Hur blev relationen efteråt? Hur hittade ni styrkan att forsätta tillsammans? Hur gjorde han gör du lättare skulle komma över smärtan? När kände du dig redo att ha sex med honom igen? Och väntade han lätt och villigt? Hur lång tid tog det att hitta tillbaka till varandra igen? Hur länge hade ni varit tillsammans innan? När kunde du träffa honom igen först efter aborten?
I mitt fall är jag i en väldigt ny relation och graviditeten var därav väldigt oläglig. Pappan tycker vi ska göra abort. Hans tankar kring det är vettiga och jag håller verkligen med honom om det mesta. Men hjärtat håller inte med. Jag har en tid bokad för abort i övermorgon, jag vill verkligen inte utföra detta. Pappan vet att om jag gör detta är det bara för hans skull, vilket han inte tycker känns så bra. Han försöker finnas som stöd hela tiden. Men vi bor idag i olika städer vilket gör det hela väldigt svårt. För han finns där men inte fysiskt som jag mer behöver. Behöver mer en kram nu när man är ledsen än att bara höra hans röst. Han följer med på alla läkarbesök jag ber om. Jag har svårt att se att jag ens kommer åka till min abort tid om han inte är med. Men vet inte hur jag kommer reagera mot honom när den väl är påbörjad heller. Har en känsla att jag kommer känna sånt avsky och hat mot honom att det inte kommer bli en trevlig situation alls. Men vad ska man göra och vad ska man aäga? Det här är verkligen det svåraste jag någonsin behövt göra i hela mitt liv. För å ena sidan vill jag inte göra en abort gör min skull. Men å andra vill jag inte tvinga honom att bli pappa till ett barn han inte vill ha, och starta som ensamstående till detta barn med mer eller mindre ingen chans till ett riktigt familjeliv tillsammans.
Jag som egentligen hade hoppats på några solskens historier. Men känner mig bara mer fast besluten att jag vill ha kvar barnet. Killen vet om att jag troligen inte kommer klara av att göra aborten i morgon, och han både förstår det och inte. Och att han nog kommer behöva lite tid om jag inte gör den, vilket jag verkligen kan förstå. Vet någon här hur bm reagerar om man kommer till tiden men inte slutför det. Alltså att man ångrar sig på plats. Tycker de man bara är besvärlig eller har ni varit med om det någon gång?