Ni som gjort abort för er killes skull

Har aldrig stött på en enda kvinna som inte har hyst agg mot mannen och som har ångrat aborten när den har gjort p g a att han ville det.

Det tog jag till mig och valde, mot hans vilja, att behålla mitt barn. Vi var bara KK. Jag sa till honom att "jag förstår om du inte vill vara en del av det här. Nu bestämmer jag över ditt huvud, och jag kommer inte kräva något som helst av dig".

När barnet var fött så frågade jag hur han vill göra. Ha kontakt eller inte? Oavsett beslut så skulle jag respektera det så klart. Han ville träffa sonen, och vi kom överens om hur umgänget skulle se ut den första tiden. Det gick över förväntan smidigt faktiskt.

Vi blev faktiskt ett par nåt år senare och fick fler barn. Han ångrar idag att han ens ville att jag skulle göra abort, men ganska förståeligt med tanke hur vår relation såg ut då. Han fick panik helt enkelt. Men hade jag tvingat mig själv att göra abort för att han ville det, så hade jag aldrig någonsin velat se honom igen.

Jag resonerade som så att oavsett hur många man är att tillverka ett barn så är det alltid kvinnan som får leva med konsekvenserna. Oavsett om det är fysiska komplikationer eller ett samvete som plågar en. Alltså kan det bara vara en person som måste ta det avgörande beslutet och sen känna att hon kan leva med det för resten av sitt liv.

Kramar
M