åt dem. Det jag fasar lite över är att han helt enkelt kommer missa grejer i samband med dagis, utflykter/matsäck, när overallen byts ut till fleece och gallonställ men det är väl kanske det som är lite poängen med att separera, att han tar sitt eget ansvar. Huvudsaken inte barnen känner sig bortglömda pga hans usla framförhållningen och minne, som jag själv blivit ledsen av i flera år. Nåja, blir bra till slut.
Ja jag tror att vi får sätta oss ner och punkta upp allting, och verkligen få på nåt slags papper hur vi vill ha det. Min blivande ex-make är väldigt snäll i naturen men kan ta riktigt konstiga beslut ibland som kan såra folk trots att han inte vill det egentligen.
Jag skulle tom vilja att vi gjorde något slags avtal om att vi vuxna får träffa ny partner före barnen, och först när det är riktigt, riktigt seriöst.
[quote=74596106][quote-nick]Modesty1972 skrev 2014-12-30 17:17:41 följande:[/quote-nick]Så länge de är små gör det inget men nu när de 15 & 19 uppskattar de inte att bo så. ( de gör det hos sin pappa ).[/
Nej jag hoppas att jag har en villa igen om 10 år, tonåringar behöver egna rum.
Igårkväll sade faktiskt äldsta tjejen med en liten suck, att hon gärna skulle vilja ha ett nytt, finare rum och om hennes lillasyster fick dela med henne så de fick sova ihop. Jag tänkte för mig själv "Lilla gumman, så kommer det bli snart".
Känns ändå skönt att hon själv tänkt tanken.